Johan är avundsjuk igen..

..för att jag får så mycket mera post än honom och inte nog med att jag får mera post, jag får också mera rolig post. Som en del av er vet så har Johan en namnsdag runt hörnet (visserligen bara fyra dagar innan MIN namnsdag), så härmed uppmuntrar jag till att skicka namnsdagskort till min man så han får rolig post och blir glad!

Det är tråkigt att vara ensam

När jag bodde själv blev det mycket trist och snabblagad mat av den enkla anledningen att det är förbannat trist att laga mat för en och sedan äta själv. Jag började omge mig av människor och laga mat och äta ihop vilket genast gjorde det roligare. I de kretsar jag rörde mig i så fanns det många personer som verkligen gillade att laga mat och också var duktiga på det. Jag blev snabbt knuffad bort från matlagningen och fick höra fraser som: "Kvinnan har ingen plats i köket.", "Gå och sätt dig därborta och se söt ut." Så jag gjorde mig behövd genom att baka och ta med efterrätter och snack när vi spelade spel och liknande.

Det är så jag trivs med, jag har inga problem med att laga mat, jag vet också att jag är väldigt bra på det och mina paradrätter är ständigt uppskattade. Men jag avstår lika gärna från att laga mat, så himla roligt är det ändå inte.

Johan gillar att laga mat mer än jag, han smyger in grädde i matlagningen hela tiden (vi vet ju alla att jag inte äter vispgrädde) och då och då misstänker jag att han faktiskt försöker göda mig. Johan är inte lika kinkig som jag heller när det gäller att sätta igång med matlagning, han kan knuffa disken åt sidan och börja med något nytt utan att höja på ögonbrynen överhuvudtaget. Jag kan tappa lusten helt vid åsynen av minsta odiskad pryl.

Det här har lett till att Johan lagar den mesta av vår mat, en till bidragande faktor är förstås hur våra arbetstider ser ut, det är helt enkelt smidigast med att Johan lagar mat. Om jag råkar vara hemma något dagtid så händer det att jag fixar lunch men oftast är det Johan som står vid spisen.

Nu är han borta över helgen och jag har snabbt kommit till insikt över hur många måltider det egentligen ingår i en dag. Och jag är tillbaka vid apatin från min tid som ensamhushåll, laga mat till en är trist och äta ensam ännu tråkigare. För det händer faktiskt att jag på helgerna just trollar fram en av mina paradrätter ibland för det finns mera tid att lägga på matlagning. Men så snart Johan åker bort så handlar matlagningen istället om minsta möjliga arbetsinsats.

Magen knorrar igen och vill ha mera mat, vanligtvis har maten magiskt uppstått på min tallrik vid det här laget. Men lägenheten är tom och tyst och ingen mat i sikte.

Mums.. så här ser minsann inte tallrikarna ut när Johan är bortrest..

Så ni inte tror...

...att Johan överger mig med allt hushållsarbete. Han lämnade faktiskt matlåda i kylen åt mig så jag slipper laga lunch.

Skillnad på män och kvinnor

Johan brukar alltid tycka att jag stressar upp onödigt mycket när jag eller vi ska resa bort - och lyfter samtidigt fram sig själv som ett bra exempel på att man faktiskt kan resa bort utan att stressa så mycket.

Låt oss nu bryta ner detta påstående i de ingående fakta-bitarna:

• Johan ansvarar i stort sett bara för sig när vi ska åka bort. Samtidigt tar jag allt ansvar för de gemensamma bitarna i packningen såsom matsäck, presenter till släkt och vänner etc.
• Johan har inga problem att gå ifrån disk, sopor, kläder över hela golvet, jobbväskor kvar i köket etc. Jag avskyr att komma hem till oreda och framför allt lämna efter mig saker som är grogrund för bananflugor.
• Johan har förutom plånbok och telefon inga egentliga måsten i sin packning, allt annat är lösbart. Jag är beroende av att mediciner och dylikt kommer med, vattenflaska tillgängligt etc.

Johan är nu lämnad på Kallax och väntas inte åter förrän imorgon kväll. Han stressade i vanlig ordning inte upp sig nämnvärt utan ansåg att allt var under kontroll och har beordrat mig att "ta det lugnt i helgen och på inget vis anse att jag måste städa och dona då han ändå roar sig hela helgen". Efter sig har han lämnat ett halvstädat badrum efter en sista-minuten-ansning av skägget, soporna som har varit överfulla i två dagar redan står kvar i hallen, köksbordet har sett bättre dagar (det har helt enkelt synts bättre), disk och tomma, smutsiga förpackningar finns kvar på diskbänken. Alltså en massa småjobb som jag nu måste ta itu med när han är borta och som på sätt och vis för förutsättningen för att han skulle kunna åka iväg och känna sig ostressad..

Bröllopspresent!

Vi hade som bekant ett ninjabröllop, har man ingen fest och inga gäster så kan man inte heller räkna med att få så mycket presenter - vilket vi inte heller fick. Johans släkt samlade ihop sig och gav oss en summa pengar så vi själva kunde välja vad vi behövde. Då våra omedelbara behov av saker varit få så har vi i över ett år gått och klutat på vad vi skulle köpa för pengarna.

Idag när vi var på stan och jag hängde i bokaffären i väntan på Johan så ringer istället mobilen, Johan är i Apple-butiken och han var mycket exalterad. Under tiden som jag botaniserade i tygaffären har Johan lekt med iPad mini och kommit fram till att det är precis vad vi behöver.

Sagt och gjort.. Gissa vad jag skriver det här inlägget på?

Litet OL-ljus i mörkret..

I väntan på nästa säsong.

Så det kan gå ibland..

Vi for till systemet efter träningen för jag ville köpa två flaskor av årets Blossa-glögg (mums, ingefära!). Kom ut från systemet med tre fyllda kassar.. Johan fick tydligen för sig att vi ska dricka mera öl framöver. Hur vi ska lyckas med det i vardagen och framför allt hans arbetstider, ja det vet jag inte.

Hur länge har du varit hemlös?

I veckan läste jag i Norrbottens-kuriren om den tragiska situationen med antalet personer som var bostadslösa i Övertorneå kommun. Så långt var jag med utan konstigheter, det är en liten kommun så det räcker med ett fåtal personer för att det ska sticka ut rejält i statistiken.

Men redan i första stycket hajade jag till rejält.

Under kategorin bostadslösa hör personer och familjer som saknar förstahandskontrakt på sin bostad.

Menar de fullaste allvar att man räknas som hemlös bara för att man hyr i andra hand? Mina fem första månader i Luleå hade jag ett andrahandskontrakt i väntan på att jag skulle ta mig längst fram i bostadskön och få ett eget kontrakt. Men aldrig någonsin att jag ansåg mig bostadslös under den perioden just för att jag hyrde i andra hand! De allra första fem dagarna i Luleå däremot när jag var inneboende, visserligen väldigt välomhändertagen inneboende, då kände jag mig hemlös! När jag fruktlöst ringde på varenda ledig lägenhet och aldrig fick napp.

Men när jag väl skrivit under mitt andrahandskontrakt och hade nycklarna till mitt studentrum i handen - i samma stund hade jag ju fått ett hem!

Läser man noggrannare i artikeln så framgår det dock att de personerna det rör sig om i Övertorneå i de flesta fall hyr i andra hand via Socialtjänsten men ändå! Jag vet att det på många håll finns en väldigt osäker andrahandsmarknad, men att resonera som att alla som saknar förstahandskontrakt på sitt boende är bostadslösa är utan tvekan att göra statistiken mörkare än nödvändigt.

Sedan kanske inte alla som hyr i andra hand har samma tur som jag. När jag tagit mig längst fram i bostadskön och blev erbjuden andra ställen att bo så var ju allt så mycket sämre än det jag redan hade. Så jag gick hem och ringde upp killen jag hyrde av och frågade om han verkligen tänkte komma tillbaka till stan eller om jag fick ta över rummet. Vi kom överens, han skickade ett brev till bostadsförmedlingen där han ok:ade att jag fick skriva eget kontrakt och då jag ändå var längst fram i kön så var det inga konstigheter med det.

Studentrummet utan insyn uppe vid skogen blev mitt hem under lång tid framöver. Men jag köper inte resonemanget att jag var bostadslös fram till att jag skrev på förstahandskontraktet.