söndag 30 september 2012

Generation nyss!

För att låta som en gammal tant: "Dagens ungdom är ouppfostrad och saknar helt sinne för vett och etikett!"

Efter att ha skänkt bort lite glas vi inte längre använder till en nybliven student (när började barnen man suttit barnvakt åt börja plugga på universitet??!?!?) så bestämde vi oss för att göra oss av med resten av innehållet i lådan så jag la ut en annons.

En timma senare fick jag ett mail från en ung tjej som ville se bilder, detta mail fick jag kl. 18.38. Dock befann jag mig inte vid datorn just då och svarade därmed inte på mailet omedelbart - så det motiverar väl att jag kl. 18.44 fick jag ett sms från samma tjej. Jag tog en bild och skickade tillbaka men då kunde hon inte se mms så jag laddade över bilden på datorn och svarade på hennes mail. Kl. 2.42 (!) sms:ade hon ett svar och var intresserad och ville komma förbi och kolla. Vem messar folk man inte känner halv tre på natten??

Då vi sprang orientering igår så svarade jag inte henne förrän fram emot eftermiddagen. Då hade hon helt plötsligt redan fixat glas men ville fortfarande kolla på tallrikarna och skålarna och ville komma över idag söndag. Jag föreslog efter lunch och det var tydligen ok.

Sedan rullade söndagen på, kl. 18.17 (rent tekniskt är det väl efter lunch men om man planerar för så sent så borde man väl sagt kväll på en gång) hörde hon av sig igen och ville komma halv sju-sju. Det vill säga nyss. Jag messar tillbaka kl. 18.32 och säger att det går väl bra. Vi bestämmer oss för att skjuta upp att klippa Johan tills efter klockan sju när hon varit här. Men 20 minuter senare får jag ett nytt sms och nu har hon helt plötsligt fått tallrikar av en kompis!

Hur otålig är dagens ungdom där världen svänger från en dag till nästa eller för den delen villkoren ändras på 20 minuter? Och vad tänker en person som messar en främling kl. 2.42 på natten? Skulle jag svarat bums och tyckt hon skulle kommit över och tittat på grejerna?

Vi ser som så att det finns tre alternativ med sakerna:
  • Sälja
  • Ge bort
  • Kasta
Det sistnämnda känns onödigt, vi har redan gett bort till en bekant så vi tänkte att man kan ju testa sälja i alla fall. Men om potentiella köpare är lika dryga som den här tjejen? Då kör jag hellre lådan till Röda Korset så får de sälja det där istället.

Orienteringslördag!

Igår var det orientering på Porsön. Man kan knappt få det närmare än så. TC var borta vid Basecamp 3 så det var onekligen gångavstånd dit (fast hade min cykel inte varit obrukbar för stunden så hade vi visserligen cyklat). Jag hade anmält mig i D21 och Johan bestämde sig för att springa ÖM5. Starten var på stigen ut mot Fågelskådarstugan (numera fågelskådartorn som ligger längre bort än den gamla stugan) och det var lika blött och härligt som när vi promenerade dit förra sommaren med Sylvia.
Vanligtvis en festlokal men denna dag TC.
Johan försökte tappert undvika att bli för blöt och lerig om fötterna men några hundra meter från starten så klev han mycket riktigt ur sin sko i gyttjan och så var det med den saken. Lärdomen blev förstås att knyta skorna bättre..

Jag såg omedelbart till att verkligen försäkra mig om att det här inte var en tävling utan mest träning genom att göra en konstig bom till första kontrollen och omedelbart halka långt efter alla andra. Resten av banan gick orienteringsmässigt bra men framkomligtmässigt sämre. Uppe på berget var det stenigt och eländigt men i allmänhet var jag bara långsam. Borta vid fyran fick jag dessutom håll som turligen gick över rätt så snart och efter att ha klafsat ut till rotvältan som var min åttonde kontroll så dog orken fullständigt. Så de sista lättlöpta kontrollerna på stig fick jag släpa mig fram till. Men jag visste att det skulle bli en utmaning att ta sig runt 5,3 km fågelvägen (uppskattar att jag väl sprang dryga 6 km).
Kartan!
Johan startade strax efter mig och jag trodde inte jag skulle få se honom förrän i målet men hör och häpna, alldeles när jag lämnade stigen på väg in till sjunde kontrollen så kom det en äkta man springande. Och han ville ha en puss... så naturligtvis var det där jag tappade absolut all tid! De två sista kontrollerna hade vi samma (vi hade faktiskt flera kontroller samma men inte i samma ordning) och bara för att det går att det går att skryta så vann jag spurtstriden med två sekunder! Okej, okej, jag vet, det var Johans första riktiga orienteringstävling och han har ännu inte lärt sig att spurtstriden är den där livsviktiga familjestriden som man alltid måste ta på allvar..

Johan då? Jodå, han älskade skogen duktigt och hade prövat lite kreativa vägväl och felspringningar på några ställen men också gjort bra ifrån sig på andra sträckor. Viktigast av allt är förstås att han hade roligt och är sugen på att springa mer!

Efter att vi sprungit klart (Johan kom i mål bara minuter innan mig) så introducerade jag Johan för en annan viktig orienteringsritual - kaffe/te + kaka i markan. Fast den där ritualen lärde han sig förstås redan när det var Nationaldagssprinten för det är tydligen så man gör när man väntar på sin fru som springer i skogen.
Johan packar ihop sina saker.
På det stora hela så gick det bättre än väntat, jag hade inga känningar av min trasiga vadmuskel, inga nya skador (ja förutom de obligatoriska blåmärkena då förstås) och en tid som var snabbare än vad jag hade vågat hoppas på. Hade jag bara inte sjabblat bort mig till ettan så hade det varit perfekt. Nu gäller det bara att fortsätta springa/träna regelbundet nu när personalorienteringen tar slut och påbörja den riktiga laddningen inför 5-dagars. Johan fortsätter att surfa orientering och är i dagsläget mera påläst än jag om 5-dagars och den senaste versionen av tävlingsregler. När senast numret av Skogssport kom var jag tvungen att fara iväg på en gång och när jag kom hem hade omslagsplasten magiskt försvunnit och tidningen låg och såg inte alls oskyldig ut i vardagsrummet. Det börjar så sakteliga gå upp för Johan hur lätt det är att fastna i orienteringsträsket..

Apropå igår förresten, efter att de haft prisutdelning för ungdomarna (det var cup-avslutning) så delade de ut blommor till de vuxna segrarna och sedan lottades det ut priser bland alla som gått i mål (och var kvar på TC). Tror ni inte jag fick med mig ett paraply hem.. Johan mumlade något i stil med: "Så klart du ska vinna.."
Kommer inte riktigt ihåg mitt senaste OL-pris men nu blev det ett nytt.
Idag kom så resultatet upp och vi har studerat sträcktider, vägval och gjort allmän analys. Johan har också fyllt på med kartor i sin fina kartpärm och bläddrat i den och reflekterat över vilka framsteg han gjort sedan den första personalorienteringen han sprang i Kyrkbyn för bara en månad sedan. Kartpärm är roligt att ha!

Säkerligen helt orelaterat men Johan sov 11 timmar i natt.. kanske blev en lätt överdos av frisk skogsluft igår..

torsdag 13 september 2012

Potatis-planen!

Ända sedan jag plockade upp min fina potatisskörd så har Johan lovat att laga till den och idag blev det så hans ugnsinbakade kassler och potatis-rätt som stod på matsedeln och ett av paketen innehöll således min fina potatis!
Johan kunde inte motstå att smaka lite från min tallrik och konstaterade att den godaste potatisen var den lille raringen jag plockat upp. Jag har honom på kroken! Till våren blir det en välplanerad plantering på balkongen! Jag får läsa på lite i vinter om vad som ska odlas men nog ska det bli en större grönsaksskörd nästa år!

tisdag 11 september 2012

Bra dag..?

Dagens horrorskop i Kuriren bjöd på intressanta besked. Nästan så man bara ville gå och lägga sig igen - om man nu tror på sånt!

onsdag 5 september 2012

Potatisskörden..

Johan pratade om att göra isterband till middag men upptäckte att vi inte hade någon bra potatis hemma så jag kom att tänka på min lilla balkongodling. Men det var en dyster syn där ute, den senaste tidens regn har helt slagit sönder blasten så jag bestämde mig för att faktiskt gräva upp min skörd och se vad som gömde sig i jorden.
Stackars potatisblast.
Fyra halvdana potatisar tryckte jag ner i jorden och de genererade alla blast i olika storlekar. Men en av potatisarna hade faktiskt ynglat av sig för fem potatisar grävde jag upp!

Kolla potatisen högst upp som faktiskt har en liten en i sitt nätverk.
Så stolt som en tupp tog jag in min balja i köket och tyckte Johan skulle laga till min första potatisskörd! Dock tyckte Johan min enda potatis var måttligt imponerande och började istället ställa frågor om nästa år och joooo... prydnadsväxter var inte ens hälften så roligt att odla som potatis. 
Inte världens största potatis men den allra första!
Jag tror bestämt att det blir en mer planerad och seriös plantering i vår! Odla sin egen mat är roligt! Sätter man sin potatis när man ska så borde man få fler!

På väg mot nya mål!

I måndags inträffade något historiskt. Jag fick äntligen springa orienteringen på Elitseriens sprintkarta i Kyrkbyn och vad ännu större - Johan följde med! Det var alltså dags för andra etappen av personalorienteringen, solen sken och Johan hade låtit sig övertalas att springa korta och lätta banan. 

Tyvärr gick det inte överdrivet bra för någon av oss, jag sträckte högra vaden på väg till första kontrollen och haltade, lunkade, förflyttade mig så sakteliga runt min bana. Orienterandet var det inget fel på och jag anser att jag nog valde rätt så bra vägval med till de olika kontrollerna men det var ju det där med tempot.

Johan och sin sida gjorde rätt så bra ifrån sig tills han lät förvirra sig av kontrollsiffran vid en kontroll och irrade runt en hel del innan han var tillbaka vid kontrollen och insåg att han varit rätt från första början. Men det roliga är att Johan fått blodad tand! Han har sedan tävlingen i måndags surfat en hel del orientering för att lära sig mer främst om kontrolldefinitionen och dess tecken. Och han pratar om att åka på nästa etapp - oavsett om jag kan följa med eller ej!

Man skulle nästan kunna tro att det bor en liten orienterare i min man när allt kommer kring.

Sedan vi "sprang" så har dock jag haltat runt en hel del på grund av min vad (lämpligt nog har hissen på jobbet varit ur funktion och det är då man är "glad" över att kontoret ligger på sjunde våningen..) och Johan har känt av mer och mer träningsvärk. Enligt hans ursprungsplan ska vi ut och löpträna imorgon, vi får väl se hur det blir med den saken.