lördag 31 mars 2012

Vår?

Igår så sken solen och försökte tappert värma upp Luleå till ungefär 1,5 plusgrader. Jag som hade sedan länge uppskjutna stadsärenden funderade på om man skulle vara motsatsen till Norrlandslat och faktiskt ta cykeln ner på stan istället - sådär som man gjorde förr!

Sagt och gjort, jag klädde mig för färden, pumpade cykeldäcken och gav mig iväg - med en rejäl påse mynt i väskan! Ett av mina stadsärenden var ju att sätta in alla småmynt från spargrisarna på banken. Större delen av vägen var faktiskt snöfri, dessvärre inte grusfri och på några ställen så har det genomförts en del markarbete så jag var nära att kana omkull. Kanske är på sin plats med ett argt mail till kommunen om att de måste ge sig ut och sopa lite! Det är enorma skillnader från en gata till nästa i dagsläget och man ser tydligt var sopgränserna är dragna.

Ordentligt som jag är så åker jag på stan med en "prydlig" lapp över mina ärenden så jag inte riskerar att missa något eller för den delen gå in i fel butiker. Igår gick jag in i massor med fel butiker! Trots mitt löfte till mig själv att inte köpa nya kläder förrän garderoben är inventerad så var jag tvungen att titta lite vad som fanns i butikerna.. det är ju så snygga färger i år så jag löper faktiskt risken att bli modern.. Dock har alla vår- och sommarkläder inte hittat in i Lule-butikerna än. Men lite saker som inte stod på listan råkade följa med hem. Oups..

På hemvägen tog jag en annan väg för att cykla förbi det nya studentområdet, riktigt fint läge de fått där faktiskt, granne med elljusspåret och nära till vattnet (och till skillnad från oss på Porsön så går det faktiskt att ta sig i vattnet där utan att det är genomvidrigt!). Kan någon förklara för mig varför Porsön inte har en egen badstrand? Och bara en liten lagom promenad till universitetet, jag förstår att de vill bygga mer där. Fast lite konstigt känns det ändå att de har byggt på den äng som vi haft som start/mål för ÖL-OL.

När jag kom hem så förstod jag varför det hade börjat kännas ruggigt om händerna, temperaturen hade nu hunnit krypa ner under nollan igen. Men idag så sken solen på nytt (även om det fortfarande är rätt så klena temperaturer) så kanske går vi verkligen mot den varmare årstiden.

torsdag 29 mars 2012

"Jag ser det snöar!"

Först kom det tefatsstora flingor i morse - som sen försvann!

Dagen gick vidare, jag städade ur allt grus ur hallen och då jag igår sopade uppfarten så borde vi inte längre dra in så mycket.

Nu så har det börjat snöa igen och marken ser vintervit ut på nytt.
Utsikten från arbetsrummet.

onsdag 28 mars 2012

Kaka!

Ojoj, hela sju månader har gått sedan Johan fastnade på orden och jag hade memorerat manuset perfekt! Självfallet så hade jag köpt hem lite finsk choklad till Johan från båten men det räcker ju bara så långt. Efter en snabb middag bestående i huvudsak av rätter så gick vi faktiskt till en "Grand opening", en ny butik slog nämligen upp portarna i Porsö Centrum idag, med inriktning på handarbete och heminredning. Det fanns massa små gulliga saker vi inte behövde så efter att ha fikat gick vi därifrån utan att ha handlat något!

När Johan var och repade så gjorde jag slag i saken att fixa en liten tårta samtidigt som jag röjde undan disken. Ursprungsplanen var egentligen en marängtårta men lite förrymd äggula ledde styrde istället in mig på linjen chokladkaka med Laponias blåbärslikör i! Naturligtvis lyckades Johan inte identifiera min smaktillsats annat än att det inte var apelsin som jag brukar ha.. Då serverade jag ändå med bär till!
Helt klart en favorit bland "onödiga" prylar - hjärtkakformen!
Problemet med hjärtformen är att den är svår att skära ur så "tårtan" såg lite ute som chokladhög när den väl var serverat men det försvann ner i svalget hastigt och lustigt i alla fall.
Här vinns det inga MasterChef-poäng för upplägg...

Ute på äventyr igen!

Efter lite velande så beslutade jag mig för att följa med även på årets INK som nu dessutom råkade sammanfalla med 55-årsjubileum och Axelnatten i Åbo. Så redan i onsdags tog jag mig ner till Stockholm för att hinna gå på ett rep innan resan. Allting slumpade sig sedan som så att Strindens behövde en barnvakt då de kom med morgontåget på torsdagen så jag erbjöd mig att ta de runt lite i Stockholm så de fick mat och shopping i sig. Tyvärr misslyckades jag med att hitta ett café som säljer kulglass i mars men vi fick åtminstone ett privat litet rum på Vetekatten! Sedan skickade jag tillbaka Strindens till Sqrubben i förväg medan jag attackshoppade solglasögon, vårjacka och ett par skor jag egentligen inte behövde. Under eftermiddagen hittade alltfler PQ:are ner till Sqrubben och förfesten kom igång innan det var dax att åka till färjeterminalen. Några skulle möta upp oss vid färjan och tja.. de allra flesta lyckades ju också ta sig till rätt terminal och kom med båten.

För att använda Johans ord, vi hade hytterna nere i dödsfällan, d v s på våningen under bildäck. Men det gick bra det med. Tyvärr så missade jag att se Strindens hyttar, jag hade mer än gärna sett hur de fick in sin 4-metersplanka som orsakade sådana problem med taxi när de skulle till terminalen. Båtresan förflöt med lite lagom spänning via Tax Free-shoppen, hyttfest, karaoke och mer hyttfest. Jag ska inte nämna några namn men det fanns ett par personer som behöver träna på sitt båtbeteende..

Tidigt på fredagmorgon var vi så framme i Åbo och blev mötta av några Axelbanditer som hade med sig en skåpbil så vi slapp undan att ta allt vårt bagage på bussen in till stan. Efter frukost uppe i loftet så fortsatte dagen med spelning på en lågstadieskola där de små finska barnen verkade otroligt roade av studentmusikerna som underhöll i deras gympasal.
Strindens "spelar"!
Barnen är väldigt koncentrerade när PQ spelar i gympasalen.
Efter det fortsatte vi bort till Arken där vi spelade utomhus i solen innan vi fick lunch. Jag som är en språkgalning roade mig med att läsa på alla skyltar och var glad åt tvåspråkigheten för då kunde jag komma på vad det stod på flera andra ställen med. Språk är ju egentligen inget annat än en kod och koder kan man knäcka.

Här hade nu Axelbandet planerat in en exkursion ut till Oriketo, avfallsförbränningsanläggningen, det här stället var intressant men hade två stora fel, det luktade fruktansvärt och stolarna i konferenssalen var grymt sköna när man knappt har sovit de två senaste nätterna.. Så jag höll mig vaken genom att ställa frågor och aktivt delta i diskussionen.

Nu fick vi slutligen komma in i skolan där vi skulle sova, tyvärr var alla så uppe i varv nu så det var rent omöjligt att snika in en tupplur men jag fick in lite vila i alla fall och piffade till mig inför kvällens aktiviteter. För nu väntade spritorientering innan middag och jam natten lång. Jag hamnade i samma lag som Skogs-Janne, Lurken, Isak och Mekko. Vi fick Minnie till fadder och så gav vi oss iväg runt i akademikvarteren för att klara våra uppdrag. Tydligen tog vi lite tid på oss att ta oss runt för när vi varit vid vår sista station så packade de ihop helt och hållet.. Jag skyller på grabbarna!

Det blev inte riktigt fest natten lång för min del, jag, Simo och Årä gick hem till skolan strax innan midnatt och när vi checkade in oss så såg vi att ungefär hälften av PQ hade redan gått och lagt sig. Jag passade på att korrigera stavningen av mitt efternamn och fick så mycket riktigt mitt namn rättstavat under resten av helgen! Tack Jenna!

Lördagen började så med liv i luckan när Kårsdraget anlände för att vara med på Axelnatten, därefter följde frukost på skolan innan vi skulle ner på stan för att spela. Det fina Åbo-vädret hade nu bytts ut och solen gömde sig till förmån för regn (även om vi gjorde vårt bästa för att inte låtsas om det). Efter den bejublade succén nere på stan så fick vi lunch på loftet innan det var ledig tid att göra vad man ville under. En del passade på att gå på stan då men jag hängde mest kvar på loftet innan jag gick till skolan.
Heinz solar (med vinterjacka på)!
Så slutligen var det dax för helgens höjdpunkt! Bankett på kåren och så förstås Axelnatten med dess spelningar! Det lilla regnet fortsatte att göra sig smått påmint men vi höll envist fast vid att låtsas som om det inte regnade. Min första finska studentsittning var riktigt trevlig, den var ordentlig med bordsplacering och allt men det jag gillade allra bäst var pausen på 15 minuter halvvägs genom sittning! Perfekt för att putsa näsan eller springa till baren utan att behöva gå ifrån sittningen.

Efter banketten spelade först Strindens och sedan PQ innan Axelbandet tog vid och underhöll resten av kvällen. Det var bra spelningar även om jag under Axelbandets andra set tyckte det behövdes lite mer fart - men det var ju mest för risken att somna igen utan liv och rörelse. Mellan deras set så gömde jag mig bak i logen och mumsade i mig av de snacks som fanns där för att få energi - och tur var det, det skulle dröja tills jag fick nattmat.
Jag vet inte riktigt hur det gick till men helt plötsligt skulle lätta trät ha tofsar!
Baletten Paletten är ständigt glad!
Strax efter att Axelbandet avslutat sin bejublade konsert så stängde Kåren och folk begav sig antingen hemåt eller till eftersläppet på Submarina. Jag slog följe med Tigern och Isak i Strindens och fick ansvaret för kartan och ta oss dit, fast det var ett himla gnäll på min kartläsning bara för att de tyckte det var långt att gå! Men fram kom vi förstås. Inte för att det hjälpte.. vi blev inte insläppta förrän Stalin kom fram och talade om för de som jobbade vilka som skulle in. Med tala om innebar att vi alla skulle få en Axelbandsstämpel på handen - som jag redan hade från Kåren! Suck och stön att stå ute där det var kallt.

Men till slut fick vi komma in i en väldigt fin och stor lokal för efterfest. Sent omsider fick jag även pyttipanna till nattmat, fastän jag precis missade den första skålen och jag aldrig har upplevt en sådan lökfylld pyttipanna så gick det att äta. Sommartiden norpade ytterligare tid av festen och snart var det nästan morgon så jag begav mig tillbaka till skolan i sällskap av Keso, Isak och Mekko och någon Axelbandit jag inte riktigt uppfattade vem det var.

Söndag morgon skulle skolan utrymmas tidigt och Axelbandet som festat hela natten lång stormade in för att vecka oss och se till att vi kom iväg ordentligt. Alla saker skulle flyttas till loftet och det omedelbums. Flera i PQ begav sig sedan ner på stan på jakt efter något café, sillisen var ännu en bit bort. Jag följde med andra gruppen ner men när jag och Keso fått bekräftat att allt var stängt gick vi tillbaka och transporterade oss sedan istället till bort till sillisen. Tyvärr missade vi med morgonpromenaden chansen att säga hejdå till Strindens men det är ju snart NATOM så det blir nog bra det med!

Sillisen var en komplett brunchbuffé! Jag som inte äter sill har aldrig varit så nöjd med en sillis! Förutom youghurt och mackor så fanns det ju bacon, ägg, köttbullar, frukt, grönsaker och så förstås den där sillen med potatis. Oj, vad jag svullade mig mätt! De som gett sig av ner mot stan kom inte tillbaka utan var ute på egna äventyr och borta på Faust blev stämningen snabbt lite dämpad då det låg folk och sov i varenda vrå. Men det var ett trevligt häng fram tills vi skickades tillbaka till loftet, Axelbandet hade ju också fullt upp med att städa ur lokaler från igår.
SOSSu och Axelbandet i baren på Faust.
Jag och Keso passade på att handla lite mera ätbart under eftermiddagen, även om vi hade lite problem med riktningen av vägbeskrivningen först, men det gjorde inte så mycket för nu var solen tillbaka och det var bara mysigt att promenera i solen. Utbudet i mataffären fick mig att på allvar överväga att lära mig finska och flytta till Finland - min favoritöl och mina favoritpopcorn samlade i den vanliga mataffären? Kom igen! I Luleå finns popcornen typ ingenstans och ölen går inte ens att köpa på systembolaget!

Vistelsen i Åbo rundades sedan av med bastu och matrester från helgen. Äcklas överraskade oss med att ha satt ihop en liten video av PQ:s äventyr under Axelnatten, jag måste se till att få en kopia av den. Jag begav mig ifrån bastun lite tidigare i sällskap av Kårsdraget och Hurra!!, passade på att få lite varm choklad i mig (sedan Axelnatten så hade en förkylning börjat få fäste i kroppen) innan det var dax för färja.

På färjan hem var min plan enkel, köp choklad till Johan och gå sedan och sov. Men baletthytten hade ju fest för att fira Tanjas födelsedag så det höll inte.. Det blev fest en bra bit in på natten och istället för att lägga mig först av alla så blev jag, Keso och Gael uppe längst av alla...

Väckningen fungerade inte riktigt i Stockholm så först 10 minuter innan vi ankom till färjeterminalen blev jag varse om att jag måste upp, klä på mig och packa ur hytten. Turligt nog hade jag inte packat upp så mycket under resan och jag tror att jag fick med mig allt. Det enda jag inte hittar är ena tassen till mina hörlurar men sådana slarvar man ju bort mest hela tiden. De flesta åkte nu åt sina egna håll, ett gäng hann dessutom iväg innan oss andra men jag och Rädisa fortsatte till Sqrubben och hittade där Någon, Heintz och Ruben. Heintz var egentligen på väg hem men lockades att stanna kvar för frukost.

I Sqrubben väntade också de mycket fina, nya soffdynorna! Under helgen hade nämligen Apellet och Helnöt skurit till dynorna och klätt på de fina överdrag som jag sydde som nolle-uppdrag. Det var lite väl snett och vint på vissa ställen så jag kunde inte motstå frestelsen att snygga till men på det stora hela så såg det ju finfint ut!
Heinz provligger de nya soffdynorna!
Innan jag hann bege mig från Sqrubben så hade Lussekatt och Quarro hunnit komma dit, Sumo titta förbi en sväng och efter mastermässan kom även Mjöl dit. Så jag fick säga hejdå till många personer innan jag tog mig till centralen, lunchade och for ut till Arlanda igen.

Vid det här laget var jag trött men ändå på gott humör och supertaggad inför lite allt möjligt. Men incheckningen av mitt bagage väckte den där oroskänslan i magen som jag inte haft sedan jag flög hem från USA första gången och de glömde kvar min väska i London. Mycket riktigt så hittade min väska inte fram till planet. Hon som tog upp min rapport verkade själv förvånad över hur en väska försvinner på en direktresa och hade ingen information om den i datorn.

Så istället för att gå och lägga mig när jag kom hem fick jag sitta uppe och vänta på att min väska skulle komma hem fem timmar efter mig. Och som den såg ut! Det blev att omedelbart ta fram kameran och göra en skadeanmälan, den måste ha rasat av bandet för att kunna se ut sådär, ena hjulet var ju krossat! Det la minst sagt sordin på mitt goda humör.

Men det var ändå en underbar helg så många tack till Axelbandet, Strindens och PQ och alla ni andra som bidrog till dessa mycket trevliga dagar!

fredag 16 mars 2012

Fortsatt det här med foton.

Hittade två mindre ramar när jag städade arbetsrummet (nej, fortfarande inte de ramarna jag verkligen vill hitta) så nu har vi för stunden satt pricken över i när det gäller fotoväggen i vardagsrummet. Passade samtidigt på att rama in Sigges fina fotomontage från Hjälteturnén 2011, när den lilla tappra skaran står och försöker hålla humöret i topp framför Tigerbussen (och så Ruben inklippt till höger då han var långt bortom väckning i en av bilarna). Poängen med foton är ju att man ska minnas glada stunder!

Okej, inte fullt omöjligt trots allt..

Har ägnat stor tid de senaste tre dagarna åt att städa arbetsrummet, inte en helt lätt uppgift då jag har alldeles för mycket saker, samlar på precis allt och verkar ha stora svårigheter att göra mig av med prylar. Det är också det som gör att städningen tar tid, det finns alltid något som behöver sorteras ordentligt eller fixas till på vägen. Nåväl, förutom en banankartong under skrivbordet med gamla grejer och en flyttkartong med kort och foton som väntar på den dagen jag sätter mig ner och gör i ordning mina album så är det faktiskt tämligen iordningställt. Ligger lite småplock kvar bredvid datorn bara.

Nu gäller det bara att hålla ordningen också, gick ju inte så bra förra gången..

tisdag 13 mars 2012

Bröllopsboken!

Har nu fått hem alla papperskopior av förlovnings- och bröllopsrelaterade bilder, så allt material som jag behöver för att sätta ihop minnesboken från förlovningen och bröllopet är alltså tillgängligt. Nu ska jag "bara" pyssla ihop själva boken. Måste dubbelkolla ett par saker från själva vigseln bara, vilket innebär att titta på videon som fotografen var snäll nog att spela in åt oss. Jag har faktiskt inte tittat på den något alls - jag kommer säkert bara bli irriterad över alla hostningar hela tiden. Men det är ju för bokens skull!
Den hemliga boken som vi noga såg till att den aldrig låg synlig för gäster..
Ikväll tog jag fram förlovningsboken som vi skrev i under hela förlovningen så snart något bröllopsrelaterat inträffade. Med vi menar jag nästan uteslutande jag.. Av 21 inlägg så skrev Johan inte mer än två rader.. Den lilla anteckningsboken var i alla fall vår lilla livlina under förra året, förutom dagboksinläggen så förde vi även lista över vad som skulle göras, vilka utgifter vi hade etc. Helt enkelt allt samlat på ett och samma ställe.

Men nu finns utgifterna i ett prydligt excel-dokument, uppdelade efter område och hur stor del av den totala kostnaden som gick till vad. Och alla dagboksinlägg är renskrivna. Det var med blandade känslor jag läste om vår väg till bröllopet, det är ju inte bara rena redogörelser om aktiviteter utan också hur vi (eller mest jag då) känt vid olika tillfällen. Det är inte bara roligt att planera ett hemligt bröllop.

Boken i sig ska i alla fall bli ett ordentligt minne för vår väg fram till äkta makar!

fredag 9 mars 2012

Nya projekt!

Okej, jag vet precis varför städningen går  långsamt, jag fastnar hela tiden med ett nytt projekt som jag vill göra klart. Det är ju ändå en del av städningen men det gör den kanske något mindre effektiv.

Ett av mina stora dilemman är de ohyggliga mängderna tyg som jag samlat på mig som det inte blivit något av så jag har länge tänkt att jag ska börja skapa saker av dessa. En tanke var att sy lite ordentliga klädpåsar till våra finare kläder. Klädkammaren är ju inte direkt dammtät och det skadar inte med lite extra skydd.

Min bröllopsklänning har sedan bröllopet hängt i en ganska så rejält för kort klädpåse vilket resulterat i att kjolen hamnat mest i en knölig hög nedtill så mitt första mål var en fullängdsgarderob till just bröllopsklänningen.

En av sakerna jag hittade när jag återigen letade efter mina försvunna ramar var en hög med oanvända gamla nummerlappar, så pass gamla att resåren torkat sönder. Efter att ha klurat lite så slog det mig att det här är precis lagom bra material till klädgarderob!

Så ca två dagars pyssel senare har jag förvandlat sju nummerlappar och en bit gammal påslakan till en tjusig fullängdsgarderob till min bröllopsklänning! Måste erkänna att jag verkligen gillar resultatet. Ett problem kvarstår dock.. klänningen var ju som sagt vad för lång för dess tidigare klädpåse, vilket gör att den nuvarande tyggarderoben alltså också är för lång för klädkammaren... Så bröllopsklänningen får tills vidare fortsätta hänga på sin krok på toalettdörren (den är i alla fall på utsidan..) - men numera oskrynklig!

torsdag 8 mars 2012

Jag jobbar vidare med foton!

Frustrerade nog vet jag fortfarande inte var flertalet ramar ligger någonstans och mitt letande ger ingen utdelning över huvudtaget så jag får nog bita i det sura äpplet och faktiskt systematiskt städa lägenheten för att hitta dem. Men en liten bit på väg i hemtrevligheten har jag kommit i alla. Jag tog och målade min två små dubbelramar från Panduro i hobby-rummets färger och nu står den ena på Johans arbetsbord. Så nu kan han låta en glad mamma stirra på honom och när han tröttnar på henne så är det bara att vända på ramen och på andra sidan finns en skrattande mormor!

Den här sista omgången foton beställde jag från smartphoto då jag hade ett erbjudande att utnyttja men jag är lite tveksam på om det kommer bli fler beställningar därifrån. Tidigare har jag beställt från fujidirekt och kvalitén på de bilderna känns bättre.

onsdag 7 mars 2012

Lyckan att slippa kommunicera med sina medmänniskor.

Den här artikeln eller varianter av den har cirkulerat senaste dygnet. För mig är det ingen nyhet och jag vet precis varför det är så. Många människor väljer att undvika personer som de misstänker mår dåligt, deras medmänsklighet gör att de vill försäkra sig om att personen mår bra men helst vill slippa att bli indragen i en obekväm situation. Så det allra bästa är alltså att kunna försäkra sig om att personen i alla fall är vid liv men helst utan att behöva möta den. Facebook (och andra nätforum) har gjort det väldigt enkelt och bekvämt. Personer lägger själva ut sitt välmående eller sina aktiviteter direkt på internet och gör därmed så att deras "släkt" och "vänner" slipper besväret att faktiskt ställa frågor om vad som har hänt sedan sist.

Det här kan förstås bli extra provocerande för den som mår lite halvdåligt och är uppmärksamhetstörstande, den undrar varför folk inte reagerar och kommenterar när personen i fråga publicerar något beklämmande. Detta spär givetvis på det dåliga måendet. Så inte så konstigt att många mår dåligt av att använda facebook och liknande forum. Sedan hjälper det förstås inte att många personer noga sorterar vad de publicerar vilket kan ge sken av att i deras liv händer bara positiva och bra saker.

Facebook har dessutom förmågan att servera information på silverfat, det facebook inte talar om för oss existerar inte och det facebook säger är lag. En kamrat till mig testade det fullt ut förra året, han lät facebook meddela vännerna att han fyllde år vid fyra olika tillfällen under året som gick - och blev ordentligt gratulerad av flertalet personer! Många gratulerade dessutom vid flera av tillfällena utan att reagera på det faktumet att han redan hade fyllt år det året - flera gånger dessutom.

Facebook och andra forum ger oss därför makten att verkligen kontrollera vilken bild vi vill förmedla utåt men som sagt, det gör det också onödigt för andra människor att fråga oss vad vi har för oss. För hur ska de veta att det har hänt en massa saker som man inte publicerat?

Jag har själv sett den tydliga baksidan av internet på framför allt två håll, genom bloggen så publicerar jag självmant aktiviteter och händelser ur mitt liv, vilket också innebär att färre personer frågar om vad jag hittar på. Och genom forum såsom facebook, twitter och bloggen styr jag den bild jag vill förmedla utåt. Något jag tydligen jobbat alldeles för bra, för hur förklarar man annars att inte ens personer i min så kallade familj kommer ihåg min sjukdom och vilka begränsningar det får för mitt liv?

Det här skapar nya problem, jag lärde mig för många år sedan just det att personer helst inte vill höra om sina medmänniskors olycka, att prata om sådant får folk att dra sig undan. Så jag väljer att inte fokusera på min sjukdom, jag biter ihop, jag medicinerar och jag satsar på att försöka upprätthålla ett så bra sken utåt som jag bara kan. Men om jag inte ständigt påminner folk om att jag är sjuk så glömmer de alltså bort det och fullständigt ignorerar de behov jag har!

Så hur ska man egentligen göra? Som vi skämtade om när två personer ur kretsen bekräftade sitt förhållande på facebook, att nu var de tillsammans "på riktigt". För finns det inte på nätet så existerar det inte.

måndag 5 mars 2012

Sent omsider så.

Slutligen är den sista pallen målad och lackad, eller egentligen har den varit målad rätt så länge och lackningen gick skapligt men räckte inte riktigt till hela pallen. Och förstås så var det slut i butiken, men turligt nog så hann de få med i beställningen som skulle gå iväg samma dag så i lördags kunde jag äntligen göra klart den sista pallen!
Johan tyckte den här pallen fick de mest iögonfallande färgerna.
Så varför då alla dessa pallar? Tja, jag är inte speciellt lång och Johan är inte heller direkt av flaggstångslängd, det är högt i taket i lägenheten och det finns mycket hyllor som innebär att saker gömmer sig på högre höjder. Och det finns ärligt talat bara två stolar i hela lägenheten som jag skulle våga stå på. Så små söta trappallar gör livet så mycket enklare. Och varför släpa från rum till rum när man kan ha flera?

Nu återstår förstås "bara" att städa klart i lägenheten med, men vi närmar oss så sakteliga att få lite mer ordning på vårt hem.