Redan sex månader? Var tar tiden vägen?

Vi hade stora planer på mys för att fira att det gått hela sex månader sedan vi gifte oss. Det blev lite modifierat.. Ett rejält snöfall i natt försenade Johan på jobbet och så satte domino-brickorna igång och påverkade den ena aktiviteten efter den andra.

Men efter att ha gjort lite ärenden på stan och visat Marcus hur man egentligen ska äta en semla så blev det i alla fall en fin mysig middag - i TV-soffan.. Johan höll i alla fall vad han lovade och lagade mumsigt god middag och presentationen borde nog klarat nålsögat i Masterchef. Vilket för övrigt var det program vi tittade på medan vi åt..

Baconlindad fläskfilé med paprikasås och ris.

Priset man betalar för fin middag..

Ingen av oss har orkat röja i köket än, typiskt att fin matlagning alltid ska orsaka massa disk! Johan började ropa efter rullgardin i enlighet med den gamla IKEA-reklamen.

Efter middagen så värmde jag en bit chokladkaka i micron men råkade på en liten överhettning så det fick bli efterrätt från gemensam tallrik (men med varsin sked). Så lite myspys romantik fick vi in i alla fall!

Vad säger man? Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig men på det hela taget har det varit en trevlig dag som vi firade sex månader som gifta!

Det skadar inte att ha ett alter ego som heter Arga Anna!

Ibland vaknar mitt alter ego till och gör en insats i vardagen, för Arga Anna är vad jag plockar när jag råkar ut för oförrätter! Och oförrätter finns det tyvärr gott om. Turligt nog är de flesta inte så allvarliga. Som att skoklubben är totalt inkompetent när det gäller att registrera min bonusgrundande poäng. Så då tar man fram Arga Anna, låter henne skriva ett argt och lagom nedlåtande mail och sim-sala-bim! Skobonusen har magiskt återuppstått och jag fick ett presentkort som plåster på såren.

Bröllopsfotot!

Vi har ju varit lite halvhemliga med våra bröllopsfoton, vi ville helt enkelt inte ha en massa foton ute på internet utan tyckte att folk som vill se bilder får vackert ta och komma och hälsa på för detta ändamål. Men som del i mitt städprojekt har varit att slutligen göra om fotoväggen i vardagsrummet, ända sedan jag flyttade hemifrån så har jag haft mycket foton uppe på nära och kära. I PG-rummet så hade jag mina linor med klädnypor för foton så jag enkelt kunde uppdatera och i lägenheten körde jag på inramningar.

Men då jag redan bodde i lägenheten när Johan flyttade in så var förstås även fotoväggen styrd åt mitt håll och det har tagit tid att komma till rätta med det. Ännu så saknas det foton från Johans sida (*hint hint*, vi behöver bilder!!) men för en vecka sedan blev det äntligen av i alla fall! Jag rev ner alla tavlor från väggen och började bygga upp fotoväggen på nytt med vårt bröllopsfoto i mitten! Rationaliserade bort lite av mina foton med och har lämnat plats för nya bilder. Har några på gång som ska upp men jag hittade inga ramar här hemma (som jag fortfarande tror att vi har liggande någonstans) så vi får införskaffa lite.

Men här kommer i alla fall ett litet smakprov, en lite bit av vår fotovägg och framför allt, huvudpersonerna själva i mitten! Vi beställde en förstoring i canvas av den bästa bilden och lät rama in den och så här blev det!

Semlor!

Jojomen, fick tummen ur och slängde ihop en deg som jag sedan förvandlade till 21 st gigantiska semlor. Det var inte meningen att de skulle bli så stora men när det gäller semlor så tenderar jag att lyckas perfekt med degen vilket ger perfekt jäsning och tadaaa!! Gigantiska semlor!

Så det blev semleätande så som jag vill ha det, utan grädde, med mandelmassa, kanel och varm mjölk!

Jag erbjöd Johan att få grädde till för det var ju inte för inte som jag sagt att han skulle köpa hem grädde men han ville äta enligt min modell ikväll.

Slutligen!

Efter många om och men och en väldigt lång tid.. I en vecka kröp jag runt på golvet och mätte upp tyg och klippte upp för att sedan sy, sy och sy. Resultatet? 13 st nya överdrag till de nya soffdynorna till Sqrubben. Så i helgen slog jag massa flugor i en smäll genom att åka ner till Stockholm, vara med på QORK, träffa massa goa studentmusiker (okej, träffade lite annat folk med) och så förstås byta ut överdragen och nolle-tröja till en riktig P-tröja! Jag är fullvärdig medlem!! Slutligen!

Min docka mannekängar min nya tröja ihop med fracken!

Den där tiden på året igen..

Det var en gång en lördag i februari för många år sedan, ett tungt flickebarn föddes på morgonen. Hon förstörde den blivande moderns sovmorgon och en fin middag på kvällen. Gud såg att det var illa och förbannade Dagen för all framtid.

Obevekligen slår den Dagen till varje år och i dess bakvatten följer misär. Flickan har gjort vad hon kunnat för att eliminera Dagen. Hon har jobbat hårt för att omvärlden inte ska uppmärksamma den, för det som vilar under en förbannelse bör man inte dra uppmärksamhet till.

Efter raka besked och många utskällningar så förstod till slut de närmaste att tiga ihjäl Dagen var den rätta melodin. Internet har hjälpt till genom att förvandla människor till viljelösa varelser utan egen tankeförmåga. Meddelar inte Facebook en födelsedag så existerar den inte.

Den svåra utmaningen visade sig vara företag, sidor där hon är medlem som glatt skickar ut rabatter och specialerbjudanden och tror att det är något bra över Den Förbannade Dagen.

Men Dagen är OND! Den för aldrig med sig något gott. Flickan gör dock ständigt om misstaget att tro att om man inte låtsas om den och planerar in icke-födelsedagsrelaterade saker så kommer det ändå gå bra.

Att hon aldrig lär sig.

Även detta år kom och gick Den Förbannade Dagen, även detta år visade den att flickan inte kan vinna över Dagen. Så vad återstår att göra? Gå under jorden fullständigt? Hur bryter man egentligen en förbannelse?

Nya inslag i vardagsrummet!

Fortsätter försöka rensa i högarna genom att bocka av saker som bott på listan alldeles för länge. Så igår så passade jag på att sy upp lite nya dukar till småhyllor och liknande i vardagsrummet.

Det är Johans byrå som fått ny prydnad (jo jag vet, vår lilla krukodlade gran börjar se smått ledsen ut..), DVD-hyllorna, kub-hyllan bredvid TV-hörnan och så fick ett fack i bokhyllan där min typiskt inte-fullt-så-nödvändiga jordglob står en liten uppiffning.

Bakexperiment!

Försöker som sagt vad rycka upp min produktivitet lite och efter att ha ägnat alldeles för många timmar igår åt tvättberget så blev det efter en promenad till affären efter mjölk äntligen dags för något jag försökt få gjort länge. Giffelbak! Denna gång prövade jag att leka lite med receptet genom att byta ut en stor del av vetemjölet mot grahamsmjöl. Resultatet blev 31 st ost- och prinskorvsgifflar och 6 st ost- och skinkgifflar som blev mycket matigare än de vanliga gifflarna. Jag är nöjd! Dock glömde jag fota resultatet den här gången så vill man se så blir det att bjuda in sig själv hit på fika..

Pysslande!

Har varit alldeles för seg på sistone, något som är lätt hänt är uppe i norr på vintern, framför allt när mörkret och kylan är mitt i seriös strid med varandra. Man får jobba på att hålla igång ordentligt. Till slut så bestämde jag mig för att det var dax att sätta fart lite. Så jag tog itu med några projekt som blivit liggande lite onödigt länge.

Den här "kartongbyrån" fick jag när jag var liten, mamma och pappa köpte likadana till oss att ha våra skrivbordssaker i. Den följde slutligen med flyttlådor upp men har sedan inte blivit använd och ack så fruktansvärt ful den blivit. Kartong åldras inte vackert! Så jag hade tänkte att jag skulle tapetsera den vid tillfälle, men tillfället kom aldrig. Så nu har jag istället dekorerat den med en hel massa sudokun! Ja, den mesta tiden är lagd på att lösa sudokuna och inte på att limma fast dem. Men med lite tur så har jag skjutit upp demenssjukdomar något år, hjärngympa sägs ju motverka sånt!

Sedan så var det mina pallar.. vi köpte ju tre pallar i somras som skulle målas och hamna i sina respektive rum. Dessa behövs då vare sig jag eller Johan är överdrivet långa men lägenheten sträcker sig uppåt i takhöjd och det är en höjd vi gör vårt bästa att utnyttja. Kökspallen blev klar ganska så snabbt men sedan tog det stopp. Men nu så slutligen så har pallen till arbetsrummet blivit klar! Det känns alltid lika fint att skjuta upp något i flera månader som när man väl sätter fart bara tar några timmar i anspråk lite här och var..

Tjusigt målat i orange och julrött!

Det är ju egentligen korrekt men samtidigt inte..

Det lidande hushållsarbetet är alltmer lidande men så idag så upplyste Johan mig glatt om att han i alla fall hade gått ut med soporna och packat upp sin väska efter helgens äventyr. Alltså, jo, ja visst.. förutom de där förpackningarna som låg kvar i hallen och den bortglömda komposten så var soporna borta. Och ja, han hade tagit ur sovsäck, liggunderlag, handduk och kläder ur väskan och lagt undan väskan på sin plats. Men ska man verkligen kalla det för uppackat när sovsäck, handduk och kläder ligger på golvet på exakt samma ställe där väskan tidigare stod?

Arga Anna förklarar disk!

Johan suckar och stönar över diskberget och jag vägrar befatta mig med det. Jag har skött det mesta diskandet på sistone (jag har skött det mesta hushållsarbetet på sistone) och har tröttnat. Så jag försöker uppmuntra/hota Johan till att sätta fart. "Om disken försvinner så kan jag baka gifflar, du vet hur jag tappar sugen att fixa om jag måste inleda med att diska." "Nu är sista chokladkakan slut, det blir ingen ny bakad så länge disken är kvar." Johan bara utbrister frustrerat "men den tar ju aldrig slut!".

Slutligen så känner jag mig tvungen att verkligen förklara för Johan hur disk fungerar, man ska helt enkelt se på disken som en råttpopulation. Om man inte väldigt noggrant håller efter den så kommer den öka lavinartat och okontrollerat. Johan suckar på nytt och lämnar köket. Jag börjar ana att vi närmar oss stadiet i den där gamla IKEA-reklamen med den unge killen som stirrar på sitt diskberg på morgonen och sedan åker till IKEA, köper en rullgardin och monterar den över diskbänken så han slipper se disken. http://www.youtube.com/watch?v=0IgF9oLxl1g

Så roligt ska vi dock inte ha det.. Tur att närmaste IKEA är så pass långt bort så man inte gör några impulsresor.

Vad är ett LARV utan vunna biobiljetter med?

Idag väntade det ett brev från LKAB i brevlådan, den där stenen de slängt fram som man skulle avgöra vikt på var jag tydligen en av tre som kom närmast. Först balken och nu stenen, det här med att avgöra vikt är tydligen en talang jag har. Stenen tyckte jag ändå var ganska svår då mitt mjölkpaketsknep inte riktigt funkade på den då den var för tung! Men men, bio för mig och Johan blir det i alla fall!!