måndag 31 december 2012

Ännu en julklapp.

Här i mellandagarna så dök det upp en hel del post (föga förvånande för mig som faktiskt hoppade in och gjorde lite fysiskt arbete som sorterare på Blomgatan) i vår brevlåda, däribland ännu en hård julklapp till mig från mamma. Sverker Tiréns debutroman Sluta med din förbannade idrott som inte helt förvånande handlar om orientering! Det är tydligt att jag bör läsa mer! 

Psst.. Johan inviger ett par av sina julklappsstrumpor idag. Min lömska plan i vilken Johans bestånd av hopplösa svarta strumpor av olika modeller som ska sorteras efter tvätt rullar vidare.

Årskrönika med framåtblick!

Jag har inte riktigt traditionen att sammanfatta det gångna året och komma med storslagna nyårslöften, mest för att båda sakerna deprimerar mig. Jag vill så mycket med livet men når inte alltid ända fram. Jag tänker ändå lyfta fram några höjdpunkter från det gångna året. Den största av de alla tar jag med mig in i det nya året.

För 2012 var året jag återupptog orientering! 

Egentligen började det redan i våras när SVT sände direkt från orienterings-EM i Dalarna, alla som påstått att orientering inte är en TV-sport borde då ha blivit övertygad, stafetterna slutade med rafflande nagelbitare när några av sändarna gick ned.
Sedan var det var ju ett vedervärdigt väder när jag sprang nationaldagssprinten i somras och Johan som tappert följde med som publik fick väl inte den mest positiva bilden av en idrott som man frivilligt utövar i skogen oavsett hur mycket regn det vräker ner. Men det var där och då, genomblöt, sist i klassen (men med vissa imponerande delsträckstider) som jag bestämde mig att jag ville tillbaka till idrotten framför alla idrotter!

Så när hösten kom så lyckades jag springa de flesta av personalorienteringarna (som för övrigt också inleddes med ett horribelt väder och fruktansvärd bana) och till andra deltävlingen, när solen sken, temperaturen var varm och banan förlagd till kyrkbyn så lyckades jag också till slut få med mig Johan. Han sprang fel och hade sig, men han var fast!

Därefter har det blivit många orienteringsdiskussioner på hemmaplan, Johan har lusläst tävlingsregler, han har ställt frågor, han lånade min banläggningsbok (som dock är något inaktuell så presenttips till mig är att köpa en ny..) och han har läst varje nummer av Skogssport.

Innan säsongen tog slut så hann det också bli en "riktig" tävling nere i Enköping, där jag faktiskt slog några medtävlare och Johan lärde sig den hårda vägen det viktiga med att alltid kolla kontrolldefinitionerna.

Jag anmälde mig också tidigt till 5-dagars i Boden och Johan följde mitt exempel innan första anmälningsstoppet var slut. Här kommer vi då in på det stora målet för 2013 - att jag ska fullfölja alla etapperna utan att skada mig. Med tanke på mina senaste försök så är det en fullt rimlig ambition.

O-ringen står för övrigt med på Norrbottenskurirens lista över saker att hålla ett öga på under nästa år.

Det var också av den anledningen som vi skaffade gymkort i höstas och började träna. Träningen har vi också följt upp med att börja se över kosten - något som vi ska bli ännu bättre på framöver. Johan är väl inte helt entusiastisk vid den tanken men jag bygger inte muskler lika bra som han gör så jag behöver komplettera min träning bättre och i det här hushållet håller vi gemensam diet! Fast då jag inte frestas över huvudtaget av vare sig kaffe, kaviar eller marmelad så får Johan behålla dessa saker vilket genast gjorde det mer acceptabelt.

Men det här är ju då förstås inga nyårslöften då detta är saker som redan är igångsatta. För jag har tänkt på saken, det blir inga rena nyårslöften för min del. Jag har en del ambitioner utöver orienteringen och allmänt idrottande (som till exempel att slutligen snygga till den här bloggen!) men det mesta tänker jag hålla för mig själv.

Så ni får helt enkelt se vad som händer framöver, jag hoppas att ni vill följa med på min resa även under nästa år.

Gott Nytt År!

lördag 29 december 2012

Panda cam!

En liten gullig video på en tidnings hemsida så hittade jag fram till min nya favoritsida, panda cam från San Diego Zoo! Så sisådär 10-15 gånger om dagen kikar jag in och ser vad den söta babypandan och hans mamma hittar på. Roligaste hitintills var häromdagen när mamma panda låg och sov och babypanda klättrar upp och ner, fram och tillbaka över henne gång på gång på gång. Det var något så klassiskt över det hela, den stackars föräldern som försöker sova och ungen som vägrar lämna den ifred.

Panda cam verkar visa tre olika vinklar av pandahägnet, den mest underhållande är faktiskt inne från hålan de sover i. I skrivandets stund är kameran i taket nästan dold då mamma panda sitter och mumsar på en enorm bambukvast medan baby panda sover stilla.

För den som inte vet det så är pandor mitt favoritdjur sedan riktigt unga år (jupps, kommer faktiskt före tigern). Allt började förstås med en trogen följeslagare i form av en gosedjurspanda och har genom åren varierat i styrka. Men för den som varit här så är sovrummet extremt tematiskt (Johans enda bidrag till inredningen är den plastsax som hänger på hans garderobsdörr), på väggen finns det fyra pandatavlar och en pandaaffisch. När sängen är bäddad (vilket visserligen inte inträffar så ofta) så ligger det egensydda pandaöverkastet på med tillhörande två kuddar. På byrån står sedan pricken över i, mina konstverk från kursen "Skapande verkstad i bild och slöjd", nämligen två pandafigurer, den ena i trä och den andra i lera. För att säga det själv så är de himla fina!

Många är åren jag haft pandor som väggalmanacka  (de andra åren har jag oftast haft astronomialmanacka istället). Så när jag hittade den här underbara sidan och regelbundet får min pandados uppfylld så vaknar ändå lusten i mig att radikalt byta ut mitt nuvarande liv mot ett som pandaskötare på pandacentret i Kina (som jag förstås såg en dokumentär om under hösten och omedelbart ville flytta dit - strunt i petitesser som att jag vare sig har djurskötarutbildning eller kan mer än några få ord kinesiska). Jag sansade mig förstås igen (åtminstone för tillfället) men det är nog på tiden att börja planera för den där Kina-resan jag alltid velat göra och åka till mina älskade pandors hemland.


tisdag 25 december 2012

Det var en gång en spark..

..som var ett väldigt trevligt fortskaffningsmedel på vintern tills någon idiot sandade eller grusade. En dag för flera år sedan så var det precis som så att en idiot hade gjort det. Sparken tog tvärstopp och den mycket lätta och graciösa kvinnan som färdades på sparken kastades framåt och knäade av tvärslån som reflexen sitter på. Sparken ställdes skruvades isär och ställdes undan i väntan på att bli lagad. En ny rundstav införskaffades tämligen omedelbart men ändå blev projektet ständigt knuffat åt sidan. Tills idag! Då spark, rundstav, fogsvans, skruvmejslar, gummiklubba, hobbyfärg och trälim åkte fram! Rundstav kapades av och målades. När sen så var torr så var det limmets tur och med lite lagom mängd våld och pyssel så skruvades allt ihop på rätt ställe. Imorgon ska vi bege oss ut och pröva sparken!

Julafton

Med stor möda tog vi oss upp på julaftons morgon. Jag hade sovit dåligt då jag sent på kvällen vid närmare undersökning av mitt sår under hälen förstod att anledningen till att belastning gjorde så ont var att det faktiskt fanns ett främmande objekt fastkilat i fotsulan. Så istället för säng blev det hemmakirurgi i badrummet och med hjälp av rakblad, nagelknips, pincett och nål lyckades jag lirka ut en 2 mm stor glasbit som uppenbarligen var boven. Tyckte väl att det gjorde onödigt ont när jag klev till på mattkanten i sovrummet efter bion i lördags men då jag hittade ett vasst grus på golvet så drog jag helt klart en felaktig slutsats om boven i dramat. Försök att komma till sängs efter att ha hackat i sin egen fot? Det tog sin lilla stund att somna om man säger så.

Johan å sin sida drabbades förstås av försening på jobbet och kom inte hem förrän sent på morgonen och stupade ned i säng ombytt till sina mjukiskläder (av hänsyn till mig för en kall vinterkropp som försöker gosa och suga i sig värme är fan inte mysigt att vakna av).

Men men, upp kom vi i alla fall och frukost blev det innan vi begav oss till Porsö kyrka för samling kring julkrubban. De hade möblerat om i kyrkan sedan vi gifte oss, bänkarna var nu vända åt sidan mot tidigare. Det var lite luftigare och ljusare men samtidigt känns det lite avigt att komma in från sidan istället för bakifrån som är brukligt i kyrkor. Det var faktiskt en hel del folk där i blandade åldrar. Johan hade gett mig klartecken att knuffa på honom i fall han skulle somna, men det var ju bara 40 minuters gudstjänst som egentligen bara var julberättelse och sånger så inga direkta problem att hålla sig vaken. Johan mumlade lite efteråt om att kantorn måste jobbat på ackord då flera av psalmerna gått i kreativa tempon och framför allt varit lite svajiga tempomässigt.

Mordiske Johan ska skära upp skinkan.
Efter kyrkan tog sig Johan en tupplur som förstås blev dubbelt så lång som planerat och det blev stressigt att få klart jullunchen som vid det här laget försenats till Kalle Anka men å andra sidan åt vi lunch framför TV:n förra julen med så det är väl en tradition i sig. Juldoppet såg också till att följa traditionen att i själva verket bli brödmos i tomatsås - precis som det ska vara!

Jultallrik!
Som alla andra upprördes vi förstås över omklippningen i Kalle Anka, eller kanske inte, vi mest konstaterades att ska alla de gamla Disney-filmerna klippas om för att passa in i dagens moderna samhälle så kommer det inte bli mycket kvar.

Efter maten och Kalle gick vi över till julklapparna, vi bar över klapparna från byrån de legat på till TV-bordet och höll julklappsöppningen där. En sortering av klapparna visade att Johans hög på egen hand var större än min och den gemensamma tillsammans! Överlag var klapparna dock något färre i år men det hade vi räknat med. Förra året gick vi lite banansas i shoppingen vilket vi bestämt oss för att inte göra i år. Samtidigt hade vi också meddelat de som frågat oss om vad vi ville ha att vi egentligen inte behöver något, vilket är sant - vi har inte plats! Men tänk gärna lite extra på oss den dagen vi flyttar till hus.. då tar vi gärna emot alla försenade presenter.
Johans till vänster, de gemensamma i mitten och mina till höger.

Johans hög bestod till större delen av mjuka klappar och jag hade mina tre hårda paket framför mig. Måste säga att nu är jag nog nästan nere på minimumet i klappväg. Av mina tre hårda paket så var två stående julklappar.. Jag fick i alla fall:
  • Astronomisk kalender 2013 av mamma
  • Yo Mans Ximen Naos och hans sju liv av Johan
  • Astérix: La Serpe d'Or av mamma
Sedan fick vi också några gemensamma klappar (som jag fick öppna för att väga upp snedfördelningen):
  • Väggalmanacka i tyg av mamma
  • Champagnekorkstomtar av mamma
  • Bio-pengar av Johans mamma
  • Klädpengar av Johans mamma
Väggalmanackan krävde lite pyssel innan vi hittade en plats på väggen som fungerade för den. Vi är som sagt vad något trångbodda numera = vi har för mycket jäkla prylar!

Johan fick då som sagt vad massor av paket, som den här stora chokladasken av en tant på hans distrikt, det var för övrigt bara en av tre julklappar som han fick av prenumeranterna. Nog är tidningsbudet uppskattat. Själv hängde jag ut en påse pepparkakor till killen som kör vårt område, man bör uppmärksamma de som jobbar på julafton. Överväger starkt att nästa år svänga förbi räddningstjänsten med en burk eller ask av julgott.
Chokladasken! Massa med fylld choklad.
Johans och hans mjuka klappar då? Tyvärr hann jag inte pyssla klart med några små överraskningar till Johan så det får bli framöver istället men han fick en fyra par färgglada strumpor från LÅ socks (några lokala killar som startade upp och satsar på kvalitetsstrumpor i roliga färger) och så årets onödigaste julklapp: Barbaskön!
Är de inte söta så säg?
Resten av kvällen bestod mest av mat- och sockerkoma, vi såg på film och spelade lite Othello (jag vann både gånger trots vad som höll på att bli ett ödesdigert misstag) och Carcassonne: the Castle (jo jag vann där med..).

Det var vår jul det, ute var det kallt (-22 grader) och snöigt.

Julgröten hann vi inte med så den blir det till middag idag istället!

lördag 22 december 2012

Ischoklad à la Tibb!

Slängde ihop ett av mina paradnummer till julgottet igår kväll.
Är det för övrigt bara jag som är irriterad över hur blockchokladförpackningarna har krympt genom åren? När jag var liten så var det 250 g i varje förpackning vilket ledde till att man fick lite över då receptet efterfrågade 200 g. Numera så innehåller förpackningar endast 175 g vilket leder till att jag gör vad jag brukar och modifierar receptet lite som jag känner för det. Min alldeles speciella smaksättning måste ju till med. Det som gör dem à la Tibb!

Tjugoandra luckan i adventskalendern!

Dan före dan före doppardan.

fredag 21 december 2012

Ännu lite pimpad hall.

Idag pensionerades den gamla söta dörrmattan med korna, den var helt enkelt för sliten. Gummit på undersidan hade för länge sedan gett upp och mattan bara kanade runt i hallen. Så det sista ärendet på stan idag (julhandla sista fredag innan jul när alla fått lön är nog det närmaste domedagskänsla man kan komma) blev faktiskt en ny rejäl dörrmatta!

Ett kylskåp värdigt "Tomten är far till alla barnen"..

Minns ni scenen när Peter Haber öppnar kylskåpet och ser all maten och undrar vem som ska äta allt det där? Då skulle de ändå ha ett julfirande som landade på 12 vuxna och 8 barn. Vårt kylskåp känns lite åt det hållet just nu och är vi ändå bara två..

Tjugoförsta luckan i adventskalendern!

Ingen domedag i sikte!

söndag 16 december 2012

Varde ljus i vårt hus!

Det tog bara ett år men nu är ljusslingan äntligen uppe i trappen och man slipper famla i mörkret!

Och ja, på ena sidan är mina deltagarbilder från foto-tävlingar när jag jobbade i Stockholm och på andra sidan är Absolut-reklamer. Jag och syrran hyste en minst sagt olämplig fascination för vodka-reklam som tonåringar.

Sextonde luckan i adventskalendern!

Tittut!

torsdag 13 december 2012

Julstäd, julstäd och mera julstäd!

I år har julstädningen (och också julpyntningen kommit lite i skymundan), vi har helt enkelt haft bristande energi för att orka bry oss. Några bitar har dock inneburit ofrivillig städning - som när digitalboxen la av och jag passade på att dammsuga och damma TV-möbeln när jag ändå höll på och krälade runt och stökade där.

Men bit för bit ska det bli rent, Johan har ju faktiskt lovat mig en städad lägenhet till jul - även om han nyligen modifierade om löftet till mer städad... Vad nu det innebär.

Innan det var dags för julkonsert igår (se Kultur à la Arga Anna) så slog vi i alla fall till och klippte Johans år - vilket är startskottet för en badrumsstädning. Egentligen är hela städningen Johans jobb då det är villkoret för att jag ska klippa honom. Men nu var jag snäll och hjälpte till med dammandet av hyllor och skåp då det är mest mina saker där och han omöjligen skulle lyckas ställa tillbaka allt på dess rätta plats.

Samtidigt passade jag också på att städa hallen = dammsuga upp ett helt grustag! Jag försökte också organisera hatthyllan och skohyllan något. Bara för att upptäcka att om skorna inte står i hallen så får de helt enkelt inte plats någon annanstans för klädkammaren är full! Jag har försökt begränsa mitt skobestånd och inte automatiskt ersätta uttjänta skor med nya men det är främst Johans skoinnehav som ökat under det senaste året och vår träningssatsning har också den inneburit fler skoinköp. Jag har en plan på omorganisation av klädkammaren som eventuellt kan leda till mer skoutrymme - i dagsläget så åkte flera par skor ner i skokartonger som sedan bara staplades på varandra men det är inte den smidigaste lösningen.

Idag följde jag upp förra veckans kyl- och frysstädning med en rejäl skåpinventering och en uppdaterad lista. Som utlovat så ska vi ha bättre koll på vad vi har hemma och Johan har lovat att dokumentera vad han tar ut och in ur skåpen. Min plan är nämligen att har man mer koll på vad som finns hemma så blir det färre produkter som blir för gamla och det blir lättare att planera sina måltider. Sedan ska man förstås inte bortse från faktumet att jag är för kort för att se vad som finns i skafferiet och då underlättar en inventeringslista rejält.

Även frysen har fått en lista (även om den inte är ifylld än) så inget ska bli bortglömt där heller och man ska slippa öppna och rota runt när man planerar veckomenyn. Jag måste dock erkänna att jag är lite tveksam till att den kommer fungera mer än som ämnesindelning av hyllorna..

Trettonde luckan i adventskalendern!

Lusse-lucka!

onsdag 5 december 2012

Männen i mitt liv.

Det är inte ovanligt att familjemedlemmar delar på högtidsdagar, barn får ofta namn efter släktingar och så. Min släkt är givetvis inget undantag, det finns också flera fall av namnsdagar som sammanfaller med en annan persons födelsedag. Nu firar ju jag dock inte födelsedagar längre i någon större utsträckning - vilket jag märkt lett till bieffekten att jag inte längre kommer ihåg hur gammal jag är när folk frågar! Kanske lite pinsamt att behöva fundera på den frågan men så är det.

Min familj utökades ju givetvis med Johans släktingar men intressant nog blev inte högtidstillfällena så överdrivet många fler. Idag är en sådan dubbeldag. Min lille sötnos hade ju namnsdag och turligt nog hörsammades min önskan om post och han hade mycket riktigt fått ett namnsdagskort från svärmor. Dessutom hade någon lömsk person smugit ner ett stort frankerat brev i brevlådan så han fick öppna flera brev i sängen!

Men det är inte bara Johans dag. Det här var min morfars födelsedag, för hela 99 år sedan skådade han vintermörkret för första gången. Nu kommer dock firandet att få stanna vid ett tänt ljus på graven i helgen.
Av alla presenter jag gav morfar så var det här den han använde mest, den satt på hans nyckelknippa ända tills han flyttade in på boendet och inte längre hade egen nyckel.

Femte luckan i adventskalendern!

Innehållet i lucka nr 5!

tisdag 4 december 2012

Teknikens underbara värld..

I lördags när Johan var i väg på snapsfest och jag myste i soffan så gav sig vår digital-TV-box ifrån sig en dödsryckning och allting hängde upp sig. Jag försökte givetvis starta om den multipla gånger. Boxen har hängt sig tidigare men jag anade snabbt att det här var en faktisk hårddiskkrasch. Där slutade min kväll rätt så abrupt och överlag försvann rent allmänt orken. Vid tillfället för kraschen hade vi 42 filmer och program inspelade som vi ännu inte sett.

På söndagen medan jag var mest håglös (även om jag i alla fall fått igång den gamla värdelösa boxen så man i alla kunde se något alls på TV) började Johan pilla med boxen. En 4 år gammal elektronikpryl inköpt på OnOff täcks knappast in av någon garanti eller går smidigt och billigt att lämna in för lagning. Så Johan gjorde vad en elektroniktok gör bäst - skruvar isär! Så i några dagar har han pillat, surfat, blåst ur, installerat om, börjat om från början och haft sig. Under den här tiden har det ordinarie hushållsarbetet och julpyntandet blivit åsidosatt men i morse så kom beskedet! Johan hade fått igång boxen igen! Den har klarat de första testen så nu återstår att se om det funkar i längden.

Våra 42 inspelningar då? Efter att ha tvingat Johan att börja om från början så konstaterade han till slut vad jag redan misstänkte från början, att filerna var trasiga och därmed förlorade. Så vi får väl se hur det går för oss med serierna vi försöker följa.

Fjärde luckan i adventskalendern!

Ännu en dag närmare jul.

lördag 1 december 2012

Första luckan i adventskalendern!

Johan köpte mig självklart en julkalender även i år så nu är det Star Wars LEGO som gäller igen! Det hör gömde sig bakom lucka nummer 1!

tisdag 27 november 2012

Johan är avundsjuk igen..

..för att jag får så mycket mera post än honom och inte nog med att jag får mera post, jag får också mera rolig post. Som en del av er vet så har Johan en namnsdag runt hörnet (visserligen bara fyra dagar innan MIN namnsdag), så härmed uppmuntrar jag till att skicka namnsdagskort till min man så han får rolig post och blir glad!

söndag 25 november 2012

Det är tråkigt att vara ensam

När jag bodde själv blev det mycket trist och snabblagad mat av den enkla anledningen att det är förbannat trist att laga mat för en och sedan äta själv. Jag började omge mig av människor och laga mat och äta ihop vilket genast gjorde det roligare. I de kretsar jag rörde mig i så fanns det många personer som verkligen gillade att laga mat och också var duktiga på det. Jag blev snabbt knuffad bort från matlagningen och fick höra fraser som: "Kvinnan har ingen plats i köket.", "Gå och sätt dig därborta och se söt ut." Så jag gjorde mig behövd genom att baka och ta med efterrätter och snack när vi spelade spel och liknande.

Det är så jag trivs med, jag har inga problem med att laga mat, jag vet också att jag är väldigt bra på det och mina paradrätter är ständigt uppskattade. Men jag avstår lika gärna från att laga mat, så himla roligt är det ändå inte.

Johan gillar att laga mat mer än jag, han smyger in grädde i matlagningen hela tiden (vi vet ju alla att jag inte äter vispgrädde) och då och då misstänker jag att han faktiskt försöker göda mig. Johan är inte lika kinkig som jag heller när det gäller att sätta igång med matlagning, han kan knuffa disken åt sidan och börja med något nytt utan att höja på ögonbrynen överhuvudtaget. Jag kan tappa lusten helt vid åsynen av minsta odiskad pryl.

Det här har lett till att Johan lagar den mesta av vår mat, en till bidragande faktor är förstås hur våra arbetstider ser ut, det är helt enkelt smidigast med att Johan lagar mat. Om jag råkar vara hemma något dagtid så händer det att jag fixar lunch men oftast är det Johan som står vid spisen.

Nu är han borta över helgen och jag har snabbt kommit till insikt över hur många måltider det egentligen ingår i en dag. Och jag är tillbaka vid apatin från min tid som ensamhushåll, laga mat till en är trist och äta ensam ännu tråkigare. För det händer faktiskt att jag på helgerna just trollar fram en av mina paradrätter ibland för det finns mera tid att lägga på matlagning. Men så snart Johan åker bort så handlar matlagningen istället om minsta möjliga arbetsinsats.

Magen knorrar igen och vill ha mera mat, vanligtvis har maten magiskt uppstått på min tallrik vid det här laget. Men lägenheten är tom och tyst och ingen mat i sikte.
Mums.. så här ser minsann inte tallrikarna ut när Johan är bortrest..

lördag 24 november 2012

Så ni inte tror...

...att Johan överger mig med allt hushållsarbete. Han lämnade faktiskt matlåda i kylen åt mig så jag slipper laga lunch.

Skillnad på män och kvinnor

Johan brukar alltid tycka att jag stressar upp onödigt mycket när jag eller vi ska resa bort - och lyfter samtidigt fram sig själv som ett bra exempel på att man faktiskt kan resa bort utan att stressa så mycket.

Låt oss nu bryta ner detta påstående i de ingående fakta-bitarna:
  • Johan ansvarar i stort sett bara för sig när vi ska åka bort. Samtidigt tar jag allt ansvar för de gemensamma bitarna i packningen såsom matsäck, presenter till släkt och vänner etc.
  • Johan har inga problem att gå ifrån disk, sopor, kläder över hela golvet, jobbväskor kvar i köket etc. Jag avskyr att komma hem till oreda och framför allt lämna efter mig saker som är grogrund för bananflugor.
  • Johan har förutom plånbok och telefon inga egentliga måsten i sin packning, allt annat är lösbart. Jag är beroende av att mediciner och dylikt kommer med, vattenflaska tillgängligt etc.
Johan är nu lämnad på Kallax och väntas inte åter förrän imorgon kväll. Han stressade i vanlig ordning inte upp sig nämnvärt utan ansåg att allt var under kontroll och har beordrat mig att "ta det lugnt i helgen och på inget vis anse att jag måste städa och dona då han ändå roar sig hela helgen". Efter sig har han lämnat ett halvstädat badrum efter en sista-minuten-ansning av skägget, soporna som har varit överfulla i två dagar redan står kvar i hallen, köksbordet har sett bättre dagar (det har helt enkelt synts bättre), disk och tomma, smutsiga förpackningar finns kvar på diskbänken. Alltså en massa småjobb som jag nu måste ta itu med när han är borta och som på sätt och vis för förutsättningen för att han skulle kunna åka iväg och känna sig ostressad..

fredag 23 november 2012

Bröllopspresent!

Vi hade som bekant ett ninjabröllop, har man ingen fest och inga gäster så kan man inte heller räkna med att få så mycket presenter - vilket vi inte heller fick. Johans släkt samlade ihop sig och gav oss en summa pengar så vi själva kunde välja vad vi behövde. Då våra omedelbara behov av saker varit få så har vi i över ett år gått och klutat på vad vi skulle köpa för pengarna.

Idag när vi var på stan och jag hängde i bokaffären i väntan på Johan så ringer istället mobilen, Johan är i Apple-butiken och han var mycket exalterad. Under tiden som jag botaniserade i tygaffären har Johan lekt med iPad mini och kommit fram till att det är precis vad vi behöver.

Sagt och gjort.. Gissa vad jag skriver det här inlägget på?

torsdag 15 november 2012

Så det kan gå ibland..

Vi for till systemet efter träningen för jag ville köpa två flaskor av årets Blossa-glögg (mums, ingefära!). Kom ut från systemet med tre fyllda kassar.. Johan fick tydligen för sig att vi ska dricka mera öl framöver. Hur vi ska lyckas med det i vardagen och framför allt hans arbetstider, ja det vet jag inte.

söndag 11 november 2012

Hur länge har du varit hemlös?

I veckan läste jag i Norrbottens-kuriren om den tragiska situationen med antalet personer som var bostadslösa i Övertorneå kommun. Så långt var jag med utan konstigheter, det är en liten kommun så det räcker med ett fåtal personer för att det ska sticka ut rejält i statistiken.

Men redan i första stycket hajade jag till rejält.
Under kategorin bostadslösa hör personer och familjer som saknar förstahandskontrakt på sin bostad.
Menar de fullaste allvar att man räknas som hemlös bara för att man hyr i andra hand? Mina fem första månader i Luleå hade jag ett andrahandskontrakt i väntan på att jag skulle ta mig längst fram i bostadskön och få ett eget kontrakt. Men aldrig någonsin att jag ansåg mig bostadslös under den perioden just för att jag hyrde i andra hand! De allra första fem dagarna i Luleå däremot när jag var inneboende, visserligen väldigt välomhändertagen inneboende, kände jag mig hemlös! När jag fruktlöst ringde på varenda ledig lägenhet och aldrig fick napp.

Men när jag väl skrivit under mitt andrahandskontrakt och hade nycklarna till mitt studentrum i handen - i samma stund hade jag ju fått ett hem!

Läser man noggrannare i artikeln så framgår det dock att de personerna det rör sig om i Övertorneå i de flesta fall hyr i andra hand via Socialtjänsten men ändå! Jag vet att det på många håll finns en väldigt osäker andrahandsmarknad, men att resonera som att alla som saknar förstahandskontrakt på sitt boende är bostadslösa är utan tvekan att göra statistiken mörkare än nödvändigt.

Sedan kanske inte alla som hyr i andra hand har samma tur som jag. När jag tagit mig längst fram i bostadskön och blev erbjuden andra ställen att bo så var ju allt så mycket sämre än det jag redan hade. Så jag gick hem och ringde upp killen jag hyrde av och frågade om han verkligen tänkte komma tillbaka till stan eller om jag fick ta över rummet. Vi kom överens, han skickade ett brev till bostadsförmedlingen där han ok:ade att jag fick skriva eget kontrakt och då jag ändå var längst fram i kön så var det inga konstigheter med det.

Studentrummet utan insyn uppe vid skogen blev mitt hem under lång tid framöver. Men jag köper inte resonemanget att jag var bostadslös fram till att jag skrev på förstahandskontraktet.

torsdag 18 oktober 2012

Uppgradering i hemmet!

Jag tror inte på att såna där "bra klipp", jag måste inte köpa något bara för att det är rea och nedsatt. Men däremot läser jag gärna reklamen som kommer och håller ett öga på vad det är som reas ut för det kan ju faktiskt sammanfalla med något man tänkt köpa en längre tid och då är det en bra idé att passa på.

Så när JYSK skickade ut reklam om nedsatta varor så lurade jag med Johan för att kolla på en ny bäddmadrass, naturligtvis så var det inte den som jag läst om som det i slutändan blev - men den vi köpte var åtminstone nedsatt den med. Dock hade de den inte inne så vi fick vänta några dagar och samtidigt som snön i tisdags kom så det efterlängtade sms:et som meddelade att vår nya madrass var redo att bli hämtad. Då bilen inte riktigt är i skick att köras med sin aktuella kombination av däck så ställde Marcus upp med att skjutsa mig till Storheden så jag kunde hämta hem madrassen.
Ny madrass!
Han gick också med på att jag ville gå två butiker bort till Cervera för att köpa den nya panna som jag och Johan tittat på (men inte köpt än då vi ville mäta plattans storlek innan vi slog till). För de två teflonpannor som Johan hade med sig in i hushållet har varit rätt så slitna och maten bränner mest bara fast. Så nu har vi alltså varit så pass duktiga att ha köpt en panna medan två åker ut!
Gamla slitna pannor ut..
..ny panna in!
Så på eftermiddagen blev det stora uppackningen. Johan diskade och invigde omedelbart den nya pannan (han är nöjd) medan jag donade i sovrummet med att packetera den gamla bäddmadrassen och få dit den nya. Så varför då denna nya madrass? Jo, vi har nu uppgraderat oss till en Tempur-bäddmadrass som vi hoppas ska bli skönare och bättre att sova på. Nu har den då förstås ännu inte rättat till sig från sin rullkomprimering men redan den första natten sov jag 10 timmar vilket är något mer än vanligt så jag antar att det blev betyg godkänt.
Smått buktig ny madrass.
På minussidan så luktar den vedervärdigt (vilket ska gå ur "efterhand vid användning"), det blir nog att köra lite värmeljus ett tag i sovrummet..

Summa summarum, det känns som väl investerade pengar, den är mycket skönare än den gamla madrassen!