Det ska börjas i tid!

Förra helgen var jag och handlade med mamma och det slutade med att mamma köpte mig en namnsdagspresent och en julklapp. Eftersom ingen av oss vet hur december kommer se ut så fick jag presenterna på en gång

Namnsdagspresent.

Julklapp.

Kniven fungerar alldeles utmärkt mamma, Johan vågar knappt använda den för att den är så vass bara..

Sedan i leksaksaffären köpte jag mig även årets julkalender. Det fanns Lego City och Lego Kingdoms att välja mellan, då jag aldrig haft något Kingdoms-lego så valde jag City. Så nu kan även detta år innebära massa fina kalenderbilder i bloggen!

Tillökning i familjen!

Johan och jag var i lördags till Barnens hus för att tja.. ehm.. jo.. alltså.. jag behövde nya leksaker! I alla fall, vi bestämde oss för att det var på tiden att våra hundar Patrick och Patrick fick tillökning i sin familj så vi införskaffade en liten valp som givetvis döptes till Junior Patrick!

Här gosar hela lyckliga familjen!

Stereotyper

Överlag tror jag inte på stereotyper, i vårt hushåll så gör Johan till exempel den mesta matlagningen och jag använder de tunga, högljudda verktygen. Men ibland så passar de klassiska stereotyperna in. Som när det gäller bilen.. jag gillar att fixa med den (när jag får använda tunga verktyg som låter), det var ju jag som målade nya bakluckan. Tråkiga saker som byta däck och sånt däremot, det är mera Johans område.

Men så är det ju det där med att köra den.. jag gillar att köra bil, det gör jag verkligen. Men! Megatypiskt kvinnligt så avskyr jag att köra bilen in och ut ur garaget! Det är trång liten sketen port och man kommer från en sned vinkel! Det är bara blä! Och då övningskörde ändå jag med Pezons gigantiska Ford och vi gjorde massa jobbiga parkeringsövningar. Och givetvis har jag varit i stolpen. Och givetvis sa jag inget till Johan. Hur i hela friden skulle han märka att det var en ny lackskada bland alla två miljarderna som redan finns på bilen? Jo det gjorde han.. Kan ju ha bidragit att det fanns lite färg på själva stolpen också.

Så vad gör man när man verkligen avskyr att göra något? Jag biter ihop och kör ändå in och ur garaget när jag måste, Johan är inte alltid hemma och kan göra det. För övrigt erkände Johan häromdagen att han också varit i stolpen någon gång. Så det är faktiskt inte bara jag som tycker den där porten är smal och lömsk. Men det är trevligt att ha ett garage.

Ibland blir det bara så rätt..

Jag erbjöd mig hjälpa till att byta till vinterdäck förra gången jag var hemma, Johan tackade nej med orden "det behövs inte än", några dagar senare kom första snön...

Sedan har Johan effektivt skjutit upp att byta till vinterdäck tills tja.. nu! Så jag fick rycka in och hjälpa till i alla fall. En av sakerna Johan klagade över som tog lång tid var att matcha in vilket däck som gick var. Då vaknade ingenjören i mig som tyckte att man kan väl bara märka däcken så är problemet löst. Så jag gick efter en spritpenna! Johan tyckte dock att man kanske kunde använda de nya kritorna istället och rita på däcken (alltså något som faktiskt går att få bort igen..).

Sagt och gjort, alla däck kodades med krita. Och tja.. ibland gör man bara rätt!

Ny spargris!

Okej, min farbror visade sig tillhöra banken med toksnygga sparbössor och tja... det kanske inte är fullt så gulligt när en vuxen(?) kvinna kastar lystna blickar efter orangea sparbössor som när ett litet barn gör det men hur som. Pappa avslutade bankbesöket med att fråga hur man bär sig åt för att få en sparbössa. Intressant nog så frågade han vilken färg jag ville ha! Men hallå?!?! Det fanns vita och orangea, vem behöver ens fråga?

Stockholms tunnelbana

Jag har två barnsliga favoriter i Stockholms tunnelbana, med barnsliga menar jag att de hängt med sedan jag var liten. Dels så är det regnbågsfärgerna i Bergshamra, jag minns ännu min stora besvikelse när jag en gång som liten skulle av i Bergshamra och därmed inte fick se regnbågen röra sig klart. Det är ju det som är hela poängen!

Det andra är sträckan Gamla stan mot T-centralen, här är höjdpunkten när det är två tåg inne samtidigt på perrongen, ett på röda linjen och ett på gröna linjen och de startar ungefär samtidigt mot T-centralen. Varför är detta då så roligt? Jo, för att efter en stund försvinner de över/under varann, det är roligt att se tågen sticka iväg åt varsitt håll helt enkelt. Och nej, det är inte ens hälften så roligt att se det åt andra hållet.

Okej, ni kanske fattar varför det där var kul när man var liten men nu då? Alltså, det är ju inte roligt egentligen men det är å andra sidan inte kul alls att pendla varje dag så varje liten ljusglimt är värd något. Att varje dag ha det lilla hoppet i sig att idag kommer två tåg lämna perrongen i Gamla stan samtidigt.

Som förstått av mitt inlägg häromdagen så kan tunnelbanan verkligen vara fruktansvärd emellanåt, men det finns också ljusglimtar - som idag! Då är det bra att man har en kamera med sig.

Det är kallt!

Så här ser man ut när man ser på TV i vardagsrummet, Stockholm har blivit kallt!

En höstpromenad runt sjön

När man vaknar obegripligt tidigt en lördag så är det lika så gott att stiga upp? Eller? Var i alla fall vad jag gjorde, och nu slutligen hade den där flugan som stört mig de senaste nätterna blivit så slö att jag lätt kunde öppna fönstret och putta ut den. Seger!

I alla fall, mamma frågade om vi skulle ta en promenad och med strålande sol, 4 plusgrader, helt enkelt vad som verkade vara en alldeles underbar höstdag så blev det också så. Efter frukost rustade vi oss för naturen och med varsin stegräknare och begav oss ut.

Den valda vägen blev helt enkelt runt sjön, det har jag inte gått på åratal så det kändes bara kul. Att det var höst gick ju inte att ta miste på, gula blad, frost på marken och is på vattenpölarna men det var en sån där riktigt bra höstdag, bättre kan de inte bli.

Så jag bjuder på lite bilder.

Ser nästan lockande ut att hoppa i...

Försöket att fota mig med anden.

En ensam liten and fanns kvar i sjön.

Det prasslade rejält under fötterna.

Dax för skridskor?

Nattbuss vs nattöppen tunnelbana

När jag under gymnasiet gick ut på stan och sedan skulle hem på natten igen så var nattbussen alltid ett elände. Den gick 20 över varje timme från Vasagatan och tog en hel evighet att slingra sig hela vägen ut till förorten (framför allt när man bor nästan ändå bort vid den andra ändhållplatsen). Avgångstiden var det första problemet, när alla uteställen stänger vid hel så ska man då graciöst armbåga sig fram till garderoben och springa till busshållplatsen så man faktiskt hann med den där första bussen hem. Annars fick man ju vackert vänta till nästa timma. Det andra problemet var just den långa och snirkliga vägen, fredag natt.. en lång skolvecka är slut, man har dansat natten lång. Då gäller det att inte somna på bussen och missa var man ska av. Nä, jag gillade aldrig nattbussen.

När jag rört mig ute nu i Stockholm under nätterna har jag också stört mig på att tunnelbanan slutar gå på vardagsnätter, hur besvärlig bussarna är och så vidare. Bussen som fortfarande bara går en gång i timman och man ändå missar den, det är bara allmänt hopplöst.

Så nu var jag på Sqrubben ikväll och i natt efter jamrepet, till slut beslöt jag mig för att bege mig och det är ju så smidigt, både tunnelbana och bussen går, man är snabbt hemma.

Nattöppen tunnelbana är fruktansvärt!

Till att börja med så var det en idiot som rökte på perrongen, det får man inte göra, perronger som ligger under jord är rökfria, till skillnad från vid busskurerna är även skyltarna rejält synliga. Men det blir värre! Tåget alltså.. det var spyor, sågspån och utmoppat vatten överallt. Och så en idiot som tigger tändare till sin cigarettstump, en ännu större idiot som GER honom en tändare så nu röker han faktiskt på tåget. Då jag bara inte orkar bråka med en idiot som sitter bland sina kompisar (och säkert skulle känt sig pressad att spela tuff) så går jag bara längre bort i vagnen - där det var ännu fler spyor! Rådvill stannar jag mitt i vagnen och hänger direkt vid en dörr.

Jag är absolut först av tåget och raskt först uppför tunnelbanan, ut i friska luften där bussen faktiskt alldeles strax ska gå. Då kommer några apskumma tjejer fram till mig som betedde sig förvirrat redan i tunnelbanan och säger idel konstiga saker innan de bara försvinner. Jag är bara för trött för att orka debattera med några fjortisar vid busshållplatsen.

Vid det här laget minns jag hur jag saknar nattbussen! För på nattbussen råder andra regler, folk röker inte, mindre spyor och framför allt - om något händer så kan du bara gå fram och säga till busschauffören. Den tryggheten saknas i den nattöppna tunnelbanan.

Det gick verkligen rysningar genom hela min kropp av det där tåget. För en stund avskydde jag allt som Stockholm innebär och bara ville bort till lugnet där man kan GÅ hem från puben på 10 minuter. Orup har rätt, Stockholm har blivit kallt

Snö!!

..i Luleå alltså... hemma... inte där jag befinner mig i Stockholm. Här vaknade man upp till en regntung morgonrusning som sedan tack och lov övergick i sol och en kall höstvind. För även om jag saknar snön så gillar jag ändå solen. Den passar min nya rutin.

För så här är det, för att komma tillrätta med min kroniska trötthet så har jag dels försökt börja lägga mig tidigare så jag sover med (varierad framgång på det planet) och dels börjat med att avsluta lunchen med en liten promenad. Min teori är att jag blir piggare om jag utsetts för mer sol! Jag gäspade som en blådåre hela eftermiddagen och tvingades anfalla kaffe/choklad/te-apparaten mest hela tiden. Nåväl, jag är inte den som ger upp genast, det är en bra teori!

Så här ser då faktiskt min arbetsplats ut sedd från vattnet (jag stod ute på en av träbryggorna som var extremt belamrad i somras när alla andra badade och solade medan jag jobbade - fast jag hade i alla fall luftkonditionering!).

Jag behövde en dragkedja till mina byxor..

..så jag köpte ett par tofflor!

Dragkedjan till mina favoritbyxor gav ju upp helt under STORK, efter att ha kollat lite hur krångligt det är att byta så har jag bestämt mig att trots att byxorna var grymt billiga så är det ändå värt arbetsinsatsen. Det är ju faktiskt favoritbyxor och de är otroligt sköna.

Men jag tycker det är krångligt att hitta tyg- och handarbetsbutiker i Stockholm! Inte som i Luleå där man kan fixa alla sina ärenden på Storgatan (ååååh vad jag ska springa in till mina favoritbutiker på lördag!!!). Så när jag inte hittade vad jag sökte i Liljeholmstorget så "råkade" jag svänga fel, hamnade i en skoaffär och köpte således ett par tofflor!

Fast de gamla är ju ändå trasiga... och nu kanske jag slänger ut dem. Kanske. Vi får se. Jag ska tänka på saken.

En lugn och stillsam period...

Alltså.. bloggen har blivit lätt försummad på sistone kan man lugnt påstå. Förra helgen var jag nämligen på NATOM i Göteborg tillsammans med PromenadorQuestern. Det var tre riktigt trevliga dagar fyllda av musik och underbart sällskap (tyvärr med lite mindre underbart men fruktansvärt väntat väder). Det var min allra första riktiga resa i PQ-bussen också! Dock tillbringade jag större delen av tiden sovandes men ändå... Jag visade också prov på enorm rutin genom att vara rustad med fleece-tröja, vantar och regnkappa! Kände mig nästan lite väl duktig där ett tag. Men så upptäckte jag att kängorna läckte in vatten som ett såll och jag var inte fullt så väl förberedd för vädret som man kunde varit.

Lekar på fredagsnatten.

En helg i blöta skor gjorde mig smått förkyld, vilken tur då att jag skulle iväg och göra exjobbsmätningar på onsdagen! Så lagom toksjuk blev det att sätta sig på tåget för att åka till Örebro där de andra hämtade upp mig, fortsätta till Karlskoga för genomgång av utrustning samt plocka med sig konsulten som var ansvarig för utrustningen. Vidare till Borlänge för att mitt i natten åka Västerdalsbanan med oräkneliga start och stopp! Efter att ha tillbringat större delen av natten på tåget så fick man sova några timmar innan det var åter till Karlskoga för bearbetning av data. Ett tappert försök att basta ut förkylningen i hotellets relax.

Utsikten från tåget.

Fredag lunch raka vägen till Uppsala och STORK! Nu var det åtminstone sol och till och med lite värme på dagarna, mera musicerande, mera underbart sällskap, ännu mindre sömn! På STORK fanns ju också Johan på plats!! Inte illa att faktiskt få se sin sambo i två dagar! Han fascinerades över hur jag sedan vi sist var på festival tillsammans verkade ha lärt känna precis ALLA. Nu var det inte helt sant förstås, jag känner inte alla, men jag var så glad och i farten hela helgen så man kan nog ha fått intrycket av att varenda en var min personlige bäste vän.

PQ på Snerikes nation.

Så efter helgen väntade efterdyningar... trötthet... en försvunnen röst... trasiga byxor... trasig klarinett... nya blåmärken... tyvärr också lite försvunna saker... Men en hel drös fina minnen och nya tygmärken! Imponerande nog skaffade jag mig inte mindre än sju nya tygmärken utan att aktivt försöka byta ett enda. Och dessutom utan att ha det märke alla frågade mig efter... Jag hade funderat på att skaffa PQ-märken för att ha att byta med men orkade inte... så jag bytte gamla märken istället.

Nu är det i alla fall lugn och ro som gäller ett tag framöver, men lite efterfestivaltomhet lider man nog allt av. Tur att det bara är sju månader kvar till SOF, och där emellan händer det annat skoj som jag bara måste vara med på!