Men har ni sett i DN?

Jag slängde ihop en insändare förra söndagen när jag satt och lyssnade på radio och tänka sig! Den kom in i gårdagens DN. Min tredje insändare i DN sedan i höstas. Tänka sig att jag brukade tro det var svårt att komma med i DN.

13128 steg..

..blev det för övrigt i fredags. För att uppnå dessa steg så åker man alltså till jobbet, från jobbet till Arlanda, flyger till Luleå, handlar på vägen hem, går på möte och avslutar kvällen i baren. Frågan är hur många av de förbrända kalorierna som egentligen försvann med tanke på ölen det blev i baren?

Trevlig dag var det i alla fall.

Uppdatering

Så, om man googlar på arga anna sambo så är alltså min blogg första träffen. Jag vet det här för någon gjorde det och min spionräknare som håller koll på er besökare talade om det för mig. Kan ju vara intressant att känna till, eller kanske inte..

Som ni nu ser så har jag bytt profilbild, den gamla var visserligen riktigt tjusig à la värsta Top Model-stuk, min ytterst begåvade bror tog den. Men det är ju nästan två år sedan.. så jag har känt ett tag att jag borde byta till en ny bild men inte hittat någon som känts rätt. Så tills vidare får ni nu nöja er med den fina värme-bilden från Universeum i Göteborg. Uppenbarligen är vissa delar av min kropp hetare än andra..

Är tillbaka i Luleå igen efter en vecka i Stockholm. Ska nu avsluta lite skolarbete så här på terminens sista vecka innan det blir mera ex-jobbande i sommar.

Utöver det så tog jag ett stort steg i veckan som varit, ett stort steg närmare ett socialt liv i hufvudstaden, jag var och repade med PQ! För den oinsatte så är det alltså PromenadorQestern på KTH. De tog emot mig med öppna armar faktiskt, klarinettister är tydligen bristvara i söder. Var lite småklurigt att hänga med i en del låtar bara, uppenbarligen så känner de inte till att man kan använda datorer för att skriva noter och det var mycket streck och extra kommentarer att tänka på. Men de var väldigt hjälpsamma och förklarade gladeligen så det löste sig - mer eller mindre i alla fall. Det var kul att spela i alla fall. De har lite sommaraktiviteter med så det kommer finnas saker att göra i sommar med.

Någon som vet vem som stal sommarvädret förresten? Nu är det bara regn och tråk.. Visserligen ljust men ändå regn och tråk.

Böcker och BH:ar...

Det är vad min packning i huvudsak består av.. det är vad jag släpar fram och tillbaka mellan Stockholm och Luleå. Kläder har jag relativt bra fördelat på respektive ort (så jag alltid saknar något förstås) men just BH:ar är det som får resa och så alla böcker jag behöver för studier och exjobb. Förutom det så är det mycket berest elektronik, packningen består av laptop:ar, kamera + laddare, ipod + laddare/kabel, mobil + laddare etc.

Överlag fullständigt hopplösa saker att packa ner på ett bra sätt för det där mjuka som är kläder man kan linda in och peta ner i små hålor.. ja det saknas helt och hållet!

Dubbelt boende är jobbigt..

Antal dödsoffer hittintills..

.. en skalbagge! En dum skalbagge har inte bara gått in i myrfällan för att äta, han svullade ihjäl sig och ligger nu avskräckande på rygg i giftet. Varför i hela friden kommer nu myrorna bry sig om att gå dit??

Myrornas krig!

Myrinvasionen har blivit ohållbar, i förmiddags räknade jag till 13 myror bara på diskbänken. Så det blev en promenad till Lulebos kontor där jag fick myrfällor och så ett nytt filter till köksfläkten, det befintliga var vedervärdigt fettigt och kladdigt.

Men tror ni myrorna faktiskt behagar gå in i myrfällorna och hämta med sig giftet tillbaka till myrkolonin? Nej då, de bara strosar runt lite i närheten men ignorerar själva giftet. Så jag fortsätter skälla på myrorna. Och så sent som i fredags hittade jag en spindel i badrummet och skällde omedelbart ut den för att den inte äter myror. Jag minns förra vintern när jag under vårstädningen i hallen hittade ett gigantiskt spindelnät under stövelknekten (okej, kanske ett tecken på att man borde städa oftare) med massor av myrlik - så jag vet att de kan!

Dumma myror!! De är ju för fan överallt!

De blir aldrig som man tänkt sig

Solen skiner, det är en fin och varm lördag i Luleå, men vi vet inte hur vi ska ta oss till skjutbanan. Bilhelvetet bara vill inte samarbeta och det här är Luleå, ingen bil - inga aktiviteter utanför stadskärnan.

Jag visade Johan var på kartan skjutbanan låg, låt oss säga så här: Jag har en cykelkarta över hela Luleå, där är alla cykelvägar till alla stadsdelar (även de avlägsna) utmärkta, där finns också vanliga vägar etc utmärkta. Skjutbanan, dit vi vill ta oss, ligger så jävla avsides att den vägen är inte ens med på kartan! De har helt sonika inte brytt sig om att ta med den delen av kartan överhuvudtaget, så dit vi ska (som redan är den inklippta delen av kartan för det ligger så långt bort från stadskärnan) är alltså inte utmärkt på kartan, efter kartans slut får man fortsätta på två vägar som inte ens finns med.

Det är vårt enda alternativ (om vi vill skjuta idag vill säga), att otränade (i alla fall jag), med en lätt förkylning (i alla fall jag) cykla långt bort åt helvete till ett ställe som inte ens är utmärkt på kartan. Allt för att bilhelvetet vägrar fungera. Så säger folk om vår bil "det är ju bara att köra tills den rasar" fattar inte hur bilkörande fungerar i Luleå, avstånden är så pass långa så man kan inte ha en bil som man aldrig kan lita på kommer fram, då kan man inte använda den. Den bil vi har måste gå att lita på åtminstone till 95 % så man vågar åka IKEA (Haparanda) fram och tillbaka.

Nu är den i delar, kamremsskiten vill inte på, den har körförbud och besiktas den inte på måndag så måste vi göra om besiktningen helt och hållet.

Jag saknar Johan ergo jag bloggar sällan!

Faktiskt, det är svårt att blogga som särbo, det är vardagen som är roligt att blogga om men den missar jag numera. Min vardag delas för tillfället med mina föräldrar och tja.. visst.. det går att blogga om dem med.. men mamma blir så sur så det är inte värt det, risken finns att hon drar in på mina inneboendeprivilegier - och det vill man ju inte riskera! Så förutom enstaka beröm när de gör något bra, mina föräldrars dumheter stannar alltså utanför bloggen.

Jobb och sånt kan man inte heller blogga om, det kan vara himla farligt för karriären. Det får jag spara till den dagen jag är min egen och tjänar stora miljoner.

Kvar blir fritid.. men ni som någonsin jobbat i Stockholm vet att fritid är en lyxvara, all din tid och energi försvinner i pendlingstrafiken. Så det skulle vara vad jag gör om helgerna, vilket faktiskt är en hel del för det mesta men tja.. min inspiration tryter utan Johan.

Men nu ska jag vara hemma med Johan i över en vecka!! Tjoho! Så nu kanske det händer grejer här i bloggen.

Inte nog med det, vi får dessutom en gäst i några dagar, och ni vet ju hur det är.

Det är när man får gäster man städar det där som man borde gjort för länge sen.

Det är när man får gäster man fixar den där saken man borde gjort för länge sen.

Sällan har man så mycket energi för städande och fixande som när man får gäster.

Vi har förutom att städa höjt sängen i hobbyrummet. Anledningen till detta är att vi hittade de perfekta sänglådorna men de var för höga så lösningen blev att helt enkelt höja socklarna till sängen så lådorna går in. Nu har vi istället två gamla IKEA-sänglådor som vi vill bli av med så intressenter som bor i närheten kan ju alltid höra av sig. En detaljerad annons ligger ute på mystudentstore.

Vi har också packat upp tröstkuben, sittkuben vi köpte på rea för att vi inte hade råd med mattan med stort M. Den ser lite malplacé ut dock.. vi kanske borde städat klart vardagsrummet innan vi packade upp den.. kanske.. eventuellt..

Nu ska jag överfalla Johan igen, det är roligt att vara hemma!

Klänningen med stort K och att bli förolämpad.

Idag besökte jag för första gången sedan jag började jobba i Stockholm faktiskt city, det var några saker jag gärna skulle vilja skaffa inför helgens aktiviteter så jag beslöt mig för att reka utbudet inne i stan lite. Nu har visserligen det slumpat sig att en väldigt viktig butik på min lista ligger knappa 5 minuter från jobbet men det jag behövde idag fanns inte i Liljeholmens köpcentra.

Hittade lite saker på rea, avstod från massa saker jag ville ha och såg klänningen med stort K. Men.. såna saker har ju alltid en prislapp.. nämligen bestämt 1995 kr ville de ha för klänningen. Så där står man och vet att man inte är en filmstjärna som ska springa på röda mattan på massa premiärer och fester, man vet att man inte får Nobelpris i år heller och således inte ska på Nobelmiddagen. Så när skulle lilla jag egentligen ha användningen för en så dyr klänning?

Hittade sedan den perfekta lilla tröjan att ha över min nya svarta klänning som jag tänkte ha på lördag. Det var bara ett litet problem med den.. den var för liten, armarna var helt enkelt för smala.. så jag frågade killen i kassan lite försiktigt om det händelsevis fanns större storlek. Han svarade (och jag citerar):

"Den kommer bara i en storlek, det är strechtmaterial (tar en paus och granskar mig), men det finns ju gränser hur mycket den stretchar."

Tackar som frågade.. jag svarade mycket artigt att det var då inte speciellt mycket stretch i de armarna, tydligen måste man vara anorektiker för att få ha en sån söt liten tröja när man går på fest.

Hittade lite coola hårband i alla fall i en annan affär och jag har köpt en ny partyhandväska. Så även utan lilla söta tröjan kommer jag ha färgklickar på mig (blir alltid lite kinkig när jag ska ha svart att det blir för olikt mig, att jag måste tillföra färg!).

Annars så har jag FF just nu, ätit mammas hemmalagade ärtsoppa (mycket godare än den där skumma gulaschen vi åt igår, alltså jag beklagar mamma, dina latmiddagar håller inte måttet, soppa bara är godare när du lagar de från grunden!), tvättat kläder, gett mina naglar lite omvårdnad, värmebehandlar min onda axel och ser på Greys Anatomy.

Slutligen.. ja, jag är medveten om att bloggandet gått ner på sistone, men det här är i grunden en samboblogg! Vardagslivet med Johan och alla hans vansinnigheter är min inspiration! Att blogga om Johans äventyr som jag får berättat för mig över Skype är bara inte riktigt samma sak. Men snart så ses vi igen! Till helgen gör vi Linköping osäkert!

Ny hårddisk 2.0!

Okej, igår efter att Johan hämtat mig på Kallax och vi handlat middagsmat så hämtade vi upp min nya hårddisk som kom under min bortovaro. Den förra var ju som bekant trasig vid ankomst och Dell visade sig från en mycket icke-storföretagssida genom att leverera en ny i stort sett omedelbart utan att ens kräva att den gamla skickades in (det brukar de ju insistera på för att vara övertygade om att den produkt man fått verkligen är defekt).

Så nu är den här! Och igång! Den funkar! Säkerhetsuppdatering kan börja! Så snart jag kan komma på vad jag ska skriva in för projektnamn.. Det är svårt att döpa en ny dator, jag har hunnit med några datornamn genom åren, man vill ha något unikt och personligt men som samtidigt passar ihop med övriga datorer.

Men den är här! Nu ska vi bara försöka hinna få ordning på åtminstone det ena datorprojektet innan jag måste åka igen imorgon kväll.. Livet som sambo är mycket svårare på avstånd.