Så igår var alltså den stora dagen D, dagen då vi tog bilen till XP-M's verkstad med målet att få bättre inblick i hur illa rostskadorna är och helst också åtgärda dem.
Jag försökte vara lite systematisk medan Johan sprang runt som en hyperaktiv unge med en skruvmejsel och petade i lacken och fick upp det ena hålet efter det andra.
Totalt kunde vi konstatera tre faktiska hål på vardera sida av bilen, samt två trasiga kanter och så förstås den fullständiga katastrofen som gömde sig under tanklocket. Vi vet dock om två hål i bakluckan som vi fortsätter att ignorera, mest för att låset till bakluckan verkar ha gått i baklås så den går inte att öppna för tillfället.. vilket försvårar allt underhåll.
Förutom katastrofen under tanklocket så har det ändå blivit två produktiva dagar med ett klart godkänt resultat.
Aldrig att jag låter Johan hantera redskap som är
mina, låter mycket och smutsar ner något fruktansvärt! Jag var förste slipare! Johan fick ta finliret, lägga lite spackel, sandpappra och slutligen måla.
Som sagt, Johan petade upp några hål... det här är alltså dörrarna på höger sida. Lite väl luftigt måste erkännas.
Samma dörrar efter arbetets slut, faktiskt lagade med två olika tekniker - båda rekommenderade av Mekonomen. Bakdörren är silvertejpad och sedan spacklad, putsad, spacklad, putsad, spacklad, putsad, grundfärg och så slutligen lack. Vi tänkte köra samma plan på båda dörrarna men framdörren absolut vägrade låta tejpen få fäste så på den körde vi istället med aluminium-nät, följt av spackla, putsa, spackla, putsa, spackla, putsa, grundfärg och lack. Vilket som håller bäst i längden återstår att se. Det där var våra experimenthål, de vi började med. Vi konstaterade att aluminium-nät var mycket mer stabilt och körde det på övriga hål, oavsett position.
Det var en hel del rost som skulle slipas bort... Så efter halva tiden fick Johan vackert ta cykeln ner till Mekonomen och köpa nytt.. Innan vi gav upp för den här gången så var även den nya nästan lika liten som den första.
Mitt hjärte-projekt.. Här fick Johan inte göra mycket mer än lite finslip och sedan lägga på färgen på slutet. Som synes fattas det faktiskt en bit av plåten helt och hållet. Den har helt enkelt rostat bort. Något måste göras.
Lösningen blev att bygga upp en jämnare kant med hjälp av aluminium-nät och spackel. Notera den fina smörkniven som får agera spackelpåstrykare. Loot från en tidigare LARV-mässa, det är Skanska som sponsrat vårt bilfixande.
Ny jämn ytterkant!
Och så slutligen efter att ha sprejats med lite Magma Rot!
Men allt var ju inte solsken med de här två dagarna i verkstaden.. Den bakre plåten där tanklocket huserar bjöd på tragik.. För att ens komma tillrätta med all rost så beslöt vi oss att ta loss tanklocket helt. Såhär i efterhand var det nog inte helt smart.. Det ville nämligen inte tillbaka! Av alla skruvar som fanns på olika ställen kring tanklocket så var det faktiskt bara en som gick att fästa på nytt, de andra hade helt enkelt inget att greppa tag i! Det var luft! Vi har lyckats lappa ihop det skapligt men tja.. jag får nog faktiskt säga liknande det mamma brukade säga om den gamla gula golfen. Det skulle inte skada om något kunde köra på oss och träffa höger bak, inte orsaka några personskador, bara sabba plåten så den måste bytas och
DE får betala för det..
Summa summarum, förutom tragiken med den bakre sidplåten och att vi inte lyckades bängla upp bakluckan och alltså struntade i de hålen, att vi på grund av tidsbrist inte kunde ta hand om alla skador utan fokuserade på de värsta = nedre delen av bilen så blev det ändå ett bra resultat. Bilen är visserligen just nu lite flammig i sin nyans och står man nära så ser man hemmafixandet. Men på lite avstånd.. i lite halvdunkel.. då skulle man inte tro att den här bilen varit kalasmat åt rost!
Faktum är att det blivit en myrexplosion på sistone, det har varit plusgrader lite då och då så myrorna har vaknat och rör sig väl där de trivs. Nere i hallen är en sak, det är bottenvåning, det är nära till naturen.
