Städning på schemat!

Det som också väntade hemma var massa disk och kaffespår i skåpet.. Johan glömde tidigare idag bort att diskbänken har en kant och spillde ut kaffe som hamnade på bänken, på skåpluckan (vilket innebar att det också rann in i skåpet) och så förstås lite slabbande på golvet. Det mesta var upptorkat när jag kom hem men i vanlig Johan-ordning så hade han missat lite. Ibland glömmer Johan bort att man måste torka under saker också.. inte bara där man omedelbart ser det utspillda.

Annars så börjar Johan bli riktigt engagerad i hur lägenheten ska bli fin och fortsätta vara fin. Jag har sedan tidigare schemalagt vattningen av krukväxterna, vi har i stort sett stående tvättid en gång i veckan (som Johan sköter helt själv numera). Nu vill Johan schemalägga övrig städning, d v s dammsugning, våttorkning, toaletten etc. Jag ställer mig helt bakom det, vi behöver ju inte detaljstäda allt varje vecka men dammsugning en gång i veckan och hålla efter badrummet bättre är inte helt fel. Det roliga blev när Johan kom med sitt förslag om köket. Dammsugning och våttorkning två gånger i veckan. "Vilken drullputte behöver städa ett kök så ofta?" var min omedelbara tanke. Jag kom på mig själv på en gång.. Johan förstås.. Johan lagar fina måltider men han tappar och spiller en massa lite varstans under tiden. Men han är medveten om det i alla fall och försöker bättra sig.

Tröst-present!!

Mamma såg bilderna på mina tår och tyckte jag behövde tröstas! Så ikväll när jag kom hem från jobbet så väntade ett paket på mig! Ett Asterix-album, två Jordan-diskborstar och ett paket ölkorv! Tack mamma!

Fullt hus!

Idag tog det fart minsann, jag bara ville inte av någon anledning vakna idag, kroppen bara sa emot! Men se det höll ju inte.. Inte om man har sitt namn och telefonnummer utskrivet på några tusen brev som damp ner i massa studenters brevlådor idag. Jobbtelefonen har gått varm hela dagen, jag har pratat med åtskilliga studenter, mammor, pappor, syskon, respektiven som haft frågor om breven. Det har varit många olika humör i farten, en del som tycker informationen varit bra, andra som tycker den är dålig. Många samtal har det blivit.

Jag som skulle sitta och plugga idag.. jag har inte ens fått fram böckerna, telefonen är ju aldrig tyst mer än några minuter i taget. Till råga på allt så var det just idag hantverkarna bestämde sig för att dyka upp. Rörmokaren ringde faktiskt på min privata mobil samtidigt som jobbtelefonen tjoade till igen. Jag fick teckna till Johan (som var hemma mellan jobb/skola just då) att svara åt mig.

Hantverkaren som skulle fixa badrumslampan kom först med ny lampkupa i ena handen och stege i den andra. Klampade rakt in i badrummet (skorna på...), tittade på lampsockeln och konstaterade: "Men det där går ju inte!" Det var som jag tyckte, gängorna och hela sockeln är bara kass! Det var ju därför lampkupan fastnade och slant och alltihopa. Han stack iväg igen för att hämta en ny sockel.

Under tiden som han var borta hann då rörmokaren dyka upp istället, och började riva och dona med våra kranar. Både i badrummet och i köket så har det läckt om kranarna. Nu har vi fått nya packningar och det problemet är ur världen. Innan han var klar så kom då förstås den andra hantverkaren tillbaka och började fixa på nytt inne i badrummet. Samtidigt fortsatte min telefon att ringa stup i kvarten. Även Johan fick samtal från jobbet. Så vid ett tillfälle var det en hantverkare i köket, en hantverkare i badrummet, Johan pratade i telefon i arbetsrummet, jag pratade i telefon i vardagsrummet.

Nu är allt fixat i alla fall! Inga läckande kranar, ny lampa i badrummet (som vi förhoppningsvis inte behöver riskera liv och lem (eller mina tår för den delen) för att byta glödlampa i. Min jobbtelefon slutar inte ringa dock.. jag som inte ens hade laddaren med hem, tur att Johan har samma märke på sin mobil så jag kunde få lite mat i telefonen.

Får se hur länge till folk orkar ringa.. det var länge sedan jag pratade så här mycket i telefon på en och samma dag.

Farväl Chappen!

Så har slutligen liket av Chappen kastats ut, stackaren har stått kvar död i köket länge just för att det varit så himla omständligt att göra sig av med honom. Nu har jag för första gången på över 15 år inte längre några High Chaparaller i min ägo. De gillade bara inte den här lägenheten. Chappens syskon stortrivdes i många år i studentrummet men klarade inte första vintern här.

Så gav också Chappen upp, min lille besvärliga euphorbia som var fullständigt hopplös att plantera om. Även om man lurade till sig hjälpande händer så var de ju ändå livrädda för att sticka sig och vågade inte ta ordentligt tag. Jag kunde utan problem sätta hela handen runt stammen utan att klämma åt om något vasst.

Det blev Johan som fick slänga Chappen i komposttunnan i soprummet. Jag får ju knappt på mig skor och gillar inte att gå i trappor just nu. Det första han frågade efter var just handskar.. Där står jag och håller Chappen direkt i handen utan problem och han ville ha handskar!

På andra datorn har jag gamla roliga bilder på Chappen när han var frisk och fin. Får gräva fram dem senare. Nu ska jag trösta mig någon dag med att shoppa upp Johans rabattkuponger i blomsteraffärerna. Jag har en stor, tom kruka! Det känns inte bra alls. Något behöver flytta dit.

Vintern i antågande

Mina tår blir så sakteliga bättre, igår kunde jag nästan böja dem igen. Felet är att nu börjar foten svullna till även ovanför tårna, ett blåmärke börjar krypa fram där med. Får det inte att fastna på bild dock, till skillnad från de mörklila tårna så är det märket ljust blått, vilket inte avviker tillräckligt mycket från min naturliga fotfärg.

Den nya svullnaden är lite besvärlig dock för det gör det obekvämt även att ha på sig sandaler för remmen går precis över märket. Fick spänna om sandalen lite men det hjälpte inte så mycket. Satt i strumplästen på kontoret istället och förstod till slut vad den där löjliga lilla fotpallen som finns under databordet är bra till. Hittintills har jag bara sparkat undan den i hörnet men idag var den riktigt bekväm att lägga upp foten på. Haltandet fortsätter alltså i några dagar till så Johan fick köra mig till kontoret idag med.

Bilen som för övrigt var riktigt blöt i morse, nattens frost var mitt i bortsmältning under morgonsolen. Det är den andra frostnatten än så länge. Den första var i förra veckan när Johan jobbade. Jag måste alltså bege mig ut och höstshoppa lite vid tillfälle. Något jag alldeles för sällan har tid med och när det väl blir av så köps det bara något tråkigt till hushållet. Nu köpte jag visserligen en ny kjol i fredags men det var det första klädesplagget jag köpt sedan i somras. Vad jag behöver shoppa är en ny höst/vinterkappa. Min lila har hängt med rätt många vintrar nu och resåren har släppt fullständigt. Den går väl egentligen att byta men det skulle vara roligt att förnya sig lite. Helst vill jag ha en riktigt fin och färgglad kappa. Jag har aldrig förstått varför vinterkläder ofta är så mörka, det är ju på vintern man verkligen behöver färg och ljus! Får se om jag hittar något.

Snart kommer det också komma nya bilder från lägenheten! Vardagsrummet är nästan färdigstädat, Johan blev rastlös och nöjde sig inte med att packa undan sina saker utan plockade även ihop mitt i klapplådor från Clas Ohlsson. Så nu är det slut på flyttkartonger i vardagsrummet!! Det är lite småplock kvar, vi behöver snyggare mattor och fotoväggen ska uppdateras. Dels så ska det upp bilder från Johans familj (så snart han har fixat fram några vill säga..), dels så ska vi försöka hitta några fina bilder på oss båda tillsammans. Sedan så kanske mina bilder ska uppdateras med. Så leta fram bilder på er om ni vill upp på fotoväggen! Det är lite annat smått som ska upp väggarna med, Johans plakett och några av hans tavlor med. Jag har även låtit rama in min 19-årspresent så även den ska upp på väggen. När allt det där "lilla" är klart, då är vardagsrummet klart och det blir bilder!

Vart har då allt tagit vägen som Johan stuvat undan förresten? In i hobby-rummet.. där kaos ännu råder. Nya planen är att vi ska ta hand om en låda i taget men det känns bättre att kunna röra sig i vardagsrummet utan att leka hinderbana i alla fall. Snart kanske vi vågar bjuda hem lite gäster med.

När allt slocknar samtidigt..

Den här helgen har gått i ljusets tecken. Till att börja med så tog vi itu med ett av Johans stora irritationsmoment, nämligen utebelysningen. Ända sedan jag flyttade in i den här lägenheten så har lampan med husnumret varit trasig, jag har inte riktigt orkat bry mig, det finns ändå en gatlykta i närheten så direkt mörkt vid dörren är det aldrig.

Men Johan delar ut tidningarna nu och tycker överlag det ser mer inbjudande ut med ytterbelysning så i fredags köpte vi en LED-lampa som han tänkte skulle göra sig bra. Låg energiförbrukning och att ljuset är lite kallt gör detsamma.

Väl hemma försökte jag bängla bort lampkupan, den var ungefär lika enkel som min gamla lamppuck i PG-badrummet. Det ska gå enkelt med en plattmejsel men man får ta i och i slutändan så flyger den ändå all världens väg. Den studsade förstås iväg, slog i marken och sprack i hörnet. Men en diskning och tejpning senare så var den som ny igen (så ny som urgammal plast kan bli). Nu till den skojiga överraskningen! Det var ju inte en vanlig lampa där i utan förstås ett speciallysrör!

Så på lördagen trugade Johan att vi skulle ner på stan igen för han ville så gärna få ordning på den där lampan. Tillbaka till vår favoritaffär Clas Ohlson som inte hade så speciella grejer. Istället blev det att springa in på Elkedjan strax innan stängning. Johan och jag körde de olika metoderna, Johan tog den manliga leta själv, jag tog den kvinnliga haffa en expedit och bli klar på en gång.

Till slut så, ytterbelysning på plats! Johan är nöjd! Förutom med var LED-lampan ska ta vägen, Johan prövade att sätta den i min orangea design-lampa som står i arbetsrummet och lyser för jämnan. Bra och energisparande, men huga så kallt ljuset blev. Man ska inte dumsnåla med LED-lampar, då får man sketna dioder med vitblåaktigt ljust istället för varmt och mysigt ljus.

Sedan idag så la taklampan i badrummet av, den har jag bara bytt en gång tidigare och då tog det mig 8 månader att faktiskt komma hela vägen till att få loss den för att byta glödlampan. Den sitter verkligen hopplöst! Någon tidigare hyresgäst har målat i badrummet och då målat ner på lampan så det kommit in färg i gängorna, gängorna som dessutom suttit sedan urminnes tider (även kallat tidigt 70-tal). Jag tänkte inte på att upplysa Johan om exakt hur bråkig den lampan är, i och med att ytterlampans kåpa nyligen flygit all världens väg så trodde jag han var på det klara med att det här kan bli jobbigt.

Efter att jag gjort ett försök med lampan så är Johan tillbaka på pallen och sliter, först sitter den stenhårt för att sedan plötsligt bara lossa och då slinter den ur Johans händer och gör ett fritt fall på 2,40 m rakt på mina tår från vilka den studsar (elastisk stöt) upp ca 30 cm innan den landar bredvid badkaret och går i tusen bitar. Mitt försök att fånga lampan kan man lätt säga totalmisslyckades.

Jag svär men haltar ändå ner i hallen för att hämta ett par skor till Johan som står fast uppe på en pall omgiven av glassplitter. Sedan slår jag mig ner på köksgolvet med blöt handduk och isbitar för att desperat försöka få det att sluta göra så förbannat ont!

Johans första kommentar var väl lite av det okänsligare slaget: "Men varför flyttade du inte på dig?" Kanske något överskattande av mina reflexer.. Sedan satte det dåliga samvetet in istället och Johan ägnade resten av dagen åt att försöka pyssla om mig och vara mig till lags. Han blev nästan irriterad när jag haltade iväg för att göra saker för hur ont det än gjorde i mina tår så gjorde det tydligen ondare i Johan att se mig halta..

Jag skulle förstås till jobbet med så det blev bara att trycka i sig lite värktabletter, ta på sig sandaler och bita ihop! Johan körde mig till jobbet (usch vad vi börjar vänja oss vid att ha bil..) och jag var väldigt glad över hissen.. 7:e våningen är många trappor. Väl på jobbet så tilltog smärtan och pulserandet så jag vågade mig på att ta av strumpan igen. Ouch.. det var inte en vacker syn så jag tog och ringde jourhavande sjuksköterska för att få bekräftat vad jag redan misstänkte. Det är trots allt tår! Så länge de är korrekt lokaliserade och går att röra (om än hjälpligt) så finns det ingen poäng att söka vård, man kan utan vidare avvakta några dagar. Ont gör det i vilket fall som helst.. Riktigt j***a ont! Mina fötter är inte direkt vackra i vanliga fall (och är sedan länge i akut behov av omvårdnad, det här gjorde inte saken bättre.

Väl hemma igen efter jobbet (Johan hämtade mig förstås) så tyckte jag att var ovanligt mörkt i vardagsrummet. Även där hade lampor slocknat, två av tre som sitter i taklampan. Även den är krånglig att byta men här är det i alla fall bra gängor. Jag dirigerade Johan från golvet och stod nedanför och var hantlangare. En välbehövlig diskning blev det med, massa döda små flugor har smugit sig in där uppe.

När Johan sedan gick in sovrummet (han drabbades av nattsläggan, min Johan är en Skalman, helt styrd av mat- och sovklocka!) och tände min lilla röda nattlampa och den klickade till så satte han nästan i halsen. Nog med trasiga lampor för en dag!

Imorgon felanmäler vi badrumslampan, den var kass från innan jag flyttade in, det där tänker vi då inte ersätta! Eller som Johan sa: "Hade det här varit USA så skulle vi stämt hyresvärden för sveda och värk.." Det minsta de kan göra är fixa en ny och säker badrumslampa. Johan testade för övrigt LED-lampan i badrummet med, på min inrådan: "Så det dröjer tills vi måste byta den igen." Skenet var fruktansvärt kallt och obehagligt, det kändes som en dåligt upplyst sjukhuskorridor. Vad ska vi göra med den där dumma LED-lampan egentligen?

Jag kan inte sova.. mina tår gör ont..

Ibland är de bara så irriterande...

Johan var idag och handlade medan jag var på jobbet, och så fixade han förstås med middagen och mitt i allt stöket kommer jag hem. Knappt innanför dörren så rycker Johan upp kylskåpet, plockar upp mjölken och utbrister:

"-Fan, mjölken har blivit sur!"

Och så ställer han tillbaka paketet i kylskåpet!!!

Där var jag tvungen att hojta till, om nu mjölken så uppenbart inte kommer användas till något ätligt eller drickbart då häller man ut den och kastar förpackningen. Man ställer ju inte in den igen! Johan fick skämmas lite.. och Anna fick vackert hoppa på cykeln och fara och köpa det som Johan glömde när han var i affären (allt från mejerihyllan..). Nu har vi icke-sur mjölk igen.

Men seriöst.. ibland undrar man hur den manliga hjärnan tänker..

Kylskåpet

När Johan började packa upp sina saker och det helt plötsligt dök upp åtskilliga litermått i skåpet så tyckte jag att vi kunde kasta ut någon av mina plasttillbringare som ändå var lite småspruckna. Onödigt tyckte Johan, de går ju fortfarande att använda. Idag upptäckte jag massa spilld juice i kylskåpet och trodde först det var Johan som stött till tillbringaren när han stuvade in all maten som ska vara till Luhr-festen imorgon.

Nej då, det var spillt redan innan (det hade Johan sett men inte åtgärdat..), det visade sig att en av de tillbringarna jag ville kasta ut förut hade börjat läcka i en spricka. Steg ett, hälla över juicen, steg två, torka upp det värsta utspillda. Den riktiga storstädningen av kyl och frys ska göras lite senare i höst när vi kan använda den naturliga kylan ute på balkongen som förvaring.

Idag var den första dagen den här veckan som jag faktiskt hade tid och möjlighet att vara sjuk, alltså har jag varit piggare än på hela veckan! Så nej, jag har absolut inte fått någon svininfluensa, det är en helt vanlig förkylning som jag nu är nästan helt frisk ifrån.

Förkyld..

..förstås.. Som vanligt i början på nytt läsår. Som vanligt när jag inte har tid och möjlighet att vara sjuk. Var hemma och sov hela dagen bara för att orka jobba ikväll, de andra kan vara sjuka men jag är chef, jobbar inte jag kan ingen jobba. Längre fram i projektet när de är varma i kläderna så kan jag ta lite ledigt jag med, men inte första veckan. Så är det bara.

Johan är också lite småkrasslig, vilket gör att hans ork är lite begränsad med. Men som det ser ut ska han inte jobba så mycket mer nu i veckan och jag försöker göra mitt bästa för att få fredag helt ledig. Till helgen blir det fullt upp så jag skulle verkligen behöva få ta det lite lugnt med. Så lugnt man kan ta det när man pluggar och jobbar parallellt vill säga.

Ännu en fin middag!

Det här har varit anpassningens vecka, hur fungerar vardagen med både jag och Johan jobbandes, i ärlighetens namn.. sådär.. hushållsarbetet blir lite eftersatt och de avancerade måltiderna något färre.

Men det kan man ju råda bot på när det är helg! Idag var jag på jobbet till kl 20.00 och under tiden lagade Johan ihop Wallenbergare. Biprodukten när man gör Wallenbergare är äggvitor, vilket då otroligt passande motiverar att man slänger ihop lite maränger till efterrätt.

Så det blev en nästan-hemmagjord marängsviss, specialvarianten då förstås! Äkta marängsviss ska visst innehålla banan vilket jag inte äter. Prövade Triumf-glass den här gången men nää, nästa gång blev det hederlig GB Gräddglass igen. Den sista glassen i tallriken hann smälta och bli lite väl vattnig.

Nu får vi se hur nästa vecka utvecklar sig, jag börjar jobba kväll nu så när Johan jobbar natt så blir det inte många timmar vi är hemma samtidigt. Vår nya plan för att umgås så mycket som möjligt är att försöka ses för lunch varje dag. Vilket blir extra viktigt att hålla sig till då jag inte kommer hinna hem för middag.

Vilket avslut på arbetsveckan!

Johan har som sagt vad börjat jobba natt den här veckan, med viss omställning för oss två. Hushållsarbetet har blivit lite eftersatt och vi är mest bara trötta. Sedan att Johan ska ta sig upp halv två om nätterna. För att inte väcka mig mer än nödvändigt så ställer han väckning på mobilen - vilket ska vara tillräckligt för att väcka en Johan.

Men igår så var det rep på kvällen och vi kom i säng senare och Johan visste med sig att han var extra trött. Så för att inte riskera att försova sig så ställde han fotbollsklockan att ringa kl 2.30, som en sista "nu-måste-jag-verkligen-rusa"-väckning. Johan kom dock upp ordentligt av sin mobiltelefon, drog till dörren till sovrummet, åt sin macka och stack iväg och jobbade.

Vad Johan totalt glömde bort var att han skulle ställt fram fotbollsklockan till kl 7, då det är Anna-uppstigning. Så kl 2.30 vaknar jag av total förvirring, jag har haft fotbollsklockan i många år och vet precis hur den låter men för en stund kunde jag inte placera det där ljudet. Varför? Jag ska inte vakna kl 2.30 en fredag!!! Så, slå av klockan, dricka lite vatten och strax bli varse om att jag inte kan somna om! Så fram med Knasen-boken och läsa lite tills tröttheten slog till och jag kunde sova mina sista timmar till morgonen.

Fem i sju kom Johan hem och blev mött av mig i hallen som frågade om han kände vid vem det var som satte klockan på väckning kl 2.30. "Oups!" fick jag till svar.. följt av ett nästan överdrivet bedyrande om att han hade faktiskt tänkt ställa fram den!

Sedan fortsatte min dag med föreläsning, under vilken jag frös ohyggligt mycket och det kändes bara kallt och jävligt. Dessutom under tiden som jag satt på föreläsning så förvandlades de enstaka regndropparna till ett vilt skyfall. Vilket jag fick ut och cykla i då jag efter föreläsningen skulle till jobbet och få ordning på allt inför söndag då det drar igång på riktigt.

Tja, vad kan man säga om eftermiddagen/kvällen på jobbet.. kl 17.20 dog skrivaren på vårt kontor, då hade jag saker kvar att fixa. Tydligen var skrivaren mätt och behövde bytas på, den delen har inte IT hemma utan måste beställas. Så om 3-4 arbetsdagar fungerar skrivaren igen. Nödlösningen är att skriva ut nere i postrummet, den funktionen fick vi inte igång. Någon som vågar sig på att gissa när receptionen går hem? Jajamen, det rätta svarat var mycket riktigt kl. 17.00.

Vid det här laget hade jag riktiga problem, jag tror jag har allt jag behöver för söndag (det måste gå helt enkelt), men för att arbetet ska flyta nästa vecka måste jag kunna skriva ut. Så det blir mer arbete på måndag än vad jag hade räknat med just för att fixa allt detta. Jippi! Inte nog med att jag inte var klar med allt det andra som behövde bli klart. Exakt kl 19.15 stormade jag ut från kontoret för att hinna hem innan fredagspizzan Johan beställt skulle hinna till dörren.

För att riktigt lyfta min fredag! Vi hade spelning inbokat imorgon på STUK (nya Kåren), spela för nollorna efter Norrskensröjet (middagen som firar att de fullföljt sina nolleuppdrag). Det här har varit bestämt länge men nu, idag, i sista minuten, så säger STUK att det inte längre går! De väntar massor med besökare och har inte ork att fixa med oss som ska spela. Kom igen? Seriöst? Det kom som en chock för dem att Norrskensröjet är en populär kväll? Nog fan visste de sedan länge att det skulle bli mycket folk på kvällen och ändå blev vi inbokade. Skitställe! Eller som Johan sa, vi hade ett muntligt avtal, det kan man inte bara bryta hur som helst. Så sant som det är sagt, STUK är inte ett studentställe, det bryr sig inte om studentföreningar och studentlivet. Det vill bara tjäna pengar och målgruppen råkar vara studenter, men STUK ska inte ses på som ett mysigt studentställe utan försöker till det yttersta efterlikna andra, tråkiga, uteställen.

Det rycker i Arga Anna, det finns ingen studenttidning längre att skriva insändare, verkligen på tiden att få igång Arga Anna på internet. Arga Anna vill slå tillbaka!

En mans list

Igår kom jag till slut på det, hur Johan lyckades ansa skägget utan att jag märkte det.

För att ta det från början, min lille hemmafru har numera vikariat som tidningsbud. Detta innebär lite intressanta dygnstider för oss, lagom till att jag tar mig i säng ska Johan stiga upp. Riktigt så illa är det inte egentligen, men vi får båda två bjuda till med våra sovtider för att få några gemensamma sovtimmar. Från och med söndag så börjar jag jobba kväll.. och Johan ska jobba natt..

I alla fall, klipp dig och skaffa ett jobb är något man ofta säger. Johan tyckte att bli uppringd för att få skriva under kontrakt motiverade en skäggansning. Sagt och gjort, igår förmiddag snyggade han till sig lite. Fram emot eftermiddagen undrar jag varför nagelborsten ligger på pallen istället för på sin vanliga plats på handfatet.

Nu kröp det fram, Johan kom på i somras att det är lättare att städa av handfatet (och man slipper få skäggstrån på tandborstarna) om man plockar rent handfatet innan man tar itu med skägget. Det var så han gjorde när han helt plötsligt städade så bra så jag inte märkte något alls! Hade han inte missat den genomskinliga nagelborsten så hade det väl dröjt ännu ett tag innan jag fattade hur Johan helt plötsligt blev bra på att städa upp skäggstrån.