Ett år av samboleverne!

Nu har vi *trumvirvel* bott ihop i ett helt år! Vi skippar utvärderingen av året och går direkt till hur det har uppmärksammats!

Vi började med att vakna en halvtimma innan väckarklockorna ringde, det vill säga klockan 6.30. Som de sunda människor vi är så kunde vi inte somna om utan klev upp istället. Jag skulle ju faktiskt jobba på förmiddagen. Några få timmar på jobbet och så hem igen för lite fika innan vi for ner på stan. Nu avslöjade Johan också sin överraskning, han hade bokat bastun! Men då nyckelkortet krånglade så tvingades han ge upp i förtid vad det var så vi kunde gå till Lulebo och få nytt nyckelkort. Det visade sig att de (utan att meddela hyresgästerna) bytt kortläsare till bastun så inga av de gamla korten fungerade. Snabbt åtgärdat men hemligeten var avslöjad.

På stan hade vi en lång harang av ärenden varav ungefär en femtedel faktiskt avverkades. Mycket berodde på att saker vi behövde inte fanns inne utan istället fick beställas. Det blev dessutom lite stressigt så vi tar en annan dag på stan när vi kan strosa lite i godan ro. Några fynd blev det i alla fall, som fina packlådor från Clas Olsson. De fyra som köptes har Johan redan packat fulla så det blir att köpa fler imorgon. De var i alla fall oförskämt billiga.

Åter från stan så avnjöt vi en timma i bastun innan Johan slog rot i köket för att laga middag. Själv ägnade jag lite tid åt lite städning samt försöka välja vin till en middag jag inte riktigt visste vad den skulle bestå av. Valet föll till slut på det spanska vinet Conde di Luna, det var inte det mest smakrika vinet men till maten blev det ändå rätt okej.

Sååå, vad var det då Johan bjöd på? Till förrätt åt vi tomatsoppa med toast till. Johan lät sig inspireras av en av mina kokböcker men korrigerade receptet lite. Till förrätten delade vi på en Staropramen.

Huvudrätten sedan bestod av Hasselbackspotatis och stekt fläskfilé med gräddsås. Till det dracks redan nämnda rödvin.

Efter att ha smält maten med en promenad blev det till slut Frödinges Schwarzwaldtårta. Det är den tårta som blivit stående i frysen ett tag för att äta vid lämpligt tillfälle. Vi bestämde att det var idag.

Nu sitter vi i soffan och bara jäser, det här har inte varit den nyttigaste middagen i världen, eller som jag sa när Johan presenterade såsen: "Man går upp i vikt bara av att vistas i samma rum."

Bloggen firar ett år!

För ett år sedan satt Johan på nattåget på väg till Luleå och jag sprang runt och försökte få lite sista ordning på några saker i lägenheten. För ett år sedan skrev jag det första inlägget i den här bloggen.

Imorgon är det således ett år sedan Johan flyttade in och vi blev sambos. Johan har massa stora planer för dagen, inklusive en tre-rättersmiddag och en överraskning. Jag tänkte tja.. vara närvarande och söt? Jag ska försöka välja ut ett bra vin till en middag jag inte riktigt vet vad den kommer bestå av, det är mitt stora uppdrag.

Den stora dagen är väl planerad, först ska jag jobba på förmiddagen. Sedan blir det en tur ner på stan efter lunch där massor med ärenden ska avklaras innan vi måste vara hemma prick kl 16.00 för Johans överraskning. Jag kanske borde fixa något jag med, någon som har några bra förslag?

Jag kan alltid muta Johan med bakverk annars. Idag har jag nämligen invigt den nya bakbänken som vi köpte i somras (egentligen en rejäl köttskärbräda från IKEA) med ett giffelbak. 36 mumsiga gifflar blev det (antar att de är mumsiga, vi har inte provsmakat än..), de flesta med ost och korv och så några stycken med ost och skinka.

Nu står middagen på bordet!

I somras kom vi (jag) överens om att göra ett seriöst försök att bli lite nyttigare. Vi (jag) bestämde att läsk och godis är sådant som hör helgerna till och ska inte ha en naturlig plats i vardagen. Vi (vi) var överens om att onyttig latmat skulle bort från den vardagliga menyn.

Johan var inte fullt så entusiastisk i börja men fann sig rätt så snabbt. Då Johan för det mesta sköter markservicen just nu så är det också han som planerar de flesta måltider. Ibland vet jag faktiskt knappt vad vi har hemma att tillaga. När vårt (mitt) första initiativ till lite nyttigare vardag lagt sig så och började komma alltmer naturligt så ville Johan gå vidare med att även en del andra saker som vi ofta lagat vid trötthet/bristande fantasi skulle få stå tillbaka ett tag.

Men frågan blev då förstås, vad i hela friden skulle vi äta nu? Johan löste det genom att börja läsa kokböcker! Vi har faktiskt en hel del kokböcker här, dels så har jag en hel trave (de flesta presenter från mamma) och så har även Johan några stycken. Efter att ha tröttnat på mina kokböcker så rotade Johan runt bland sina flyttlådor tills han hittade sin egna kokbok som han haft sedan tonåren.

De senaste två veckorna har det ena kulinariska mästerverket efter det andra landat på köksbordet, de flesta inte överdrivet avancerade så man kan lätt laga dem till vardags och de är riktigt goda! Johan har helt plötsligt börjat handla en hel del saker som vi tidigare knappt haft hemma. Samma Johan som i vintras gnällt när jag vill ha grönsaker till varje måltid är nu den som självmant skriver upp grönsaker på handlingslistan. Han förbereder maten så det bara är att slå på spisen när jag kommer innanför dörren.

Jag misstänker att Johan börjar bli lite uttråkad i livet som hemmafru eller så är han bara trött på vad vi ätit tidigare. Eller förstås lite grann av både och. Hur som så får jag goda middagar och mumsiga matlådor. Dagens middag bestod av kyckling på grönsaksbädd, fritt tolkad av min alldeles egna lille hemmafru! MUMS!!!

En kär vän har lämnat mig.

Jag och min gamla lila Crescent City Cross har varit med om en hel del tillsammans. Jag fick den på högstadiet, pappa och jag var och köpte den i Mörby Centrum och jag cyklade sedan hem den därifrån - utan hjälm.. För det hade vi förstås glömt att ta med trots att planen verkligen var att hitta mig en ny cykel.

På den cykeln så upptäckte jag cykla i Stockholms rusningstrafik, den åkte tåg upp till Luleå och jag hämtade ut den samma dag som det var nolleuppdragen. Den har tagit mig genom många underlag och i alla möjliga väder. När jag bröt armen och inte orkade gräva fram den ur snödrivan så frös den fast vilket slutade med spruckna däck så bara att köpa nya fram emot våren.

Den föll offer för meningslöst våld utanför Porsögården så jag fick byta ut hela vevpartiet (jävla grannar och deras onda polare, hur i helvete "råkar" en cykel bli bortsliten från att ha varit fastkedjad i farsturäcket och hur "råkar" man hoppa på den så den blir böjd och sedan av "misstag" parkera den upp och när på trappan till huset mitt emot?), det tog polisen hela tre dagar att lägga ner min anmälan. Inga vittnen = inget fall.

Vi har varit med om en hel del, jag och min lilla lila cykel. Men så förra sommaren så började växlarna haka upp sig. Luleå är backigt så växlar är trevligt. Det blev ett besök till Cykelpiraten igen men nej, de hittade inget fel på växlarna och drog slutsatsen att enda lösningen var att byta ut alltihopa. Det är inte den mest ekonomiska saken att göra på en cykel som redan har lite sned ram (att av "misstag" hoppa på en liggande cykel kan leda till lite snedhet), faktum var att det skulle kostat ungefär 2/3-delars ny cykel.

Så det var precis vad jag gjorde i slutet av sommaren, köpte ny cykel, prutade ned lite på vad de ville ha (sådär som man kan göra i slutet av säsongen). Sedan blev min gamla cykel ändå stående i förrådet, Johan hade ännu inte fått upp sin så han använde den lite då och då. Så länge man inte växlar så är det en helt okej cykel.

Det var just det där sistnämnda som fick mig att vilja sälja den, det kommer massor med studenter hit till Luleå, ofta långt ifrån. De vill ha något som rullar, men vill inte lägga stora pengar på det. Så jag skrev en lapp som Johan satte upp på universitet i förmiddags. Kl. 17.15 hade cykeln hamnat i tysk ägo. Johan var lite imponerad faktiskt, han hade inte trott att man kunde sälja en cykel på bara en dag. Men det här är Luleå, cyklar har högt andrahandsvärde här.

Hade inte växlarna lagt av så hade jag och min cykel nog hängt ihop i ett par år till, jag gillade verkligen den cykeln, framför allt de bredare däcken som klarade lite grövre terräng. Min nya cykel är det förstås inget fel på heller, vi har bara inte byggt historia än. Den gamla var med mig i över 15 år, det är svårslaget.

Vi har fått ett stort problem!

Vi har gått upp tidigt hela veckan och lagt oss tidigt hela veckan med. Flera morgnar har vi till och med vaknat innan väckarklockan och vi är mycket piggare än på länge. Antagligen för att vi just lägger oss i vettig tid.

Så långt är allt bra. Men idag är det lördag! Vi ska på bio ikväll, det kommer bli sent och för att inte bli trötta så tänkte vi att vi sover ut lite längre nu på morgonen. För att det skulle hålla så var vi uppe lite längre igår, en knapp timma visserligen, vi har tydligen gått och blivit kvällströtta..

Så idag vaknade vi på morgonen - kl. 6.30!

Jag vägrade acceptera detta och tvingade mig själv att somna om men Johan som var klarvaken klev upp. Nu får planen nog bli en tupplur innan bion ikväll. Bio ska det bli i alla fall, vi har bio-checkar att använda upp.

Den här morgontidiga perioden kommer nog få sitt slut snart i alla fall, så snart jag börjar jobba kväll igen. Tills vidare är vi morgonpigga - även när vi inte vill vara det.

Könsroller!

Johan och jag har uppenbart ett väldigt icke-stereotypiskt förhållande just nu.

Morgnarna börjar med att vi stiger upp, jag mot duschen och Johan oftast mot köket för att göra frukost. På sistone har vi gått och lagt oss så pass vettig tid att vi båda är pigga och kommer upp ordentligt i tid på morgnarna vilket gör att Johan faktiskt oftast hinner duscha redan på morgonen med. Medans jag gör mig i ordning så gör Johan klart med frukosten, han tar också in tidningen. Jag sätter mig till bords när allt är redo att ätas.

Sedan cyklar jag till jobbet, fast nu har Johan faktiskt gått med mig större delen av vägen och alltså börjat dagen med en promenix. Under tiden som jag är på jobbet så är det Johan som leker hemmafru genom att ta hand om disk, tvätt och annat som behöver göras. Han planerar även kvällens middag och förbereder den så det bara är att slå på spisen när jag kommer hem.

På eftermiddagen ringer jag och säger en ungefärlig tid när jag kommer komma hem, minst en halvtimma efter utsatt tid ringer jag på nytt och säger den faktiska tiden.. Sedan kommer jag hem och är trött, går mer eller mindre raka vägen till datorn och TV-soffan medans Johan lagar middagen.

För att riktigt sätta pricken över i på de omvända könsrollerna så hade Johan ansat skäggen och mustaschen igår, lyckats städa bort alla hår från badrummet (jag är imponerad) och när jag kom hem så märkte jag det inte ens.. Jag tyckte visserligen att mustaschen kändes annorlunda när jag fick min puss och jag noterade att klipplådan hade flyttat på sig. Men vi planerar att klippa Johan någon kväll! Det pågår storstädning här! Saker flyttar på sig hela tiden!

Istället sent på kvällen så klagade jag på att mustaschen stack mig och att han nog behövde ansa den. Oj, vilken blick jag fick.. så det är så där män känner sig när de inser att de missat att notera sin respektives nyklippta hår.

Vi har på något vis fallit in i alla de klassiska symptomen för könsroller, fast tvärsom.

Det kryllar av igelkottar här!

I fredags så jag ju som bekant bäbisigelkotten, och jag blir alltmer övertygad om att han var riktigt ung och hoppas innerligt han hade sin mamma i närheten. Han var nog inte på långa vägar stor nog att klara sig själv. Men småkottar brukar tydligen ofta när de blivit några veckor leta sig utanför boet för att söka mat på egen hand. Hoppas han hittade hem igen!

I måndagskväll så var det en fullvuxen igelkott vid höghusen, en bra bit bort alltså, antagligen inte min bäbiskotts mamma. Eller, hoppas jag i alla fall! Då var bäbisen väldigt långt bort.

Nu ikväll så var jag och Johan ute och promenerade, plockade lite blåbär (tillräckligt för en kvällspaj), helt enkelt passade på att njuta av hur fräsch luften är nu efter dagens störtregnande. Det var verkligen som om himlen öppnade sig över en i morse. Där fick man för att man klagat så mycket på solen och värmen på sistone. Det var till och med så jag beslutade mig för latvarianten. Vi har ju för tillfället bil.. Johan fick köra mig till jobbet.. ända fram till där taket börjar utanför silverhuset. När de andra kom inklafsande med våta skor och kläder kände jag att jag fattat rätt beslut. Fram emot kvällen hade det slutat regna så jag gick hem och det var så jag upptäckte blåbärsstället mellan skogsparkeringen och Tieto/Ericsson-byggnaden.

Så efter en fin middag tillagad av min hemmafru så blev det alltså en kvällspromenad. Och på vägen hem gick vi förbi ännu en igelkott. Denna något större än bäbiskotten men jag som nu studerat massor om igelkottar senaste veckan insåg direkt att den var för liten för att vara fullvuxen. Den kanske var från förra årets kull men då var den hiskeligt småväxt. Eller så är den tidigt född i år vilket gör bäbiskotten ännu mindre än jag trodde. Jag kan inte sluta tänka på lilla bäbiskotten. Hoppas han hittat till mamma igen. Hoppas han blir den där igelkotten som faktiskt överlever sitt första levnadsår. Man ska inte ta hand om vilda djur, det vet jag, så jag gjorde rätt som lät honom vara. Men ack så söööt han var! Här kommer i alla fall en bild på kvällens igelkott. Lite mera skygg var han och ute vid rätt tidpunkt. Till skillnad från dumma lille bäbiskott som springer ute mitt på ljusan dag!

Efter sol kommer åska

Ännu en dag med horribel värmebölja vilket gör en så där måttligt engagerad i att göra något vettigt. Men det håller inte, vi måste ju fixa lite mest hela tiden. Vi kastade i alla fall ut åtskilliga kilo skrot idag, allt i form av en mastodontisk datorskärm. Klumpedunsen i arbetsrummet har ersatts av den lilla, söta, platta saken vi fick av Erik på hemvägen. Nu ser helt plötsligt skrivbordet väldigt stort ut (dock inte stort nog för Johans skrivare visade det sig). Kvar att göra i arbetsrummet är alltså ny dator (inget fel på skärm, tangentbord och mus men själva datorn är fortfarande sugigt gammal) och så faktiskt röja upp det där kaoset som täcker golvet..

Annars så tog vi oss sent omsider iväg på en cyklingtur, som del i Johans nyfunna energi ingår att han vill göra i stort sett vad som helst utom att sitta i soffan och se på TV. Det blev en vända till Sinksundet för att bada men denna gång cykelvägen. Johan vill ju lära sig hitta mer i Luleå så lite sightseeing är aldrig fel. På hemvägen cyklade vi förbi Björkskatans centrum som visade sig vara under fullständig ombyggnad, allt var uppgrävt! Det var minst sagt svårt att nå fram till mataffären.

En stund efter att vi kommit hem så började molnen samla sig på himlen och ett uppfriskande åskoväder bröt ut. Illa kvickt stänga ner lite datorer och istället öppna balkongdörren och vädringsfönster. Bäst att passa på att få in lite frisk luft i lägenheten.

Trissföljetongen har till slut tagit slut, den sista lotten var en nitlott. Det var kul så länge det varade.

Mera triss

Egentligen så borde jag inte sett den där igelkotten igår, jag cyklar vanligtvis inte den vägen hem från jobbet. Men jag tänkte överraska Johan med nya trisslotter för den senaste vinsten. Så igår kväll skrapade vi två nya lotter, och vann 25 kr! Så det blir ännu en ny chans till storvinsten.

Igelkottbäbis!

På väg hem från jobbet så fick jag syn på den här lilla igelkotten mitt på cykelvägen. Den var dessutom under attack från en skata. Så jag tvärnitade med cykeln (mycket vackert bromsspår i gruset), skatan flög iväg och den lille kröp ihop. Försiktigt så motade jag den ner i diket, det är dumt att ligga kvar mitt på vägen! Sedan ringde jag Johan och beordrade honom att komma springande med kameran (samt ett laddat batteri), framöver ska jag nog ha med mig kameran till jobbet, man vet aldrig när man springer på något roligt.

Under tiden som jag väntade på Johan så höll jag ett öga på den lille som relativt orädd strosade runt i diket. För säkerhets skull tog jag massor av bilder, det är alldeles för soligt ute för att kunna se om bilderna blev bra eller ej.

Väl hemma läste jag på massor om igelkottar. Den lille som vi såg var dryga 10 centimeter lång, tydligen föds igelkottar mellan juni och september för att ungarna ska hinna bli tillräckligt stora för att klara vintern. Det här är Luleå så jag misstänker att här föds dem i början på säsongen. I sex veckor dias dem så jag tror att den här lille nog var rätt nyligen avslutad med di. Den betedde sig inte fullt så försiktigt som äldre igelkottar jag sett så jag hoppas den hade sin mamma i närheten för den såg ut att behöva lite mer vägledning.

Tydligen är det rätt grymt att vara igelkottar, även under de bästa omständigheter så överlever inte speciellt många sitt första levnadsår. Jag fick i alla fall en riktig liten sötnos på bild!

Mera sommar!

Den olidliga sommarvärmen fortsätter, och jag tillbringar den förstås inomhus på jobbet i en byggnad utan luftkonditionering! Jag är fortfarande otroligt tacksam för vädergudarna som sett till att det varit fint väder när jag jobbat och regnigt när jag varit ledig. Hemska tanke att jag hade fått tid över att njuta av sommaren.

Senaste uppdateringen i trissföljetongen, vi löste in den senaste vinsten mot två nya lotter och skrapade fram ytterligare 50 kr. Så än finns chansen för de stora pengarna!!

Ett litet kvällsdopp!

Jag har faktiskt fått lite av en mjukstart på jobbet, relativt sätt i alla fall, jag har inte heldagar - än!

Så jag har kunnat komma hem redan under eftermiddagarna. Vilket inte helt passar Johan för då hinner jag hem för tidigt i hans städningsfas. När man städar så går det ju igenom olika faser, innan det blir fint kommer man till det där läget när det ser värre ut än när man började. Mitt i den allra stökigaste fasen kommer jag alltså hem..

För att göra det ännu roligare att ha börjat jobba igen så har det slagit till med riktig extrem-sommar-värme med! Det regnade i stort sett varje dag när vi var bortresta men nu när vi är hemma igen så är det inte så mycket som en endaste liten molntuss på himlen! Fusk! Superfusk!

I alla fall, idag när jag kom hem och Johan kommit över att jag dök upp mitt i hans totalkaos (som bland annat innebär en dator mitt på golvet i arbetsrummet, nej jag lovar, den står inte alls i vägen) så började han faktiskt mumla lite om att bada. Johan som inte var badsugen alls när vi var bortresta (okej, det var knappt badväder heller) och som inte haft lust sedan vi kom hem heller trots att vi nästan runnit bort i värmen.

Det tog oss ett tag att faktiskt samla ihop oss och komma iväg men jo! Vi for och badade! Det blev en liten tur bort till Sinksundet som inte ligger för långt bort och aldrig har speciellt överdrivet mycket besökare. Egentligen är Porsön helt fel ställe att bo på ur badsynvinkel, det finns vattendrag i närheten, men de är inte lämpade för bad! Sinksundet är bortanför Björkskatan och är en minimal liten inofficiell strand precis nedanför vägen. Det är dit man åker när man vill ta sig ett snabbdopp och inte orkar fara till de stora sandiga badstränderna och trängas med massa folk.

Jag hade på mig min fina orangea bikini och skuttade tämligen snabbt i vattnet, det var faktiskt riktigt behagligt. Johan plaskade först med tårna och mumlade sedan något om att badpremiären var avklarad, att det var kallt och backade tillbaka upp på stranden. Riktigt så illa var det inte, han tog några steg ut igen och parkerade sig snart med vatten i knähöjd, de kortare framstegen där vattnet nådde midjan fick honom att pipa till och backa tillbaka mot grundare vatten.

Först när jag (som simmade runt och hade mig) började frysa så lurade han mig genom att peka utåt vattnet rakt in i kvällssolen så jag skulle vände mig bort när han till slut kastade sig i ordentligt. En halv minut senare var badandet avslutat och vi åkte hem igen.

På hemvägen så kom ett av Johans favoritsamtalsämnen upp igen, den dåliga vägskyltningen i Luleå! Jag har inte riktigt tänkt på det då jag ändå hittar men jo, åtskilliga korsningar och rondeller i Luleå saknar faktiskt helt och hållet skyltning. Lite dåligt är det, eller så är det ett listigt marknadsföringsknep för att få in fler turister i de mindre populära stadsdelarna..

Johan är hyperenergisk!

Han har helt plötsligt en sällan skådad energi när det gäller att gräva i sina flyttkartonger och riva upp massa saker som han sedan placerar på mer eller mindre genomtänkta ställen. Så långt är allt bra (förutom när han började stapla tunga saker på mina ömtåliga prydnadssaker som ligger på vardagsrumsbordet). Vad som är mindre bra är att jag efter jobbet inte delar hans energi och det då är det projekt som vi måste göra tillsammans som bromsar upp städningen.

Sedan så fuskar han lite grann, han gör ju sådant som syns! Klart det märks mer att packa bort tre flyttkartonger från vardagsrummet mot att vika undan tvätten och ställa undan resväskor. Men Johans enorma energi sträcker sig mestadels till just hans flyttlådor och räcker inte riktigt till lika bra för det vanliga hushållsarbetet som också måste göras.

Fast det är förstås trevligt att jag återigen kan sitta i soffan och faktiskt se sekretären igen. Den behöver dessutom jag fram till för att fylla på och organisera i lådorna.

Johan fortsätter att fuska med mina regler med, egentligen ska ju inga lådor ner i förrådet utan att vara ordentligt genomgångna. Men någon har redan smygit ner några lådor som ska gås igenom "sedan". Jag är lite rädd för "sedan", det blir så gärna inte av alls.

Trissföljetongen går vidare, för nya lotter skrapade vi fram ny vinst på 50 kr. Än har vi inte gett upp drömmen om storvinsten.

Husregler

Jag har regler! Så enkelt är det, jag har sett en hel del olika beteenden och vanor hemma hos folk jag mött genom livet och sedan har jag tagit med mig godbitarna in i min egna tillvaro. Det är alltså inte alltid uppskattat när någon försöker ändra på hur man ska göra saker. Det finns trots allt bara mitt sätt och fel sätt att välja på.

Jag förvarar inte tidningar inne på toa, det uppmuntrar till långa besök som lätt skapar osämja och obehag för andra personer. Det finns ingen naturlig plats för tidningar på toa. På toa gör man sitt och sedan går man ut utan att ha upptagit allt för lång tid.

Johan noterade tidigt det totala icke-inbjudande för läsning inne i hemligrummet. Då och då smugglar han alltså med sig en tidning in (och smugglar ut den igen för att undanröja "bevisen" av regelbrottet). Men han har lyckats kringgå reglerna - med mitt tillstånd!

I flyttlådorna från Gävle så fanns det inte mindre än två Dassböcker, ni vet de där mansinriktade böckerna med korta berättelser, historier och serier extra lämpade för toa-besök. Dassböcker har tillhörande snören så man lätt kan hänga upp dem på en krok eller dylikt. Det må inte finnas någon naturlig avlastning för tidningar inne på dass men det finns i allra högsta grad krokar.

Så Johan visade listigt upp sina dassböcker, läste upp någon rolig historia och undrade sedan lite försynt var vi skulle göra av dem.. Jag som är väl medveten om att lägenheten fortfarande skriker ANNA överallt har redan gått med på tavlor som inte riktigt färgmatchar, prydnadsaker från LOTR.. så tja.. jag sa helt enkelt: "men häng upp dem inne i badrummet"

Jag till och med föreslog en i badrummet och en inne på lilla toaletten. Då lilla toaletten fortfarande vikarierar som förråd så har båda istället hamnat i badrummet. Johan fick alltså mig själv att föreslå ett brott mot mina egna regler. Så numera läser också vi inne på dass.

Vi har för övrigt vunnit 100 kr på trisslott, 100 kr är min magiska gräns där man kan börja överväga att hämta ut kontanter. Alla mindre summor byter jag utan tvekan mot nya lotter. Så vad röstar ni för? Kontanter eller nya lotter eller lite av både och? Vi drömmer om storvinsten!

Har ni hört den om skotten förresten som ständigt bad till Gud om att han skulle vinna på lotteri? Till slut gav Gud upp och sa: "okej, jag hjälper dig, men kan du åtminstone köpa en lott?"