Mitt i sommarvärmen..

..så blir jag sjuk! Det ska pluggas till tentor, jag har börjat på kontoret igen, vi hade läsårets sista spelning, det är avslutningsfester - och jag är sjuk!

På något vis så drar Johan på sig småförkylningar ibland och sedan tar jag över dem och gör de så otroligt mycket värre! Det är inte rättvist! Han är man, han borde bli sjukare än jag men nej då, inte alls.

Årets värmebölja har också dragit in över Luleå med besked, det började redan igår när det var fullt av jippon i stan. Lule stadsmara gick av stapeln vilket innebär att de drog om min busslinje p g a avstängningar vid Universitetet och skyltade ytterst blygsamt om detta till följd att vi alla som tänkte ta bussen ner på stan mycket riktigt missade bussen. Jag hävdar fortfarande att om man har ett så kasst datasystem som LLT har att man inte kan lägga in tillfälliga ändringar i det så får man banne mig vara övertydlig med att informera om avvikelser från ordinarie bussturer. Inte då, en pytteliten notis på hemsidan säger att busslinjen är omdragen och en liten papperslapp inne i busskuren säger att den busshållplatsen inte trafikeras. Varför är detta då inte tillräckligt? Jo, LLT har i flera år verkat för att det ska bli så smidigt och bekvämt som möjligt för deras resenärer så när man vill veta när bussen går knappar man bara in på deras hemsida och skuttar direkt till reseplaneraren som talar om när bussen går. Varför skulle man tro att bussen inte går från den busshållplatsen när reseplaneraren säger att den går därifrån? Vid busskuren sitter den digitala displayen som syns både från in- och utsidan av busskuren och talar om när nästa buss kommer. Så varför ska man ens bry sig om att gå in i busskuren för att kolla på anslagstavlan när displayen säger att nästa buss kommer om ett visst antal minuter?

När man dessutom kommer till busshållplatsen och det redan är 5 personer (varav tre inne i kuren) som väntar på bussen så har man absolut ingen anledning att tro att det skulle vara något annorlunda heller. Jag skulle dessutom aldrig kommit på tanken att gå in i busskuren då det satt en skitunge till kille och rökte där inne. Ärligt talat, får man verkligen röka inne i busskurer?

Vi kom fortfarande ner på stan i tid, men jag hävdar att om så många som 15 pers (och det var bara den bussen vi väntade på) missat en tillfällig linjeomläggning, var verkligen informationen tydlig? Hur kasst datasystem har LLT om de inte kan ta bort en busslinje som inte trafikerar busskuren från displayen? Säger displayen att nästa buss kommer om 3 minuter så tror man att den kommer om 3 minuter. Varför skulle man ifrågasätta det? Som jag skrev till LLT, det minsta de kunde gjort var att sätta upp en lapp om omläggningen direkt under displayen så det också syntes från utsidan. Det är ju deras service som lett till att man inte längre går in i busskuren utan står kvar utanför.

Varför var det så viktigt att hinna med bussen ner på stan? Jo, för vi skulle ju spela vid Robert Aschbergs och Gert Fylkings ankomst till Luleå. Deras promenix genom landet har tagit dem ända hit upp till Luleå och i strålande sol togs de emot av norra Sveriges snyggaste studentorkester - Luhrarne!!

Här är lite från deras blog om ankomsten i Luleå, man kan skymta den snygga orkestern sittandes på trappan till Kulturens hus under tiden som Gert och Robban snackade (i vår uttrustning!! ooooh! våra mickar har hanterats av kändisar!!). För den som har TV8 (det har inte vi..) så är det väl bara att gå in och kolla ikväll då de sänder från Luleå, det står visserligen live-sändning men de filmade ju igår med så jag vet inte om det visas klipp från under veckan också. För oss andra dödliga så får man väl vänta på att sändningen har varit och istället gå in på TV8's hemsida och kolla websändningen.

Det har jag i alla fall varit med på, festen som vår franske trummis arrangerade innan han åkte hem missade jag dock, grillningen igår kväll efter spelningen avstod jag ifrån. Dels för att jag inte har tid och dels för att jag är sjuuuuk! Det är synd om mig! Johan såg på tv och jag sov framför TV:n. Otroligt spännande liv man lever.

Idag är det ytterligare lite varmare i Luleå men tja, jag har inte riktigt tid eller lust att njuta av värmen. Faktum är att jag är mindre ute i gräs och slappar sedan jag flyttade från Porsögården, där hade jag gräset direkt utanför fönstret och man var skyddad från insyn från andra än de i huset. Här är det mera öppet och det finns ingen bra plats direkt utanför att vistas i så det blir inte av i lika stor utsträckningen. Visserligen kan man alltid sitta på balkongen om man vill, men det luktar inte lika gott och skogigt som vid PG, har nog en hel del att göra med att det ligger en vändplan precis på hörnet..

Det är ytterst opraktiskt att bli sjuk i tentatider, det är faktiskt jobbigt nog som det är att skriva tenta i fem eller sex timmar, lägg sedan till att man inte mår bra från början. Att plugga det sista blir inte heller så lyckat. Får se hur det går, i värsta fall så får det väl bli tentor i augusti istället, dock sammanfaller det med när jag jobbar så det är inte direkt idealiskt. Det är dumt att vara sjuk.

Efter att jag föreslog det tillräckligt många dagar så kom jag faktiskt hem i fredags och Johan hade pluggat in den nya klockradion (men av någon anledning inte kopplat ur den gamla... hur tänker män egentligen?) så nu går tiden rätt i sovrummet igen. Min gamle trotjänare till klockradio ligger således i hallen och väntar på att förpassas till soprummet. Den höll rätt länge ändå för att ha varit så billig som den var.

Sjuk eller inte, fullt upp väntar i några dagar till, men nästa helg är jag faktiskt ledig! Och på semester! Hela 5 dagar!! Tjoho!!

23 timmar på ett dygn

I torsdags gjorde jag upptäckten att klockradion gick fel (efter att i panik först trott att vi var försenade till extrarepet). Tänkte inte mycket mer på saken, antog att någon av oss råkat ställa om tiden när vi ställt in väckning så jag bara ställde om den på nytt.

Nästa dag gick den fel igen.. det ligger alltså till som så: min klockradio som jag haft sedan högstadiet/gymnasiet någon gång har nu fått för sig att jag har för mycket tid på mitt dygn och snor sonika ca en timme varje dygn. Det är faktiskt så man kan bli lite småstressad.

Sedan ställer det till vissa praktiska problem, hur ställer man in en klockradio på väckning när man inte vet exakt vilken tid den kommer visa nästa morgon? Nu är klockradion tack och lov inte min enda möjlighet till väckarklocka, men irriterande är det likväl. Framför allt när man får syn på de där röda siffrorna och för en stund tror att klockan är något helt annat än vad den verkligen är.

Projekt klockradio till hobbyrummet har nu istället blivit projekt ersätta klockradion i sovrummet så jag kommer även fortsättningsvis ha noll koll på tiden när jag sitter och fixar med något.

Varför går allt sönder precis nu när det är tentor runt hörnet och jag har minimalt med tid för strul?

Källsortering

Innan Johan flyttade in var jag lite lat med källsortering, jag sorterade ut det största: pant, blåtburkar, papper, batterier. Mer gå in på detaljer orkade jag inte riktigt. Det av två huvudsakliga skäl: dels så är köket inte riktigt proportionerat för att ha två miljarder kärl för allt möjligt (säg mig vilket lägenhetskök från 70-talet som faktiskt har utrymme för allt som ska källsorteras??) och sedan så lönar det sig inte riktigt i singelhushåll. För att förtydliga den sista, den mängd hushållssopor en person generar innebär att komposten börjar ruttna och stinka långt innan kärlet är fullt.

Men Johans miljömedvete var som sagt vad lite större än mitt så jag anpassade mig, inför att han flyttade in så hade jag gjort i ordning under diskbänken och klämt in både kompost och förpackningsförvaring bredvid brännbart och papper. Saken som Johan kanske misstagit sig på är att jag gillar inte att göra saker halvdant, inte alls eller fullt ut är vad jag försöker leva efter. Halvmesyrer lämnar mig med bitter eftersmak. Så jag sorterar nu allt! Resultatet har blivit att brännbart har minskat rejält och istället så är kärlet för allt som ska detaljslängas (metall, plast, glödlampor etc) ständigt fullt. Även papper blir full snabbare, inte för att Johans inflytt ökade antalet tidningar som vårt hushåll får (den ökningen är marginell, det är fortfarande jag som får massor med tidningar från alla håll) utan nu hamnar massa pappersförpackningar där som jag gladeligen sköljer ur. Jag verkar ständigt hitta nya saker som man ju också kan sortera istället för att bara kasta.

Det här betyder förstås ett sabla spring ut i soprummet för att sortera där. Olika kärl för metall och plast bara inte gick, det ryms inte i lägenheten så vi tar slutsorterandet ute i soprummet istället. Johan med sitt miljösamvete knorrar nu lite över min överdrift istället. Nu är han den som inte orkar sortera allt utan ibland bara kastar istället. Kanske har det lite att göra med att det där med att gå ut med soporna har blivit en av Johans hushållssysslor. Tänk om han hade anat hur snabbt jag skulle haka på hans miljötrend..

Hagel!

Nu på eftermiddagen började det vräka ner triangelformiga spetsiga hagel! Ca 7-8 mm stora. Det lät ganska mycket mot plåttaket som går över balkongen. Jag har en fin bild av den vita marken i min kamera men som allt annat jag fotat på sistone så är det instängt i just min kamera. Mina data-bekymmer sträcker sig längre än till än laptop som är trasig och en lastgammal stationär dator som låter illa och hänger sig hela tiden. Det är nämligen som så att överföring av bilder från kamera till dator av någon anledning inte funkar (tror bekymret ligger hos datorjävelen) så min blog förblir otroligt bildlös. Tills dess jag har löst datorfrågan.. Jag kan inte impulsköpa dator, jag behöver tänka igenom saker och ting så det blir ingen ny dator än på några veckor. Närmaste tiden ska i huvudsak bestå av att räkna flervariabelanalys och kontinuumsmekanik (det där fick ni så ni vet exakt vad det är ni inte förstår att jag sysslar med) samt sätta mig in i årets projekt på jobbet.

Men ikväll blir det lite skoj i alla fall, vi ska spela på Islossningen, alltså Luleå Studentkårs avslutningshögtid. Vi har blivit rejält marknadsförda faktiskt (http://www.stuk.nu/) så nu hoppas jag det blir en riktigt bra spelning med. Såna här spelningar vill vi ha mer av!

Egentligen är det här läsåret officiellt slut i och med avslutningen igår kväll med lekar (fullständigt värdelösa sådana, Johans lag vann!), grillning och medaljutdelning. Men tja, vi har fått bra spelningar vi vill genomföra och igår råkade vara den bästa dagen att ha avslutningsfesten, annars hade det fått bli nästa helg mitt under tenta-p och det blir aldrig bra, det är alltid flera som inte kommer med då.

Så var man arbetsmyra igen!

Nu är jag officiellt anställd igen! Jag har ju vetat i över ett halvår att jag skulle få jobbet även detta år men nu är kontraktet påskrivet och nästa vecka får jag nyckel och telefon. Så nu ska jag varva tentapluggandet med att komma igång med årets projekt. Kommer nog gå rätt bra faktiskt, man har svårt att tro det när man ser vilken ordning som råder i lägenheten, men jag är egentligen otroligt organiserad. Listigt nog så finns det fina check-listor att arbeta efter (jag borde veta, det är ju jag som skrivit dem..) så det är bara att bocka av punkt för punkt.

Så i denna lågkonjunkturens sommar med många arbetslösa studenter så kommer jag ändå jobba på.

Nu ska jag fira med att laga klänningen jag kanske ska ha på spelningen på lördag (jajamen, Luhrarne är rena rockstjärnor nuförtiden, spelning var helg) och så fotbada lite medans jag läser nya Knasen. Klänningen är egentligen inte trasig, det är en söm som har spruckit efter att någon tjockis missbedömde sin kropp i provhytten. Jag upptäckte det när jag skulle prova klänningen och då det var den enda kvar i den storleken så visade jag sömmen för tjejen i kassan och fick ner priset en rejäl bit. Den klänningen är för övrigt det enda jag köpt nytt sedan jag rensade ur en massa ur garderoberna i vintras. Jag är duktig!!

SOF2009..

..var ett mycket kallt SOF! Det kallaste på 10 år faktiskt! Till att börja med så regnade det förstås när vi kom fram i Linköping, inte mycket men dock. I år hade vi dessutom åkt tåg ner så den lokala transporten blev lite av ett bekymmer på sina ställen, framför allt när vi ännu hade all packning med oss. Vår stackars ordförande gjorde sin andra festival så just SOF var helt nytt för honom så jag bidrog med min lokalkännedom där det behövdes.

Torsdag kväll, festivalens öppnande med sittning:

Drog inte riktigt lika mycket folk i år som förra gången, kan ju ha något att göra med att den festivalen låg över Kristi Himmelsfärd och alla ändå var lediga, medans i år så innebar den extra dagen att man måste ta ledigt från sitt ordinarie liv. Såvida man inte reser från Luleå, det är omtentaperiod och man behöver inte skriva omtenta! Det var vi, Torvikopla (från Tammerfors, nej, de kunde knappt svenska men önskade oss "mycket lust" under helgen) samt de lokala förmågorna Lithe Blås (med massa gråsare) och Röda Arméns Gosskör.

Det trista med sittningen blev dels det vanliga, att hur gärna toastmastrarna försöker förmå orkesterfolk att blanda sig när det är sittning så grupperar man sig ändå en hel del. Även om det blir spridda grupper. Sedan var ljudanläggningen inte på topp (till skillnad från feststämningen och ljudnivån) så vid vårt bord hörde vi över huvudtaget inte något av vad som sas under sittningen eller vilken sång som skulle sjungas.

Precis som förra gången så stod förstås Helmut Jederknüllen mit seinem Super Stereo à gogo Orchester för underhållningen. Det går inte riktigt att beskriva mer än så, man måste vara där..

Första natten sov vi på KFUM uppe vid Garnisonen tillsammans med Torvikopla, tack och lov så höll SOF sitt löfte och det gick buss dit upp (det var lite si och så med vilka bussar som ingick under helgen), fast, jag, Johan, Rebecka och Cristina gick ut från Folkets park samtidigt som Mases som hade kört bil ner från sina föräldrar så vi fick skjuts bort istället och var nästan i säng när de andra kom bort.

Fredag, festivalens första "riktiga" dag:

KFUM på Garnisonen ligger vägg i vägg med en skola.. ungarna spelar boll mot gympasalens vägg, det står inte direkt överst på listan över favoritväckarklockor..

Nu bussades vi iväg till ett ålderdomshem i Skäggetorp för att underhålla för några pensionärer. I år utgick aktiviteterna i Norrköping som annars är på fredag eftermiddagen så det blev den här spelningen istället. Publiken bestod, förutom av pensionärer, av massa små barn från det närliggande dagiset. Barnen var en något mer entusiastisk publik än pensionärerna, men det var en helt ok premiärspelning.

Solen tittade ju fram!!! Det var lite varmt och mysigt igen. Eftermiddagen bestod sedan mest av slappande i gräset mitt emot Folkets park i väntan på att festivalområdet skulle öppna för kvällen. Fredag kväll kom att bli KALL!!! Turligt nog hade vi med oss väska in på området med massa varma kläder i och innan kvällen var slut så rörde jag mig som en Michelingubbe då jag under overallen hade på mig, superställ, tights, T-shirt och fleece-tröja. Vantarna tvingades jag senare ta av mig - för det bara går inte att spela klarinett med vantar på!

Lördag, slutspurten:

Nu bodde vi istället på Folkungaskolan som ligger på mycket behagligt avstånd från Folkets park och denna morgon väntade en stadsspelning strax innan lunch, vilket innebär en sovmorgon. Nu vågade sig solen fram ytterligare lite grann men riktigt varmt blev det inte.

I år avstod vi från Kårtegen (detta beslut var i huvudsak logistiskt, Kårtege innebär framst massa trumsaker som är ett riktigt bekymmer att släpa på tåget) så istället blev det en sen eftermiddagslunch i Trädgårdföreningens park (där det denna dag var något kristet jippo) och sedan hann vi med att se slutet på Kårtegen.

Sista kvällen var inte fullt så kall som den innan även om jag frös en del. Vi gjorde succé på vår spelning på Logen, fast vid det här laget började vår franske trummis bli lite väl överförfriskad (samt slog sönder sina trumstockar halvvägs igenom). Antagligen borde vi kedjat fast honom vid instrumentförvaringen tills det var dax igen för vid nästa spelning var han inte bara full, han ville inte sitta still heller! Vi avslutade varmt och gott i alla fall inne på Konsertteatern.

Söndag, hemresa:

Söndag var det egentligen slut för vår del, men jag och Johan gick bort till Trädgårdsföreningen för att åtminstone lyssna på halva örat på familjekonserten. Luhrlägret var annars i Domkyrkeparken efter att några högljudda röster absolut inte ville gå till Trädgårdsföreningen för den låg så otroooooligt långt bort och det skulle vara så grymt jobbigt att gå med väskorna. För den som undrar.. Trädgårdsföreningen ligger 300 m från Domkyrkan.. Jag och Johan gick dit och fick mycket riktigt våra lunchbaguetter och drickor. Matsäck till tåget hem!!!!

Inte mycket mer att säga, tåget tar lång tid, hemma i morse, föreläsning direkt. Varmt och soligt i Lule! Förstås. Vilket för övrigt inte var en uppskattad kommentar som mellansnack. Jag råkade visst förolämpa publiken när jag sa att vi saknade värmen i Norrland..

För övrigt fritt fram att leta på nätet, jag vet om åtminstone 4 totala främlingar som fotograferat mig under helgen (min overall imponerar) så det bör finnas en del bilder där ute. När ni hittar de så meddela gärna mig..

Avslutar med Fiskens kommentar: "Det bästa med SOF är att man aldrig är äldst eller fullast!"

Sent omsider..

..kom så slutligen mina tentaresultat in efter att ha legat alldeles för länge hos utbildningsadministratören innan de ens vandrade vidare till examinatorn. I alla fall! Idag hade jag fått mail om att resultaten fanns i min studentportal och jag har numera en 4:a (!) i mekanik och fick min godkända 3:a på våg- och värmelära. Båda ska ses som en seger, jag har slitit med de här kurserna och en kombination av att faktiskt ha lärt mig något och en gnutta tur (som att den enda mekanikuppgift man inte kunde alls blev struken på tentan på grund av felkonstruktion..) så är de nu avklarade!

Yey me!!!

För övrigt så har vi faktiskt vår i Luleå också, igår såg jag en humla! Det räknas! Även om det inte är så flashiga vårrapporter som de jag fått in från både min egen och Johans mamma. Johan är duktig och stänger av signalen på telefonen varje gång vi repar men sen glömmer han slå på den igen så ibland händer det att hans mamma ringer mig istället för hon har förgäves försökt få tag i Johan i flera dagar..

Nu ska det vara vår!

Det är nästan lite grann av en principsak, efter valborg blir det vår! Det innebär att jag tar fram sandalerna, tar på mig sandalerna och använder i stort sett inga andra skor förrän i september (det känns riktigt bra att veta att jag faktiskt äger ca 40 par skor..).

Jag är flexibel med mina sandaler, man kan köra med eller utan strumpor, med raggsockar om det är kväll eller kallt. Det funkar! Men det finns ett rejält moln på min vårhimmel.. det där molnet som regnar! För hur jag än vrider och vänder på det så blir sandaler inte riktigt bra med regn. Eller det där är inte helt sant, min Teva är bra och lättvättade så är det varmt sommarregn så kan man ju bara gå barfota i sandalerna och acceptera lite blöta fötter. Idag har det varit som mest 5 grader och regn.. Jag fick blöta fötter på hemvägen.

De här sista veckorna på läsåret är oftast tuffa nog som det är, mycket som ska hinnas med i skolan och en miljard saker som ska hinnas med vid sidan av skolan (av någon anledning så vill alla arrangera sina studentaktiviteter i maj - och vi ska spela på typ hälften av dem!). Vi har haft en lång och mörk vinter, nu är det den ljusa tiden, nu kommer belöningen! Nu vill jag ha sol och värme!!

Var lägger man en tom förpackning?

Ibland dyker det upp såna där situationer när man i ett förhållande bara inte har samma syn på något. I 99 fall av 100 har kvinnan rätt och mannen fel och den där 100:e gången kommer kvinnan se till att få rätt i alla fall just baserat på att hon har ju alltid rätt varför skulle det här vara ett undantag?

Men låt oss fördjupa oss i varför kvinnan alltid har rätt?

När det är lite kvar i en förpackning så ser jag till att göra slut på den och sedan förpassa förpackningen dit den ska, soppåsen, sopsorteras, diskas, ja helt enkelt vandra vidare.

Johan har inte riktigt samma syn på saken.. när han tycker det är för jobbigt att få ut det sista i en förpackning så öppnar han bara en ny - och låter oftast den gamla stå kvar med lite i på botten!

Det här har lett till att jag ibland undrat varför i hela friden youghurt står på handlingslistan när vi har tre paket i kylskåpet, eller inte kan förstå varför vi har fyra filpaket öppnade samtidigt (okej, det där låter faktiskt lite värre än vad det är, Johan och jag äter inte samma filsort så vi har alltid två paket öppnade samtidigt).

Johan har flera gånger lovat bot och bättring och jag lovade att inte blogga om det. Men då det faktiskt är ett irritationsmoment så kom vi överens: nästa gång jag upptäckte gamla öppnade paket i kylskåpet så fick jag skriva om det i bloggen. Jag är snäll, det här är andra gången sedan avtalet slöts som jag gjort den upptäckten.

Det gäller inte bara mat förresten, samma sak med schampo och deodorant, är de nästan slut så börjar Johan på en ny utan att kasta den gamla. Så numera gömmer jag påfyllnadsprodukterna tills det är slut på riktigt. Jag gillar inte massa saker som tar upp plats i onödan i skåp och hyllor! Det är trångt nog som det är.

Turligt nog så skrattade Johan när han upptäckte att hans "nya" deodorant var försvunnen från skåpet. Men det hjälpte ju inte att ställa den innerst, nästa dag var den ytterst igen och den gamla med lite kvar i var undanknuffad!

Tillbaka till min poäng, varför har kvinnan alltid rätt? Jo, för att det är onödigt att spara på sådant som är nästan slut, man blir lurad att tro att det finns mer än det faktiskt gör hemma, det är otroligt snopet att planera att tillaga något bara för att upptäcka att det man ska använda har utgånget datum och konstig lukt.

Just på punkten när det gäller kylskåpet är jag faktiskt lite förvånad, visserligen hade Johans gamla studentrum större kylskåp än vad jag hade på PG, men ändå, så rymligt är det inte att man har plats att kallförvara sina hushållssopor! Vanan att slänga borde vara större än latvanan att bara ställa tillbaka in i kylskåpet.

Det småländska blodet i mig sjuder också, det finns ju mat kvar i botten på förpackningarna som nu istället för att ätas upp hinner bli utgångna och dåliga innan jag märker att det står flera paket i kylskåpet. Det är slöseri! Man kan förstås undra varför det tar sån tid för mig att upptäcka de multipla paketen.. Frukost är Johans ansvar, och fil och youghurt står långt ner i kylskåpet, jag tänker oftast inte på vad vi har förrän det är dax att gå och handla. Youghurten har dessutom skruvlock så man ser ju ingen skillnad på öppnad och oöppnad utan att lyfta paketet.

I alla fall, kvinnan har alltid rätt och mannen lovar bot och bättring till nästa gång.

Insektsföljetongen!

Mina diskreta hintar till Johan om att städa hallen (à la: "städa hallen!") på sistone har inte riktigt gått fram. Anledningen till detta projekt är all grus som låter sig dras in under vintern, nu är det dock nästan sommar. Visserligen ligger det snö kvar lite varstans men vägarna är barmark och kommunen har varit ute och sopat upp det mesta grus som de under vinternmånaderna i omgångar öst ut. Alltså är det läge att städa då ursäkten "men vi drar ju ändå in mera grus snart igen" inte längre håller.

I alla fall, idag satte jag Johan på disktjänst och tog själv itu med hallstädningen. Under min fina, i slöjden, egenhändigt gjorda stövelknekt i form av en kanin hittade jag ett rejält spindelbo. Faktumet att vi sällan använder stövelknekten kunde inte varit mer uppenbart då nätet gick långt upp mellan öronen på kaninen. I nätet fanns det två skelett av små spindlar, ett tiotal döda myror och så arkitekten själv: en svart liten fetknopp till spindel! Någon har uppenbarligen levt gott i vinter på våra inomhusmyror.

Som tack för att han i vinter hållit vårt myrbestånd i schack så vräkte jag spindeln genom att dammsuga sönder hans bo. Jag vet, kanske lite elakt men tja, jag ville faktiskt inte ha ett stort spindelbo i hallen! Lika lite som jag ville ha ett mellan fönstret och köksgardinen, eller den som byggt bo mellan stammarna på min Gingsengfikus.

Hallen ser annars riktigt fin ut nu, även om det inte blev komplett städning, vi har pågående tvättid så det lämpade sig inte riktigt för våttorkning den här gången. Så än har Johan chansen att få städa hallen en dag.