måndag 29 september 2008

"Ser du vad jag gjort?"

Okej, det här är alltså scenariot:

Anna går in i badrummet, Johan ställer ovan nämnda fråga. Anna tänker.. Anna ser ringen på handfatet från tandborstmuggen, Anna ser skäggstråna i handfatet, Anna ser dammet kring spolknappen på toan. Anna misstänker att det inte är vad Johan syftar på.

Det här är vad Johan tänker.. Johan tröttnade på dammet på golvet och har våttorkat!

Jag kom faktiskt på det, även om jag föreslog dammsugning först. Och visst behövde det verkligen städas, jag har nämnt det massa gånger när Johan påtalat saker som behöver fixas men som kräver min närvaro just för att städa badrummet kan han göra själv. Men jag städar ju inte i den ordningen! Man jobbar ju uppifrån och ner! Fast visst ser det lite finare ut i badrummet och jag hade nog sett det förr eller senare utan fråga. Men jag var återigen lite stressad mellan allt jag försöker göra. Var ju faktiskt hela dagen på universitetet.

Annars så har Johan fixat en bugg med min mail som jag haft sedan jag flyttade, så det som stört mig i 27 månader och som ingen kunde eller ville hjälpa med tog alltså Johan 10 minuter att få ordning på. Så nu har jag blandade känslor, jag är glad över ett strul mindre men samtidigt så grymt irriterad över hur simpelt felet var och att det kunde ha fixats för länge sen!

söndag 28 september 2008

Så har det gått en hel månad!

Visserligen var Johan borta i några dagar (men kom hem lagom i fredags direkt från tåget för att göra mig frukost innan jag skulle på föreläsning pass 1) men annars så har vi idag varit sambos i exakt en månad.

Lite spännande definitioner på mitt, ditt och vårt har förstås hunnit dyka upp. Som när vi var och handlade och Johan i vanlig ordning ville ha lite nougat som han sedan äter till kaffet. Själv var jag sugen på lösgodis och bestämde mig för att plocka ihop en påse, varpå Johan säger: "du vet att jag kommer äta av det där". I slutändan blev det alltså mer godis än jag tänkt mig. Vårt godis delas i huvudsak upp i "vårt" och "Johans". Även om Johan förstås påtalade att om jag säger att han uttryckligen inte får ta så kommer han låta bli.

En annan aktuell fråga är Johans körkort och pass. Hans körkort måste förnyas och han har inget giltigt pass. Ett körkort är ju något som följer med en i många år så i alla fall jag lägger stor vikt på utseende och jag tog många bilder innan jag blev nöjd med min. Påståendet att ingen ser bra ut på sitt körkort, det tror jag inte alls på. Jag ser ju supertjusig ut!!!

Men åter till Johans körkort, mestadels för att jag gillar det så lät han odla skägg på nytt. Jag låter så där lagom ynklig när han går in för att ansa det och så, ett skägg är ju så mycket roligare att leka med om man faktiskt får lite grepp om det. Samma sak gäller förstås håret på huvudet, Johans stil att bara köra över med trimmer faller mig inte helt i smaken, jag är ju en vän av frisyr och som sagt, något att leka med.

Nu har jag lite makten dock då jag investerat i en trimmer och kommer vara den som ansvarar för att Johan blir klippt ordentligt (mm, jag har en hel del hårklippningar under bältet). Men till saken hör ju då, att även om jag inte vill vara den där sambon som går in och bestämmer (även om det skulle vara lite roligt att någon gång få bli refererad till som regering, har ju aldrig hänt mig) så går jag in och bestämmer.. Jag pratar om Johans hår och frisyr, hur han ska se ut på körkort och pass som om det faktiskt var min sak att få vara med och bestämma. Och Johan lyssnar på mig..

Sedan vänder vi på det, Johan har många gånger varit snabb på att säga att han inte bryr sig om huruvida jag rakar mig under armarna, rakar benen etc, att det förstås är upp till mig om jag vill göra det eller ej. Och jag är ännu snabbare på att svara att givetvis är det upp till mig och absolut ingen annan.

Så jag bestämmer över mig och min kropp.. men vi bestämmer gemensamt över Johan - och allt som hör där till.

Rättvist? Kanske inte.. Men så är det, allt i ett samboskap är inte öppet för diskussion och förhandlingar. Faktiskt!

fredag 26 september 2008

Att anpassa sig..

Johan har så extremt rimliga önskemål emellanåt. Det går inte ens att kalla dem för krav för han lägger fram det alldeles för försiktigt. Arbetsrummet är lägenhetens minsta rum, det är en liten skrubb där jag satsat mer på funktion än trivsamhet. Jag har klämt in maximalt med bokhyllor och de är smockfulla med pärmar, tidningsbackar, böcker, cd-skivor etc. Lite trivsamt har jag ändå gjort det, det finns tavlor på väggarna (varav två är mina egna kreationer), taklampan består av en orienteringsskärm som mamma köpte in på uppdrag. Fönsterlampan är t o m en designpryl, jag har ytterst få sådana för jag anser att de oftast är snorigt dyra och man kan hitta roligare och billigare saker på annat sätt. Men just den lampan förälskade jag mig i strax innan min 28:e födelsedag och bestämde mig för att jag förtjänade. Jag har krukväxter i fönstret och det är det enda rummet där alla krukorna faktiskt är helt matchande. Gardinerna är sydda av ett härlig oranget mönstrat tyg.

Så för att vara ett rum av funktion så har jag ändå lagt en hel del kraft på att det ska se mysigt ut. Just taklampan brukar folk tycka är häftig faktiskt. Den bidrar till det där mysiga orangea skenet också.

Men tillbaka till funktion, det är uppenbart att det är i det rummet jag klämt in allt som är "viktigt", det är och förblir ett arbetsrum. Så när Johan slutligen faktiskt satte in sina viktiga papper i den pärm han skaffat. Han pratade om det nästan direkt, han köpte en pärm och inget hände, inget hände och inget hände. Jag vill ju som bekant inte vara sambon som tjatar men den där högen med papper på köksbordet superstörde mig! Så till slut, ytterst diskret... när Johan satt vid köksbordet och knapprade på sin dator så ställde jag helt enkelt dit hålslagen på hans pappershög..

I alla fall, han fixade i ordning sina papper och tog sen sin pärm in i arbetsrummet och med den klockrena frågan: "Var ställer jag min pärm?"

För jag sparar.. jag har bokföring och ordning för över 10 år i bokhyllan, en pärm för varje år. Ett bra och övergripligt system med en klar nackdel.. Det tar upp plats! Johan föreslog förstås att man helt sonika kan ta och packa ner några pärmar och arkivera de i förrådet. Han har rätt.. jag är en sparare och samlare, men allt behöver kanske inte stå framme..

Så jag har faktiskt packat ihop två lådor med pärmar, man kanske faktiskt kan klara sig med att bara ha de senaste åren framme i hyllan. Johan har ju också saker som ska förvaras någonstans.

Det är fascinerande hur svårt det är att göra plats för en till person när man bor i en 4:a...

torsdag 25 september 2008

Arga Anna är redo att slåss igen!!

Mitt i fullt upp, med allting, lagom superstressad, flängande fram och tillbaka hela tiden. Så snubblar man över sådant som bara gör en arg... Så arg att det rycker i tecknarhanden igen, så arg så man brinner av lust att på allvar återuppta min serie. Inte för att jag behöver mer saker att göra egentligen, men teckna Arga Anna är ju roligt. Jag håller på att skissa på hur det ska gå till, vilket forum jag ska välja för att nå ut med mitt budskap. Men en sak är säker - Arga Anna kommer slå tillbaka igen!!

tisdag 23 september 2008

Attack of the eight-legged freak!

Okej, inte nog med att jag kommer hem till en mörk och tom lägenhet för Johan sitter på tåget söderut. En gigantisk jävla spindel stirrar på mig i hallen, svårfångad var den med. Men till slut fick jag grepp om ett av de 5 cm långa benen och kunde kasta ut den (jag vet, jag är för snäll).

Annars så blev det superstressigt idag, jag susade hem på cykeln mellan projektmöte och jobb bara för att få 10 minuter med Johan innan hans avresa. Just för att jag skulle jobba så kunde jag ju inte vara hemma och umgås med honom till han skulle åka. Under tiden som jag jobbade så hann han med att handla mat i alla fall, vilket var tur! Mina jobbtider gör det himla svårt att hinna få hem mat, jag slutar ju jobba efter att slemmis stänger så då måste man hinna handla tidigare på dagen. Nu var massa saker nästan slut men Johan har gjort sitt bästa för att jag inte ska svälta under dagarna han är borta.

Fast disken fanns kvar när jag kom hem från jobbet.. med en liten post-it från Johan där han beklagade att han inte hunnit med den. Han hade ju sagt att han skulle fixa den.. Inte för att det var ett så farligt diskberg, bara resterna från lunchen, allt annat röjde ju jag bort innan jag fixade lunch. Se, jag blir inte bara fasligt bortskämd, jag kan också göra saker här hemma. Så det så!

måndag 22 september 2008

Man vänjer sig så lätt..

Okej, Johan har haft lite ont de senaste dagarna, någon blåsa, inflammation, ja någonting i munnen som inte vill gå över. Till råga på allt har han haft huvudvärk med (säkerligen relaterat), han har gjort sitt bästa för att inte vara sådär manligt ynklig - och faktiskt lyckats rätt bra med. Jag är bra mycket ynkligare när jag sätter den sidan till.

Hur som så var han superseg i morse och kom inte riktigt ur sängen, jag däremot hade ju tidig föreläsning så 5 timmars sömn eller ej? Upp ur sängen med mig!

I alla fall så har jag och Johan byggt upp ett system, jag är ansvarig för kvällar, att väckarklockan blir ställd, nattmusiken påslagen, persiennerna fällda, röda lampan tänd, allt som gör sovrummet både mysigt och redo så man kommer upp nästa morgon igen.

Johan fixar morgnar, gör te, tar i honung, häller upp fil, youghurt och flingor, rostar bröd, brer på smöret och lägger dit skinka/ost, tar in tidningen. Allt jag behöver göra är faktiskt sätta mig vid bordet. Så jag springer runt och fixar alla mina morgonbestyr men hinner ändå äta en ordentlig frukost.

Men imorse var Johan som sagt vad seg.. och allt bara liksom inte funkade.. frukost blev som jag var van vid från innan han flyttade in, drircka ett glas fil stående vid diskbänken innan jag springer ut genom dörren för att hinna fram till skolan precis på sekunden innan läraren började genomgången på föreläsningen.

Så nu är Johan lite orolig för hur jag ska klara mig själv när han åker bort. Det kommer verkligen kännas ovant att komma hem till en tom lägenhet efter en sen kväll på jobbet. I vanliga färg så ringer jag ju när jag far från kontoret och Johan börjar med kvällssnacket. Min markservice är verkligen riktigt bra.

söndag 21 september 2008

Hur gör man för att inte vara seg en söndag?

Det här var som sagt vår lugna helg, inga fester eller så, vi skulle fixa lite hemma och bara ta det lugnt. Fått saker fixat? Njae. Ta det lugnt? Jovars. Men mest fascinerande av allt, lugn lördagkväll till trots, vi var ändå sega på söndagen! Så hur gör man för att inte vara seg en söndag?

Själv så har jag förstås varit och jobbat en vända med, vilket åt upp en skaplig bunt tid med. Jag jobbar redan mer än vad som var utlovat i förväg. Det ser förstås fint ut på lönen men man blir lite seg av att vara på universitetet hela dagarna och sedan jobba på kvällen. Kommande vecka blir inte det allra minsta lugnare heller, det blir inte bättre av att min markservice ska åka bort!

Johan ska ner till Gävle och fixa lite så jag blir alldeles ensammen i flera dagar! Massor synd om mig!

Här är en typisk Arga Anna granskar vuxenvärldens logik: Jag fick ett kort av mamma tidigare i veckan (så jag också ska få lite post), med på det fanns ett recept på Änglamuffins med aprikoser. Jag samlar på recept och bestämde mig för att skriva in det i min fina receptbok som jag påbörjade i januari (och som redan börjar bli skrämmande nära fullskriven). Det fascinerande är hur mängden ingredienser är angivna. Vikt och volym är friskt blandat, vem mäter egentligen upp mjöl och socker i gram??? Arga Anna är förvirrad. Receptet verkar gott men nu måste jag ju hitta min översättningstabell, jag har ingen köksvåg.

lördag 20 september 2008

Kan man bli snällare än så här?

Okej, den här helgen har vi medvetet lämnat obokad, inga fester, inga måsten. Målet var att få lite fixat här hemma istället. Det var fantasin.. har det någonsin något att göra med verkligheten?

Det började bra i alla fall, sovmorgon! Tänk att för en gångs skull få vakna utan tjutet från min superelaka klockradio. Steg två var att åka ner på stan och fixa undan lite ärenden, ungefär halva Luleå hade samma plan. Kan möjligtvis ha något att göra med att det har varit en fullständigt underbart solig höstdag. I alla fall, något senare än planerat så kom vi iväg, förutom att gå i affärer så blev det lite annat roligt med. Ett besök till Kulturens hus där en gammal kurskamrat till mig hade bokrealease för sin debutroman! Som hon började skriva på under kursen, det var hennes långa arbete. Man blir lite avis då den egna boken fortfarande befinner sig i massa obundna atomer.

Blev lite mer kikande runt där, Johan har ju aldrig varit inne i Kulturens hus. Passade även på att visa upp lite andra små smultronställen jag hittat på stan som erbjuder mycket roligt och typiskt Norrbottniskt. Fick en del egna uppslag till framtida presenter med.

Fascinerande nog så gick det inte att köpa galjar på Clas Olsson den här gången heller, bara tredje gången vi försökt på lika många veckor. Det är visst inte meningen att Johans kläder ska komma upp ur brödbacken. Okej, jag skäms lite för det faktiskt.. efter tre veckor har han fortfarande inte en bättre klädförvaring än en brödback. Därav att det står på helgens att-göra-lista att flytta den tredje garderoben in i sovrummet.

Stadsresan slutade med en ohygglig mängd mat och en överfull buss. Att vi åkte hem precis när affärerna började stänga och det var match idag gjorde inte direkt saken bättre. Vi hade helt enkelt tur som faktiskt kom med bussen.

Väl hemma så satte min supersnälla sida in. Johan la sig i sängen för att sträcka ut ryggen med begränsad framgång, ryggen som gjort lite ont på sistone och inte verkar vilja komma överens med min säng. Så jag erbjöd mig att knåda den lite, jag har faktiskt lärt mig lite grunder i massage och har en flaska massageolja hemma. Så först fick han massage (och ryggen slutade göra ont! Jag är bra!!). Sedan placerade jag honom vid bordet för att gå igenom tidningshögen så vi kan få bort den från stolen och ner i återvinningen istället. Detta efter att jag satt på kaffevatten och slängt två mackor i brödrosten - så han inte skulle svälta ihjäl i väntan på middagen.

För nu så tog jag itu med det superelaka diskberget som vi båda två har betat av bit för bit sedan i torsdags. När detta var klart så gick jag raka vägen vidare till middagslagning, lövbiff, potatis, hemmagjort örtsmör, lingonsylt och så lite grönsaker (vi försöker äta mera grönt - har jag bestämt). Till detta blev det Ukrainskt öl som jag köpte i Ryssland..

Nästan så man är lite trött faktiskt, och inte har vi flyttat garderoben heller.

"Så jag är tjockare än dig nu?"

Okej, det här kräver lite bakgrund. För en vecka sedan så mumlade Johan något om att han började bli tjock. Synnerligen idiotiskt att vräka ur sig med tanke på att det skulle dröjt riktigt lång tid innan jag märkt något. Man ser ju inte riktigt långsamma förändringar. Fast nu hade ju Johan själv tagit upp saken. Så bara på skoj.. fram med måttbandet. Men solidarisk som jag var så mätte jag även mig själv också. Båda måtten hamnade på en post-it som åkte upp på väggen. Vi gjorde även en vägning, fast det här var ju kväll så det var inte helt tillförlitligt förstås.

På skoj gjordes en mellanmätning redan i tisdags och tja.. man kunde liksom ana åt vilket håll det var på väg. Så idag var det dax för den riktigt mätningen. Summa summarum, Johan hade tagit två av mina centimetrar vilket ledde till kontentan av rubriken. Viktkurvan har vi inte lika bra koll på, dels för att inget antecknats men framför allt för att min våg är sämsta tänkbara (elgigantens billigaste..), men man har kunnat ana att det följer med midjemåttet.

Det här väcker förstås en intressant frågeställning. Hur förändras midjemått och vikt av omställningar i livet? Blir man mer nöjd och bekväm när man är i en relation och bryr sig inte lika mycket om de där extra kilona längre? Fast det går ju inte ihop med att mina mått går åt andra hållet (och till skillnad från Johan så har jag ju stenkoll.. jag syr mina egna kläder ni vet, jag har mätt alla möjliga delar av mig själv massor med gånger).

Man skulle förstås kunna hitta lösningen utan massa krångliga invecklade omskrivningar, fram till flytten till Luleå jobbade Johan massa som tidningsbud och rörde på sig rätt mycket dagligen. Numera blir det mest pluggande framför datorn. Och för egen del? De senaste veckorna har jag blandat jobb och skola, ätit bättre (frukosten hamnar ju t ex numera helt magiskt på bordet varje morgon) och sedan fuskade jag förstås genom att vara magsjuk och gå på ofrivillig svältdiet.

Hur som så har jag roligt åt det.

För övrigt hade vi tvättdag idag igen.. tanken var att Johan skulle sätta igång på egen hand då jag var tvungen att jobba sent. Så jag sorterade och fixade allt i ordning på morgonen innan jag gick hemifrån. Men kom igen.. det var tvättdag.. naturligtvis skulle något komma emellan och återigen blev jag först hem och hann igenom större delen av tvätten innan Johan kom hem. Det är något med att tvätta alltså..

torsdag 18 september 2008

"Så bra att du ställde in smöret i morse."

Det här är den kluriga biten.. jag vill inte vara en sån sambo som tjatar, jag vill inte framstå som gnällig för att saker inte blir gjort. Men på något vis så måste man ju kommunicera tills man enas om saker som ska göras.

Så jag kör med omvänd psykologi.
"Så bra att du ställde in smöret i morse." Efter att jag kom hem på sen eftermiddag och får syn på smöret som står framme bredvid brödrosten. Om någon undrar, "fan" var Johans svar. Det kom knappast som en överraskning heller, jag insåg tidigt att glömma mat framme är något han gör väldigt bra.
"Så trevligt att bo med en gentleman som bär tvättkorgen åt mig." Efter att ha sagt till att vi ska till tvättstugan och Johan bara knatade på ner för trappen och kvar uppe i hallen står allt som vi ska ha med oss. Samma gäller även för sopor, kassar, ja exakt allting som kan tänkas behöva följas med ut.
"Så bra att du tar med disken ut i köket." Som svar på att Johan konstant lämnar disk precis där han använde det, mestadels i vardagsrummet alltså.

Så går det vidare, Johan säger själv att det funkar bättre än något tjat någonsin skulle göras men tja.. egentligen är det väl bara en fin omskrivning. Mycket beror ju egentligen på att han är disträ, inte lat. Han bara glömmer bort helt enkelt. Fast som det fina ordspråket säger "det man inte har i huvudet får man ha i benen".

Fast egentligen är Johan riktigt bra på att göra saker, han behöver en liten påminnelse ibland bara. Idag insåg jag att sopor svämmade över i massor av våra fina sopsorteringskärl av olika slag. Men jag var ju själv bara hemma och vände så jag hade inte riktigt tid att dona med det. Så jag ställde ut allt uppe i hallen innan jag gick. Så det första Johan såg när han kom hem efter många timmar i labbet var förstås alla sopor. Han tyckte avsikten var rätt uppenbar. Men jag vill ju inte vara den tjatiga typen.. så jag hade faktiskt lämnat en fin pusslapp på hans posthög (ja han har fullständigt tagit över kontrollen av brevlådan!!). Vilket visst uppskattades. Och mycket riktigt var soporna borta när jag kom hem från jobbet.

På andra punkter är vi fascinerande lika istället. Som med smörkniven.. när det är dax för en ny macka så har vi i det närmast identisk procedur, ta en smörkniv från lådan, använd den och lägg sedan ifrån den på bänken. Lägg förstås ner den så själva egget inte har kontakt med diskbänken, på en tallrik, utstickande över diskhon. Helt enkelt så det så enkelt skulle gå att använda samma smörkniv igen. Här blir det nästan komiskt.. för trots att det är så smörkniven läggs ner så tar vi båda två ändå en ny när det är dax för nästa macka..

tisdag 16 september 2008

Åh fan, jag är ju sambo!

Ibland slår de till, såna där små händelser som får en att på allvar inse något. Man vet ju om att det är så innan men sedan kommer den där specifika saken som gör det superverkligt! Jag tog precis in posten (något jag sällan gör numera för Johan kommer ju som sagt vad alltid hem först), brevlådan såg ovanligt full ut. Ett sånt där tjockt eftersändningskuvert till Johan med jox i och så en bunt andra kuvert. Så jag bläddrar igenom posthögen och vad ser jag? Brev till Johan, Johan, Johan och Johan.. En enda liten reklamgrej till mig.

Jag har ju hela tiden vetat att jag inte längre bor själv men snacka om att det känns på riktigt när brevlådan helt plötsligt är full med grejer till någon annan än en själv!

Ensam hemma

Ensamtid ska inte underskattas i ett samboende. För ovanlighetens skull så hade jag inget schemalagt på förmiddagen och beslutade mig för att faktiskt tillbringa tiden fram till min föreläsning efter lunch hemma. Johan däremot hade möte och jox på skolan och har redan farit iväg.

Det där med ensamtid hemma får jag ytterst lite av - av förklarliga skäl! Jag både pluggar och jobbar vilket innebär att när jag väl är hemma så är Johan nästan alltid redan där och har oftast varit hemma ett bra tag dessutom. Framför allt när jag jobbar då det förbrukar mycket kvällstid.

I och med att lägenheten är så stor som den är så är det egentligen inte något problem att aldrig få vara ensam hemma, jag upplever inte att vi är i vägen för varandra. Men ändå är det lite skönt att få några timmar egentid.

Jag borde förstås plugga eller göra något annat vettigt, men just nu är det bara så skönt att få varva ner litegrann. Dessutom så jobbar jag inte ikväll! Så vi får en tvättäkta lugn hemmakväll, tillsammans, för ovanlighetens skull.

söndag 14 september 2008

Gamla och trötta? Knappast!

Gårdagens luhriga dag var riktigt lyckad. Först ett riktigt späckat luhr-rep men massor av nya potentiella Luhrar. Bland annat två klarinettister som jag hoppas mycket på inför framtiden!

Sedan rullade det vidare under kvällen med en Luhr-fest, både jag och Johan sitter för tillfället i fest-kommittén och hade varit med och planerat festen och styrde tillsammans med Fisken och Cristina upp det så mat och allt ordnade sig. Vi delade in alla i arbetsgrupper och hjälptes åt att laga mat och ställa i ordning. De flesta från dagen kom dit och många stannade riktigt länge med. Överlag var det en fest med bra röj i, en sån där fest som man bara inte vill gå ifrån. Vilket vi inte gjorde heller! 2.10 gick jag och Johan hem som sista paret ut, vi och en av de nya blev alltså sist kvar. Rebecka ville ha med sig någon till STUK där i krokarna men seriöst? Gå vidare när det är mindre än en timma kvar? Inte riktigt.

Hur som så visade vi att vi inte är gamla och trötta, när vi är lite friskare så kan vi minsann festa lika länge som alla andra. Fast idag var man lite seg förstås, Johan gick upp för frukost och sedan tillbaka till sängen medan jag bara låg kvar ända tills det var dax att stiga upp för att hinna äta och duscha innan jobbet.

Jag har kommit på ett nytt knep mot när han snarkar, jag orkar inte knuffa eller slå på honom så istället så rullar jag in mig i täcket som en kåldolme och lämnar honom utanför att vakna av att han fryser. Det funkar faktiskt rätt bra, först fattade han inte varför jag snott hela täcket men sen höll han med om att det är en bättre metod än att slå på honom.

fredag 12 september 2008

Först upp - först hem

Faktiskt, jag var ur sängen först i morse. Det sker inte speciellt ofta alls, mest för att Johan (som är kroniskt hungrig) går upp för att göra i ordning frukost. Men idag var jag faktiskt uppe först, även om Johan i vanlig ordning fixade frukosten. Jag har andra prioritet på morgonen och väljer dusch framför mat. Med markservice som fixar frukosten åt en så funkar det ju ändå. Överlag så fortsätter Johan att sköta stor del av markservicen, men så är det ju jag som försöker att både plugga och jobba just nu och därmed sällan är hemma, aldrig hinner sova ordentligt och ja just det - hur fan ska man bli frisk när man aldrig vilar?!?!

Detta till trots så är jag lite på bättringsvägen och imorgon räknar jag med att faktiskt få sova några timmar längre än vanligt, det ska bli så otroligt skönt!

Nästa fascinerande sak är att jag för ovanlighetens skull kom hem först idag, det sker heller inte speciellt ofta. Intressant nog är att idag är vår andra gemensamma tvättid och liksom förra gången så kom jag hem först. Får hoppas han inte blir lika sen som sist bara, han behöver lära sig hur tvättsystemet fungerar och jag tror inte han fokuserar tillräckligt sist. Mitt tvättsystem är egentligen inte så avancerat, det är bara det att det är mitt. Det har tagit mig 10 år att förfina exakt hur jag tvättar för att mina kläder ska må som bäst. Jag skulle inte kalla mig för utseendefixerad men jag är mån om vad som döljer sig i mina garderober och det värsta jag vet är slitna och spruckna tryck och kläder som ser allmänt sunkiga ut. Så jag har utvecklat ett tvättsystem baserat på färgkoder, tvättpåsar, torkmetodik och sedan slutligen hur det ska vikas/hängas och placeras på sin plats.

Johan har redan antytt att han nog aldrig kommer vara redo att tvätta mina kläder utan mitt vakande öga. Att det är en viktig fråga för mig att det tvättas rätt råder det inga tvivel om, Johan har inte ens tagit upp det som diskussion. För det är ju det där med att man i ett samboende får diskutera och förhandla om hur saker ska göra. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen - allt är inte öppet för förhandling!

Ibland bara ska det vara så, mitt sätt är rätt sätt.

Sedan får man ju välja sina strider med, Johan bara meddelade en dag att han hittade plats åt sina saker i badrumsskåpet. Något som borde varit närmast omöjligt egentligen, men faktiskt, han fick in sina saker utan att rubba den totala ordningen. Detta meddelande kom visserligen några dagar efter att han efterfrågat utrymme i badrumsskåpet och sedan tja.. det föll väl ur mitt minne för stunden. Men jag hade faktiskt för avsikt att fixa det, det bara inte blev av.

Fatta hur stressigt jag haft det.. nytt nummer av Knasen idag och jag har inte ens hunnit läsa ut förra tidningen..

onsdag 10 september 2008

Arga Anna slår tillbaka..

..mot den jävla kärring som trängde sig före henne på Posten idag vid 13.30. Fanskapet körde bil med registreringsskylt BTM955!!!!

DÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!

Tror hon verkligen att hon är den enda som har bråttom på Posten?????

Riktigt långa dagar nuförtiden

Fast idag var det sovmorgon ända till kl 8, och Johan var först ur sängen för han irriterade sig på klockradion och tryckte hela tiden på snooze istället för att stänga av.

Nu blev slutligen vår stadsresa av i alla fall, fast med begränsad framgång, mycket av det som stod på listan fanns inte att få tag i. Nya fina krukväxter till mig i alla fall, även om det nu kröp fram att Johan egentligen inte gillar att gå i blomsteraffärer, trots detta höll han god min när jag jublade över rätt växt och bar det gigantiska paketet hem.

Eftermiddagen bestod av projektmöte innan monsterstress till jobbet för att få allt att funka så här första kvällen med teamet. Var några småbuggar men förflöt rätt ok ändå. Några saker för mig att reda ut imorgon bara. Sedan sent, sent hem för att upptäcka att Johan visst labbade länge så hemma stod disken kvar precis som sist. Att disk blir stående stör mig inte egentligen, jag är inte perfekt med att röja undan själv.

Men smulorna fascinerar mig! Jag känner mig som kultserien "Ensamma mamman" emellanåt, jag störs av smulor överallt men jag vill ju inte tjata om det! Johan är naturligt smulig, det är som om precis när han tar i mat så faller det i bitar. Det kommer förstås inte som en nyhet för mig, jag såg ju hur hans bord och diskbänk såg ut i studentrummet i Gävle.

Jag vet att han försöker och igår så torkade han av innan jag kom hem från jobbet (och det första jag gjorde var ändå att torka av på nytt..), vi har helt enkelt lite olika nivåer. För min del har det varit som så att jag tycker det är trist nog att laga mat som det är, är det stökigt på diskbänken så struntar jag i det helt. Genom att det är fint så man kan sätta igång omedelbums har varit enda sättet för mig att få matlagning gjord överhuvudtaget. Medan Johan har inga problem med att laga mat i allsköns intorkade fläckar lite varstans. Någon slags balans måste väl upprättas. Får se hur det utvecklar sig.

måndag 8 september 2008

För låga förväntningar?

Johan har påtalat att han tycker jag förväntar mig för lite av honom, saker som han ser som självklara borde jag också se som självklart att han kommer göra.

Till mitt försvar (de som känner mig vet att jag älskar att använda just den frasen) så har jag i åratal hört skräckhistorier från tjejkompisar om vad deras killar misslyckas med, jag har hört om experiment med att de slutar sätta dit ny toarulle i väntan på att killen ska göra det själv (och 5 månader senare ännu inte satt dit någon!). Johan sätter för övrigt dit ny rulle!

Samtidigt så fascineras Johan över att jag låter bli att kommentera om massa småsaker som han så uppenbart inte gör enligt min standard. Det är en balansgång jag försöker leva efter, dels en inbillning att han på egen hand förr eller senare kommer upptäcka att göra en del saker om jag inte säger något. Dels så försöker jag anpassa mig, allt kan ju faktiskt inte göras på mitt sätt när vi bor tillsammans. På något vis måste vi upptäcka vårt sätt.

Vuxenlivet är bra klurigt alltså..

söndag 7 september 2008

Gamla och trötta?

Nja.. kanske mer i kombination med att vi båda är småsjuka, hur som så lämnade vi festen tidigt igår och var ohälsosamt sparsamma med drickandet. Även om Johan drack upp en hel del av min nubbe (jupps, nästa köper han hem) på surströmmingsskivan. Själv har jag fortfarande svårt att fatta att jag gick på ännu en surströmmingsskiva, de två tidigare borde lärt mig att jag omöjligt kan lära mig äta denna rätt. Det är något smått fascinerande med en rätt som beskrivs som följande:

"Men du måste ju gömma fisken i massor av tillbehör: potatis, lök och gräddfil så du inte längre känner smaken."

Något ätbart (?) som måste döljas av tillbehör för att bli ätbart... Hm.. bör man verkligen äta det? Jag svalde ner det mesta med öl för att sedan gå över till att äta den medhavda korven. Jag har varit på fest tidigare där det serverats giftig mat.

Fisken följdes sedan av av bastu, vilket nog var vad som tröttade ut oss på riktigt och som sagt, vi lämnade festen rätt tidigt. Johan spelade ut ålderskortet, jag som är så otroligt massor yngre!! Typ i alla fall, tänker köra på sjukdomskortet. Helt frisk är man dessvärre inte än.

Vår stora fixardag fick inte fullt så mycket gjort som tänkt heller även om några saker åtminstone avklarades. Jag har nu återanvänt vad mamma körde med när vi var yngre och nu sitter det ett schema på köksskåpet med våra samlade lektioner, givetvis fiffigt färgkodade så man vet vem som har vilket pass. Den tilltänkta planeringen av veckan med mat och så blev lite lidande dock, men vi har en plan för imorgon i alla fall. Både med tider och mat.

Vuxenlivet innehåller alldeles för mycket planerande egentligen, allt kanske inte är nödvändigt, men det verkar nästan ibland som om vuxenlivet faktiskt underlättas av planerande. I alla fall för min del, nu när skola dagtid, jobb på dag- och kvällstid ska matchas in med att man kanske faktiskt kan lyckas äta middag ihop åtminstone. Jag är ju van vid att jobba kvällar så inget nytt där, men jag är ännu inte helt van vid att någon annan ska in i ekvationen.

Just nu kvarstår dealen i alla fall, så länge jag är den enda som både pluggar och jobbar så får Johan ta huvudansvar för markservice. Han har börjat lära sig systemet i alla fall och helt på egen hand skrivit upp saker som behöver handlas på listan!! Inte bara konstaterat att det börjar ta slut utan också skrivit upp det alldeles själv!

torsdag 4 september 2008

En hel vecka!!!!

Så har man sambo i en hel vecka!!!

Alltså läge att analysera lite sambosaker, intressant frågeställning som dök upp nu i eftermiddags. Är verkligen allt i ett samboende öppet för förhandling och diskussion? Svaret är supersjälvklart, givetvis inte! Ibland vinner den starkaste viljan, även utan strid.

På en vecka har vi egentligen inte kommit så långt med i ordningsställandet och det mesta som egentligen organiserats är köket och det gjorde jag det mesta innan Johan flyttade in och varenda beslut har jag fattat helt själv och han har bara hakat på. Även om jag haft hans önskemål i åtanke, som t ex med sopsorteringen.

Min ursäkt till att styra och ställa en del är förstås att det är så jag är van vid att göra det, jag har trots allt bott mina 10 år helt på egen hand och skaffat mig både vanor och ovanor. Men jag försöker att vara öppen för att saker kan göras annorlunda.

Så vad kan man säga? Han sätter dit ny toarulle på plats självmant (det ni, jag vet många som inte dresserat sina sambos till det efter år tillsammans), han diskar (även om han säger att han ska oftare än det blir gjort...), han försöker komma ihåg att hänga diskborsten på sin plats. Det där är nog som så att min farbror hade en poäng i somras. Det kom upp på diskussion när vi åt där på väg till Gävle från Vimmerby. Blir diskborsten inte upphängd så kan det ju vara ett tecken på att man egentligen inte var klar med diskandet. Jag misstänker att några småsaker till nog skulla kunna göras av Johan om jag hade tålamod att låta saker bli liggande lite längre. Men istället så plockar jag ju i mitt vanliga tempo.

Jag lägger det på listan över saker att vänja sig vid. Annars så har den första veckan varit helt ok, två förkylningar, magvirus, långa jobb- och skoldagar till trots.

onsdag 3 september 2008

Chili Con Carne

Kände mig så där lagom död i morse igen, dumma förkylning ger med sig alldeles för långsamt. Fördelen med att vara superseg på morgonen är förstås att Johans mage driver honom ur sängen och innan man vet ordet av så står frukost klart på bordet utan att man behövt lyfta ett finger. Nackdelen är att jag är för sjuk för att riktigt orka njuta av det.

Har haft elakt förkylningslock i vänster öra nästan hela dagen, mycket irriterande, framför allt då jag haft svårt att höra vad folk sagt till mig.

Annars såg dagen lovande ut, med solsken och så, vilket dessvärre övergick till regn vilket sedan övergick till monsterregn! Börjar annars få lite koll på skolan även om jag misstänker att det blir en tuff läsperiod mellan studier och jobb. Man vill ju inte vara helt sliten väl hemma heller.

Lite lagom sent och genomblöt av regn så kom man till slut i alla fall och det var dags för stora matlagningsprojektet. Vi hade med framförhållning planerat för chili con carne, ingredienser inköpta och framtagna, bara att sätta igång. Jag fick gå lös med kryddningen även om Johan såg lite nervös ut när jag ville köra på mer. Är lite av ett risktagande att låta den med täppt näsa ansvara för smaksättning men det blev supergott! Jag är ju mästare på kryddning! Nu har vi också varit duktiga och gjort matlådor till imorgon, något måtta får det vara med att äta lunch i de olika restaurangerna.

Nu sover trött sambo på soffan igen, kanske är ett tecken på att det är läggdax.

tisdag 2 september 2008

Hushållssysslor

Så var det första gemensamma tvättiden idag, jag kommer hem från jobb och skola, ingen Johan hemma än och kastar mig omedelbart in i att sortera tvätt och strax ringer mobilen.. Johan är mitt inne i sin nya labkurs och tänkte labba en timma till.

Så tvättiden inleds alltså med att jag släpar ett enormt berg till tvättstugan. Överlag blev det mest jag som tvättande och Johan bidrog med lite packåsnekånkande. Fast dilemmat med tvättning är förstås att jag är väldigt mån om mina kläder. Ingen får riktigt tvätta åt mig, jag började tvätta själv redan innan jag flyttade hemifrån för jag ansåg inte att pappa var försiktig nog med mina kläder (eller för den delen läskunnig angående tvättråd). Så låta andra personer tvätta åt mig är inte det som ligger mig närmast till hands.

Problemet är alltså som följer, jag är den som just nu pluggar heltid och jobbar deltid. Johan pluggar visserligen också men har inget jobb för stunden och alltså den som har mest tid för markservice. Fast de enda hushållssysslorna han får göra obevakad är diska och laga mat.. Mycket i lägenheten kräver min närvaro för att vi ska komma i ordning, och tid är just nu en bristfaktor i min tillvaro. Förhoppningsvis blir det bättre redan nästa vecka.

Borde nog vandra vidare mot sängen, jag har lång dag imorgon och Johan likaså, och trött liten sambo halvslumrar redan i soffan.

Det rullar på

Nu när jag är lite friskare så kan jag ju gå in på lite annat som vi gjorde i lördags. Det blev en tur ner på stan för lite shopping, vi hade en fin lista att följa. Så nu är de första gemensamma inköpen avklarade, varav den stora var att enas om vilken vattenkokare vi skulle ha. Valet blev i slutändan den billigaste, de dyrare hade lite lustiga finesser som verkade synnerligen opraktiskt och jag vägrar ha en vit vattenkokare för de ser så himla snabbt skabbiga ut. Jag föredrar att leva i ovisshet kring en del saker runt omkring mig.

Skolan är nu som sagt vad igång och jag håller som bäst på att lösa allt det där med kursliteratur och labbgrupper. I och med att vi inte längre har en studentbokhandel så måste man ju köpa all literatur någon annanstans vilket skapar bekymmer med leveranstid. Framför allt då man som jag i sista minuten fick antagningsbeskeden. Labbgrupperna är nästa dilemma, jag läser mina kurser som fristående så jag känner inte folk där vilket betyder att jag bland elever som läser i klasser måste hitta några som vill jobba med mig.

Men det får väl ordna sig på något vis. Nu drar jobbet igång för fullt med, jag har jobbtelefonen med mig alldeles för ofta (den nya signalen var lite chockerande och sedan sprang jag dessutom in i skåpluckan ovanför kylskåpet som stod öppen för Johan hade tagit ner brödburken) utifall något strular. Hm.. just det.. "utifall". Det verkar rulla på bra just nu i alla fall.