Min tur att vara sjuk och ynklig

Vaknade i morse med dels trasig hals och dels med en mage som någon elak bacill/virus fått fäste i. Så idag var det min tur att bli ompysslad, Johan försåg mig med dricka, extra filt, värmedyna, byta sida på kassetten i stereon, allt sånt där smått.

Första dagarna av sambolivet har alltså bestått av idel sjukdomar och krämpor från bådas håll, kanske kunde blivit en lite bättre start men det funkar det här med.

Hoppas jag mår bättre imorgon när skola drar igång och mera jobb väntar. Sjuk är det sista jag har tid med just nu.

Så går man in i någon slags vardag

Första dagen som sambo var ju då egentligen massivt fullbokad, 3 timmars rep med Luhrarne på kvällen gjorde ju sitt. Fast lite egentid hanns förstås med. Själv sprang jag ju runt i panik och städade på förmiddagen och fick en timma extra för att pålitliga SJ självfallet försenat Johans tåg.

Idag var jag förstås tvungen att jobba en hel del, och så extrarep och en mycket lyckad nollespelning, jag t o m satte den där omöjliga raden med de omöjligt löjligt höga tonerna (allt är förstås Dans fel). För att inte Johan skulle få för sig att bli sysslolös så fick han en checklista med saker att fixa medans jag jobbade. Inklusive att agera packåsna så jag inte behövde släpa klarinett, noter, Luhr-rock och hatt till jobbet. Man ser lätt överlastad ut när man bär två instrumentväskor och två vanliga väskor samt har en tibbifierad hatt i handen. Min lunchlåda som jag gjort i ordning glömde han dock så det fick bli macka på STUK istället.

Turligt nog fick jag en sockerkick på jobbet sedan i form av tårta, även om det är en konst att äta en hembakad tårta med bananlager och grädde ovanpå när man inte äter vare sig banan eller grädde. Men det var ju avskedsfika!

Resten av Johans uppgifter gick bättre, han lyckades handla allt på listan och löste mitt problem med digitalboxen. Som jag för övrigt fortfarande hatar!! Vad ska jag med bättre bild och fler kanaler till när jag ändå bara kan se på en kanal i taget?? Mitt tv-tittande har blivit sämre sedan digital-tv kom in i mitt liv.

Helt klart en plussida med sambolivet är att ha någon som skickar sms och undrar när man kommer hem och sedan finns där när man kommer hem! Så roligt brukar det inte vara att komma hem från jobbet!

Fast min stackars nollesjuka sambo sover här bredvid mig på soffan nu.. det är inte lätt att vara man, förkyld - och göra sitt bästa för att inte framstå som ynklig. Men jag ska vara snäll sambo och fixa te och kvällsmacka.

Bara en dag kvar

Imorgon går jag in i ett nytt skede i mitt liv, jag blir sambo!

23 augusti 1998 flyttade jag hemifrån, 28 augusti 1998 fick jag nycklarna och flyttade in i min första egna lägenhet och exakt på dagen 10 år senare, 28 augusti 2008 så blir jag sambo.

Så detta är alltså min sista dag som jag bor själv, även om vi redan har tjuvstartat lite, Johan har redan fått sitt namn på brevlådan och han fick egen nyckel för en månad sedan. Med en fin Rubiks kub (äkta, vridbar) som nyckelring.

Den här sista dagen har jag varit ledig från jobbet bara för att sova bort en hel massa tid. Jag väcktes av dörrklockan och hantverkaren, men nu är sovrumsdörren lagad igen och det ser genast mindre orkanaktigt ut. Efteråt somnade jag omedelbart om bara för att vakna nästa gång av jobbmobilen. Ledig är inte helt sant egentligen..

För att vi ska slippa slösa tid på tråkigheter imorgon så har jag handlat också, kylskåpet gapade skrämmande tomt faktiskt. Nästa steg innan dagen är slut är att få lite undanstädat i sovrummet. Överlag har jag inte hunnit med ens hälften som var planerat innan inflytten men men.. så kan det gå.

Köket ser fint ut i alla fall, jag har fixat och donat en del och möblerat om lite. Eller nästan fint, måste röja bort alla ekonomipapper och räkningsjox från köksbordet. Jag är nöjd med omorganisering under köksbänken, Johan har större miljösamvete än jag och nu har jag anpassat sopsorteringen till hans nivå.

Dax att sätta fart lite igen.