"Den här helgen ska vi flytta garderoben"

Det där har varit min och Johans stående kommentar i stort sett sedan han flyttade in. Efter två månader gav vi visserligen upp och slutade säga det just för att det aldrig blev av.

Idag har vi flyttat garderoben!Vi släpade eländet tvärs över lägenheten efter att ha grävt fram en gång genom hobby-rummet. Innan dess så hade jag tömt de två andra garderoben för att vi skulle kunna maka allt i ordning. I samma veva som detta skedde så rensade jag även ut en hel massa kläder som nu ligger i två flyttkartonger i väntan på det slutgiltiga beslutet.

Men det stora är *trumvirvel* att Johan inte längre förvarar sina kläder i en brödback utan de ligger/hänger nu i en garderob!!

Så snart vi löst byrå-frågan så är alltså sovrummet ett färdigt rum!!

Tillbaka till vardagen

Det såg lite oroväckande ut ett tag med att få ner alla våra grejer i resväskorna och till Johans mammas stora glädje tvingades vi lämna kvar chokladasken Johan fick i födelsedagspresent av kompisarna. Ironiskt nog, hade jag inte köpt ny resväska så hade vi åkt med min gamla mastodontväska och i den hade chokladasken gått ner. Men nya lagom stora väskan var helt enkelt för kort.

Efter en förvånansvärt smidig bilkörning upp till Sollentuna så skulle dessutom väskorna packas om ytterligare lite. För hos mina föräldrar väntades dels lite ätbara saker men också mina födelsedagspresenter då jag inte vet om och hur min sydliga resor blir innan den där födelsedagen som man egentligen inte ska prata om. Så nu har jag en del fint inslagna paket att klämma på i 1½ månad och försöka räkna ut vad de innehåller. Jag har mina föraningar men bara för att man vet att paketet innehåller en bok så vet man ju inte vilken bok det är. Nåväl, jag är inte omöjligt nyfiken, paketen kommer få ligga i fred.

Middag i Sollentuna, med mamma, pappa, brorsan och så brorsans tjej var riktigt trevligt. Mamma hade lagat älg i lergryta (vilket ju råkar vara något av en favorit för min del och som jag uppskattar ännu mer efter att en gång gett mig på att tillaga det själv). Sedan vidare till Arlanda och flygningen hem till Luleå. Vi hade listigt nog checkat in i förväg över nätet så det var bara printa bagage-taggar och lämna väskorna. Det sistnämnda kan dock ta en bra stund på Arlanda och nog fick jag syn på en alldeles för otrevligt lång kö. Så tjoho!! Den var till Norwegian! SAS-kön däremot var helt tom, det var bara att kliva rakt på, man kände sig som en VIP.

Framförhållning lönar sig, jag ringde redan i Sollentuna och beställde en taxi så vi kunde komma hem snabbt och smidigt, med alla väskor och byta buss på stan och sånt jox, nä, taxi är trevligt och inte så fasligt dyrt i Luleå heller.

Föga förvånande så låg alla dammtussar och alla pryttlar kvar på samma plats som när vi åkte så jag kan med säkerhet säga att det bor inga hustomtar i vår lägenhet. Nu ser det förstås ännu värre ut med halvuppackade väskor, ett berg med tvätt (som vi duktig nog förvandlade till rent igår kväll i alla fall), av någon anledning så har disken tagit över köksbänken igen. Grannarna har fortfarande som hobby att borra och spika. Allt är som vanligt helt enkelt.

Men jag fryser inte längre!!! Hemma i varma härliga Luleå! Johan kommenterade faktiskt när vi var iväg: "säker på att du vill bo på landet?" Jag har ju vid något tillfälle nämnt lite lösryckta eventuella framtidsplaner att flytta ut på landet. Tur att ett sådant beslut inte måste fattas omedelbart, det tål att tänka på..

En vit jul!

Så i måndags började då vår julresa med att släpa en alldeles för tung resväska genom en decimeter nysnö, inget konstigt alls två dagar före julafton i Luleå. Beslutet att inte resa med stövlarna (som är trasiga) eller kängorna (som också är trasiga) och med väderprognosen i åtanke så hade jag min lågskor till Docs. Nu är de visserligen lite högre än ordinarie lågskor så helt illa valt var det ju inte. Men nog fick jag peta lite snö ur kanten efter promenaden mellan flygbussen och Kallax.

Efter en flygresa med alldeles för många barn som blev onödigt uppspelta av en tomte (tack SAS) så var vi då i Stockholm, även kallat landet utan snö. Efter lite lunch och bytande av presenter med mamma så fortsatte resan söderut med bil. Förutom den sedvanliga kön när man passerar Södertälje så gick resan förvånansvärt bra för att vara precis innan jul. Det enda störande momentet är att någon ställt in inställningen på bilstereon så den INTE bryter för trafiknyheter men istället bryter för ALLA vanliga nyheter, vi hann alltså nätt och jämt lyssna på två skivor under hela resan men fick istället höra samma nyheter massor med gånger (så nu vet jag att ekonomikrisen ännu inte nått Tyskland t ex!). Det där MÅSTE åtgärdas innan hemresan.

Igår var jag söta snälla barnbarnet och åkte in till stan, dels för att shoppa för egen del, dels för att Johan skulle få en sista chans att hitta mig en julklapp (i fredags när vi var på stan och handlade i Luleå så precis utanför Åhléns stannar han till, ser mig djupt i ögonen och frågar vad jag vill ha i julklapp - 5 dagar före julafton!). Jag hade en aktiv plan för bokhandeln och i den lagom långa kön så förälskade jag mig i en bok och Johan fick således sin chans. I alla fall, efter att ha handlat lite för egen del, lite som Johan behövde och så lite till morfar så var det just besöka morfar som gällde. Jag hade med grejer från mamma och så lite från mig själv samt att planen var att spela några jullåtar på klarinetten för morfar. Han var på gott humör, insåg att det snart var fika och många skulle befinna sig i matrummet och fick den fina idén att visa upp mig för de andra. Sagt och gjort, inför en bejublat engagerad publik (åtminstone två av gubbarna/gummorna såg vakna ut och en applåderade lite svagt) så spelade jag min lilla repertoar av julmusik.

Så idag var det slutligen julaftons morgon, tillika Johans födelsedag. Så dagen började med lite presentöppning i sängen och informationen från Johans mamma att det faktiskt snöar:

"-I den här takten så blir det en hel centimeter lagom till nyår."

Snöandet skulle komma att tillta under dagen och jag vill påstå att det faktiskt var hela två centimeter på marken framemot julaftons kväll.

Efter en gigantisk julfrukost/lunch, lite julslöande, lite julstressande (så går det när man slöar) så bar det av hem till Johans moster där det under dagen fylldes på med folk tills vi var 18 personer, två hundar samt en katt. Lite nytt för min del att man faktiskt kan vara så många personer på samma ställe men så var väl ljudnivån på barnen lite i högsta laget för mig emellanåt. Julbordet bestod av idel nya rätter och feg som jag var så prövade jag bara ålen av det jag inte kände till (mm, skyltar vid rätterna hade inte skadat så jag vetat vad det var för något i alla kärl..). För att så många personer ska kunna äta så var lösningen: "sitt ner där du får plats", så det var lite spridning över hela huset.

Framåt kvällen kom så tomten och ojade sig lite när han insåg hur stort julklappsberget var (själv så tvivlade jag tämligen omedelbart på tomtens äkthet då han frågade mig vad jag hette.. borde inte den riktiga tomten redan veta det..?), hur som, någon fick snabbt fram lite choklad till tomten som genast blev gladare.

Snudd på pinsamt, men näst efter de små barnen så satt jag till slut där med det största berget paket i famnen. Det blev ju inte bättre av att vår kasse blivit uppackad på nästan ett och samma ställe så massa paket i rad gick till mig. Men nu förstår jag att spänningen är olidlig! Vad var det jag faktiskt fick..

• En värmeljusstake av Johans mamma (Johan fick en likadan så vi har nu alltså två)
• Skansens Te i tillhörande burk (alltså, det stod bara God Jul på paketet med mammas handstil så jag antog att det var till mig.. ytterligare direktiv saknades)
• Ett par hemstickade sockar av Johans mormor (som tror det är kallt i Luleå men faktum är att jag frusit mer de senaste dagarna än på väldigt länge)
• Gigantiska boken Astronomica av Johan (jag spelade mycket överraskad)
• Astérix le Gaulois samt en liten Asterix-vykortsbok av mamma
• Boken Från Fredriksdal till Fröberga (som alltså handlar om Teda) av pappa (som jag på förhand visste jag skulle få..)
• Astronomisk kalender 2009 av mamma (också en stor överaskning..)'
• Zola´s Germinal av mamma (förstås på franska)
• En box med olika duschcremer av Johans mamma
• Ett bygg-ditt-eget-halsbands-kit av Johans mamma
• Presentpåse med handkrärm och nagelborste i trä av Johans mamma
• En ask rörblad av pappa (mycket klurigt paket... eller kanske inte)

Sedan så fick jag och Johan också några gemensamma saker:

• En disktrasa från Stockhome med massa tryck på (ska man se det som en pik? Vi ska städa!) av mamma
• David Batra´s Den som inte tar bort luddet ska dö! av mamma (det här är alltså boken som tar upp alla de knasiga lappar som folk sätter upp lite varstans, vi har redan läst och skrattat åt de första tre kapitlena)

Jag vill tacka alla som bidrog till min julklappsskörd och hoppas jag fick rätt vem som gav mig vad, det blev som sagt lite mycket att hålla ordning på.

Om det är någon som brinner av nyfikenhet så var min hemliga present till Johan som jag sydde i 1½ dag på ett par tofflor till hans ohyggligt kalla fötter som av någon anledning gillar att hamna på mig. I födelsedagspresent (som jag haft lite bekymmer med att komma på..) så fick han till slut den kylskåpsmagnet som jag fick syn på i somras här i Vimmerby, skrattade åt men inte köpte och som jag sedan inte hittat någon annanstans! Så igår så hoppades jag lite försiktigt att den skulle finnas kvar och en sista fanns! Det blev en av de där roliga magneterna med gullig text på:

Le och världen ler mot dej, snarka och du får sova ensam.

Nu snarkar tack och lov inte Johan så hiskeligt ofta - men det har hänt!

Nu blir jag imponerad om ni läst med ända till slutet om min jul. Imorgon (eller kanske idag) väntar tabberas på julbordsresterna så än är inte min ytterst spännande småländska jul över.

Härmed önskas mina läsare än mycket God Jul!

Att vänja sig vid en annan människa

Människan är fenomenalt anpassningsbar, vi tror vi är djupt rotade i våra vanor och traditioner men i själva verket så kan vi anpassa oss till det mesta, och framför allt - något nytt blir den nya vanan!

Så sent som häromkvällen så mumlade Johan när han hade svårt att somna att lite eget utrymme skulle vara trevligt, väl medveten om att det inte fungerar, fram tills jag somnar är jag übersocial. Det är också anledningen till att det inte spelar någon roll vem som sover innerst eller ytterst, det kommer alltid finnas mest tom säng på min sida. Jag är så listig så jag flyttar förstås efter när Johan makar sig åt sidan.

Sedan idag då, jag vaknar ohyggligt tidigt av att ryggen är stel och öm. Inser omedelbart att det har att göra med att jag helt enkelt sovit för mycket sista dygnet. Jag gick och la mig tidigt så min nattsömn är egentligen redan uppnådd. Så jag försöker klättra ur sängen utan att väcka Johan (lyckas inte) men det gör detsamma, vi är båda två bra på att somna om igen.

Dock.. jag kommer ju inte tillbaka till sängen utan sätter mig istället vid datorn, jag är både alldeles för vaken och ryggen är som sagt vad något stel (jupps, nyårslöftet blir att få struktur på träningen, det mår ryggen bättre av). Så efter en liten stund kommer en sömnig Johan in och undrar vart jag tagit vägen, för han som så sent som häromnatten önskade sig lite eget utrymme i sängen reagerade nu på tomheten.

Ischoklad à la Tibb!

Det har inte blivit så mycket av julstökande alls här, jag har inte riktigt haft tid/lust och tja.. Johan verkar inte riktigt bry sig överdrivet mycket heller. Julen är ju också en tid representativ för en massa godsaker som är trevliga att äta men som tar viss tid att få klart.

Förra helgen så slog jag i alla fall till och hivade i ordning lite ischoklad medans Johan lagade mat. Nu har jag dock genom åren förfinat mitt ischokladrecept något, jag fann helt enkelt grundreceptet lite trist och smaklöst. För att vara ytterst oblygsam så tycker jag helt enkelt att min ischoklad är den godaste jag någonsin smakat. Turligt nog så verkar de flesta som smakat min ischoklad instämma. Sen är reaktionsförmågan lite varierande vad som gör ischokladen à la Tibb. Gott är det hur som.

Det ser dock ut som det blir det enda julbakandet.. om jag inte brinner av lust och energi nästa helg. Det finns massa ingredienser hemma så jag är redo att baka om tiden skulle dyka upp.

Tid har dock varit en akut bristvara på sistone, inte blev det bättre av att vi med kort varsel fick Geo-lussespelningen i lördags kväll. Så det har varit en massa extra-rep och sedan hela lördagkvällen på scen i balklänning. Vi gjorde ett tjejupprop och insisterade på att vi skulle få ha finklänning. Annars blir det lätt när killarna på egen hand ska fatta beslut att de tycker att Luhr-tröja och mörka byxor är lagom. Men det är ju bal! Man går så sällan på bal och för egen del var det här första gången jag hade långklänning sedan jubileumet i vintras.

Den kommande veckan ska nu ägnas åt plugga, plugga, plugga och så lite plugga! Efter tenta på torsdag och fredag så ska det shoppas, tvättas och packas, samt gärna bli lite andra saker gjort innan vi åker. Lugn och ro närmsta tiden? Inte direkt.

Girighet kostar?

Så här var det, när jag skulle hämta ut min ekonomi-tenta så kollade jag igenom den och upptäckte att de räknat fel på en uppgift och jag i själva verket skulle ha en poäng till. Det kan låta oviktigt, vilket det väl egentligen också var, poängen påverkade inte på något vis mitt betyg. Men med den poängen så skulle jag ha klarat tentan även utan alla de bonuspoäng jag fick på projektarbetet. Sedan ska ju rätt vara rätt så jag lämnade in tentan igen och begärde upprättning.

Inga problem i sig, bara någon dag senare så ändrades resultatet i ladok, allt verkade vara frid och fröjd. Jag har sedan dess försökt hämta ut min tenta många gånger men den har inte funnits. Alla har sagt att den har väl inte kommit tillbaka från institutionen än efter upprättningen. Men så idag så tyckte en av tanterna i Studenttorget att det verkade lite konstigt med tanke på att det gått så lång tid sedan poängen ändrades. Så hon ringde institutionens sekreterare och kollade upp min tenta. Den fanns inte där.. de har skickat tillbaka den till Studenttorget, så till pärmen där kopior på upprättningsbegäran sitter tills dess att tentan har kommit åter. Det fanns ingen kopia på min begäran vilket betyder att numera sitter originalet fasthäftat på mitt tentaomslag.

Så var har då tentan tagit vägen? Jo.. antagligen felsorterad vilket skapar stora bekymmer med det nuvarande sorteringssystemet. Innan Studenttorget slog upp sina portar i höstas så ansvarade respektive institution för utlämning av tentor, där var tentorna sorterade efter kurskod. Så snart en kurs var rättad så hamnade hela bunten i sitt fack och när studenten ville ha ut sin tenta så fick den uppge kurskod och sedan letades tentan fram (då högarna var sorterade i alfabetisk ordning så gick det ofta riktigt smidigt). Det nuvarande systemet bygger på födelsedatum.. Alla tentor - oavsett kurs - sorteras in efter månad och dag. Det nya systemet är alltså svagare när det gäller att hantera den farligaste punkten av alla - den mänskliga faktorn. Vid insortering av en kurs bestående av 100 studenter (eller fler) så är risken enormt stor att någon kommer sorteras fel.

Så var börjar man då leta när en tenta inte ligger på rätt månad och dag? Det nya systemet sattes i bruk i augusti och det finns redan en lista på närmare 15 namn, personnummer, kurskoder som är försvunna tentor. Senaste tillskottet på den listan är undertecknad.

När jag berättade för Johan så undrade han: "hur händer sånt här alltid dig?"

Den där osannolika chansen på miljonen.. den som ger mig vinster i tävlingar, den slår återigen till lika snabbt åt andra hållet. Där fick jag för att jag vann bio-checkar förra månaden antar jag.

Allt jag ville var att få alla poäng jag hade rätt till, få hem min tenta, sätta in den i ekonomi-pärmen och avsluta det utdragna projektet som det varit att klara den där jävla hatkursen. Nu kanske jag aldrig får hem min tenta.

Jedi mind trick!!

Som så många andra så har jag sett Star Wars-filmerna åtskilliga gånger. En av de coolaste sakerna i Star Wars är förstås Jedi mind trick, vem har egentligen inte försökt sig på det i hopp om att lyckas! Tänk att bli en äkta Jedi och faktiskt behärska Jedi mind trick!

Så igår kväll så försöke jag mig på att göra lite Jedi mind trick på Johan och jag lyckades!! Det funkar! Jag kan! På riktigt! Jag gjorde den magiska rörelsen och sa: "du vill skratta" och han gjorde det! För att försäkra mig om att det inte var en engångsgrej så upprepade jag tricket massa gånger, det visade sig att den enda frasen det fungerar med är just "du vill skratta". Men det betyder fortfarande att jag kan!!

Jag begärde för övrigt upprättning på ekonomitentan och fick det.. inte för att det ändrar mitt betyg men rent principiellt så vill jag ju ha alla poäng jag faktiskt är berättigad.

Tänk om män fick styra över lakansvikningen!

Alltid lika charmigt med tvättid! Då vi medvetet sköt upp tvättningen till efter vi haft extrarep och spelning så var det förstås ett extra stort berg.

Idag hade jag gett Johan tillåtelse att komma sent mot att han handlade på vägen hem så jag blev faktiskt förvånad när jag mötte honom på väg till tvättstugan.

Det där var mest en bisak. Johan och jag försökte vara duktiga och vika undan tvätten på en gång så korgarna inte blir stående i en vecka (som de brukar bli). Under vikningen uppstod en intressant fråga, Johan och jag har diskuterat det tidigare när lakan ska vikas. Varje kvinna som varit del av hans vardag och hemmaliv har helt enkelt introducerat ett nytt system för hur sängkläder ska vikas. Som varje man har han för husfridens/enkelhetens skull accepterat det nya systemet och vackert lärt sig det efter ett tag.

Så den stora frågan blir, hur skulle det se ut om män själva skulle få för sig att insistera på att just deras viksystem skulle tillämpas?

Hur länge kan en människa sova?

Senaste veckan har jag lidit av enorm trötthet, varje chans jag får så går jag och lägger mig. Inte för att det tycks göra mig mer utvilad. Lite omvända roller alltså, Johan brukar vara den som är bra på att sova och jag är den som försöker smyga i säng utan att föra för mycket oväsen. Ingen av oss är dock något vidare bra på att faktiskt smyga i säng utan att väcka den andra. Tur att vi båda är bra på att somna om.

Hur som så är det lite irriterande att bara vilja sova, jag har en hel del saker som behöver göras. Men när sömnen helt plötsligt upptar halva dygnet så försvinner ju massa tid som man annars kunde göra saker på.

Apropå sömn så handlar månadens Apotek-tidning om sömn, men till sömnproblem räknas det bara om man har svårt att sova, inte att man helt plötsligt inte gör något annat än sover..

Att julstöka eller inte?

Jag undrar om man magiskt kommer vakna upp ett år och obegränsat älska julen, jag tror det är något vansinnigt långsökt hopp att det kan ske som gjort att jag sparat julpyntet jag tillverkade när jag var liten, jag tror det är det hoppet som fått mig att fynda lite krimskrams på januari-reor.

I den riktiga världen tillbringar jag all tid som har julen att göra i någon kamp mellan hopp och förtvivlan. Även när jag vet att det omöjligt kan suga lika mycket som sist så är det inte okomplicerat med jul.

Majoriteten av mina barndomsjular har fått sina minnen överskuggade av hot, bråk och tjat. Jag minns en jul när jag i panik på eftermiddagen på julafton sprang runt i mitt rum för att städa klart då mamma sagt att vi inte skulle få julklappar om våra rum inte var städade. Julen var tiden fylld med måsten och då alla var arga och otrevliga mot varandra, eller ännu värre, påtvingade att vara glada och umgås. Men kom igen? Hur lyckat blir sällskapsspelet när lillebror tvingas att vara med?

Så i mitt vuxna liv valde jag min egen väg, det har resulterat i att jag redan hunnit med att "fira" 6 jular alldeles ensam. Det mest fascinerande med detta har varit att majoriteten av dessa år har ingen ens frågat efter mitt sällskap, ingen har erbjudit mig någon annanstans att vara, ingen har bett mig komma dit.

Av de återstående jularna har jag lärt mig en del intressanta saker:

• Det finns familjer som faktiskt verkar gilla att umgås med varandra.
• Man måste inte bråka, skrika och tjata för att få allt klart till en "lyckad" jul.
• Det måste inte finnas "måsten", inställningen "det som blir klart blir klart" leder tveklöst till en mycket bättre julstämning än alla "måsten" i världen.

Nu är det i alla fall advent igen och jag tog fram mina jullådor. Egentligen försökte jag skicka Johan att göra det, när han tycker han gjort bort sig så placerar han sig ibland självmant i "skamvrån" (även kallat nere i vår hall). Till skillnad från övriga lägenheten så är hallen en trappa ned där det är avsevärt kallare så sedan vintern annonserade sin ankomst så tycker Johan att oavsett om han gör bort sig eller ej så förtjänar han inte skamvrån (det här var alltså hans idé att straffa sig själv) och om han ändå går dit så kommer han snabbt tillbaka upp igen.

Nu tyckte jag att om han ändå skulle gömma sig därnere så kunde han gå ut och ta in lådorna från förrådet. Så Johan frågar var de ligger och klär sedan på sig och går ut. Under tiden river jag loss alla halkskydden från badkaret, skurar ur detsamma och är just i färd att börja med att diska halkskydden när Johan kommer tillbaka in i lägenheten - utan jullådor!

Han hittade inte lysknappen... det jag förstås inte tänkte på att förklara var den satt. Nu är det inte helt enkelt att hitta igen knappen, det står hyllor på den väggen så man måste sträcka handen in mellan två tomdunkar för att tända/släcka. Jag följde med honom ut och visade var knappen sitter och så in med alla lådorna.

Nu låter det som om jag har massa pynt men det är mestadels oorganiserat. Jag har en avlång låda för saker av otymplig form och en liten låda för typ allt annat. Sedan finns det mix-lådan med jul-/påsksaker som jag tog med mig från föräldrarna när jag flyttade till lägenheten men som det aldrig blivit av att jag riktigt gått igenom. Lika så gott att ta in allt och gå igenom det var planen. Annars så letade jag mest efter min adventsljusstake. Jag är inte direkt överentusiastisk när det gäller julpyntande och det är inte Johans största intresse heller.

Felet nu är mitt minne, jag minns alldeles för mycket saker (så varför har jag då så svårt att minnas allt jag behöver veta när jag skriver tentor!?!?) och det är egentligen uteslutande vad mina jullådor är, minnen.

Men som sagt, en dag kanske jag vaknar upp och magiskt älskar julen och då är jag glad att jag sparat tomtar och ljusstakar från min barndom.

Snö och så lite mera snö!

Som en del kanske har hört så har det dragit in en hel del snö över vårt avlånga land, Luleå har förstås inte varit undantaget! Det har blåst rätt rejält och snöat en massa, jag som bott här ett tag och vant mig vid blåsten tänkte inte så mycket på det men Johan har kommenterat vinden lite.

Det förvånansvärda är att Kallax faktiskt stängde för inkommande flyg häromdagen! Luleå är ett satans blåshål och det kan storma rejält men flygplatsen övervinner det mesta så inställda flyg brukar nästan uteslutande bero på problem i andra änden (d v s inkompetenta stockholmare som inte fixar att snöröja Arlanda). Nu var det visserligen som så att problemet låg inte enbart i Luleå utan det var mycket riktigt också inkompetenta stockholmare som inte fixade att snöröja Arlanda.

För den som inte varit ute och rest har man ändå fått märka av vädret, det har blivit lite pulsning till skolan de senaste dagarna. Snöröjningen har bara nästan kommit igång på morgonen men sådär fram emot eftermiddagen när snö och blåst lagt sig så är det inte bara plogat överallt utan det är också snöröjt ända fram till ytterdörren! Kommunens snöröjningsbudget för 2008 är för övrigt spräckt.. Inte fullt så bra med gott och väl en månad kvar av året, en månad som dessutom råkar vara en av årets snöigare. Men det här är Luleå, sånt är standard och i Norrbottens Kuriren fick det en stor artikel!

Annars så upptäckte jag idag varför taklampan i sovrummet har glappat, en av kontakterna till där fiffiga halogenlampan hade ju gått av. Byta lampa blev lite besvärligt dock, jag fick inte de nya att passa och hanterade det lika lugnt och sansat som jag alltid gör. Då nya lampan och gamla lampan såg annorlunda ut så misstänkte jag att det inte var den lampa det borde vara. Då jag köpte lampor som var framplockade åt mig av expediten samtidigt som jag köpte taklampan så blev jag redo att ta upp strid!

Så superorganiserade jag gräver fram inköpskvitto (bara två år gammalt, det vet jag exakt var det finns), slår upp butikens öppettider och är redo att gorma. Fast då ser jag ju att kvittot påstår att lamporna jag köpt faktiskt ska passa.. Så in med pall i sovrummet så man får lite bättre arbetsposition, upp med Johan på pallen, jag står med ficklampa nedanför så han ska se vad han gör. Nog passade faktiskt lampan, även om det ändå känns som dålig passform. Så för tillfället är det åter ljus i sovrummet och jag får leka Arga Anna en annan dag.

Sovrummet har för övrigt varit spelplanen för lite andra diskussioner. Johan kom efter nästan tre månader med önskemålet om ett till täcke (okej, det har varit upp för diskussion tidigare men alltid runnit ut i sanden), kylan har slagit till och han påstår att jag ibland tar lite väl mycket täcke (kan aldrig stämma). Så tills det blir en mer permanent lösning så satte vi påslakan på stora filten och kompletterade sängen med en annan filt.

Problem löst kan man tro.. alltså, jag sover ju varmt och gott, numera finns det två täcken och en filt för mig att gosa in mig i! Johan får alltjämt tappert försöka riva åt sig något att krypa in under. Han hade visserligen sina misstankar att så skulle bli fallet och tänka sig - han fick faktiskt rätt!

Ännu en superspännande helg har passerat

Inte så mycket har gjorts under helgen, vi har mest myst i soffan framför TV:n. Fast ett och annat har ändå gjorts.

I fredags var jag iväg och målade klart Luhr-skölden med Karin och Sara, det är nämligen som så att de föreningar som vill får göra i ordning en sköld som sedan blir uppsatt i Ljusgården. Vi var inte sena att nappa på det och i fredags blev den klar efter lite trixande med att få loggan bra. Det hela slutade med att vi insåg att vi behövde bättrer penslar än de som fanns i förrådet så bara att ringa hem till Johan och be honom trotsa kylan med en promenad till skolan. Samtalet gick ungefär så här:

"-Hej, vill du ta en promenad ner på skolan?"

"-Nej."

"-Gör du det ändå?"

Summa summarum, Johan knatade iväg med penslar. Tur att han var lite nyfiken på hur skölden såg ut..

Sedan firade vi att skölden blivit klar med att försöka basta ikapp killarna.

Resten av helgen har blivit mera av just slappande, men samtidigt så har jag ändå fått lite organiserande gjort. Bland annat så är allt mitt kursmaterial till ekonomin organiserat i en pärm, böckerna är undanstuvade högst upp på bokhyllan, så snart jag har hämtat ut min tenta så ska jag för alltid lägga den här kursen till handlingarna och i sann studentanda, aldrig någonsin behöva grubbla över företagsekonomi igen!

Imorgon är stora dagen då jag hämtar ut min tenta! Sedan är det för alltid över!

Jag har klarat ekonomin!!!

Draken är dräpt! Alla ingenjörers hatkurs är krossad! Jag har klarat ekonomin!

Grundkursen i ekonomi som man torterar alla civilingenjörer med har varit en riktig plåga! Det har varit kursen med dyr och obegriplig litteratur. Lärare helt utan verklighetskontakt ("Det här är vår populäraste kurs, flest studenter läser den." Nähä!??!?! Den är obligatorisk för att få ut en civilingenjörsexamen!). Det är kursen som gång på gång har gjorts om vilket har gjort det ännu mer omöjligt för oss stackare som kuggade vårt ordinarie tentatillfälle. Den har bytts ut så den gamla tentan upphört vilket har lett till att man tvingats söka den nya kursen och få göra om det vansinniga projektarbetet, skaffa nya böcker, läsa in nya moment och ännu en gång sitta på en tenta som man för allt i världen inte kan förstå sig på.

Ekonomi är ju inte direkt svårt, det är bara det att de har massa skumma termer och förkortningar på allt (som inte är universala! Inom riktig vetenskap får man bara använda förkortningar om de är universala eller tydligt motiverade och förklarade!), de räknar på ett sätt som får matematikern i en att gråta inombords. Man kan inte förkorta och avrunda besinningslöst och förvänta sig ett rimligt slutresultat!

Ekonomi är helt enkelt inte något för en äkta ingenjör, vilket är anledning till att de som läser civilingenjör Industriell Ekonomi kallas för låtsasingenjörer!

Men så nu så läste jag den där nya kursen de infört, där jag helt plötsligt skulle lära mig hur man gör ett projektarbete (jag har bara arbetat som projektledare i två år, vad kan jag tänkas veta?) och på nytt torteras med allt som jag inte riktigt förstår. Ny kurslitteratur förstås, fullständigt hopplös! En av tjejerna i projektgruppens mamma arbetar som ekonom och hon förstod inte vad boken menade på många håll! Men jag pressade in så mycket jag kunde i min stackars lilla hjärna, detta samtidigt som tenta-p sammanföll med slutfasen på jobbet så det var knappast hemmakväll dagen innan tentan.

På tentan slet jag för att få den där idiotiska balansräkningen att stämma, jag försökte desperat minnas alla konstiga termer så jag skulle få ihop påståendena, jag jublade över att jag hade stenkoll på en uppgift!! Jag försökte lura till mig alla små poäng jag bara kunde här och var på de uppgifter jag inte riktigt fick ordning på.

Jag har räknat dagarna sedan tentan! Dumma jättekurs med massa studenter som låter läraren ha upp till 20 arbetsdagar på sig att rätta. Många långa dagar, många inloggningar i portalen i väntan på ett resultat.

Så till slut idag, loggade in för att kolla mail lite snabbt innan jag for från kontoret, där till slut fanns resultatet! All tortyr har slutligen betalat sig! Jag är godkänd på den förbannade, hatiska ekonomin!! Med flera poäng till godo!

DVD-boxar

Igår när jag kom hem så hade mitt lilla paket kommit. För massor massor med veckor sedan så beställde jag en hel drös med filmer som jag kommit fram till att jag omöjligt kunde leva utan. Omständigheter i vardagen har lett till att bara ett fåtal hunnit bli sedda. Överlag har jag avsevärt fler filmer än vad som faktiskt hinns med att ses.

Men men, samtidigt så kunde jag inte motstå OZ-boxen, den gick bara att förhandsboka då den inte hade släppts än. Så jag har länge gått och väntat på min box, dessvärre så började pengar springa ut från mitt konto med.. Så den goda ekonomi som motiverade beställningen från första början var inte riktigt fullt så god när boxen faktiskt skickades och pengarna rymde från kontot.

Hur som haver, jag fick min fina box i alla fall! Och det är jag ju faktiskt löning nästa vecka så det kunde vara värre. Så nu har jag 6 blodiga och våldsamma säsonger med OZ!! Mums! Måste bara få in lite tid att se på dem. Vilket kan dröja.. Johan läste på boxen och mumlade något om att det inte riktigt tilltalade honom, så då jag har fler serier som han faktiskt vill se så blir det nog dem som ses i första hand.

Jag har en liten svag sida för att samla på serier faktiskt. I våras var det rea på MASH och helt plötsligt hade jag beställt alla 11 säsongerna! Så mellan MASH och tredje säsongen av Battlestar Galactica så kommer det nog dröja tills jag faktiskt börjar se OZ. Ska jag dessutom kolla utan Johan så tja.. får se hur det blir med den saken.

Men köpa en serie ger mig alltid mersmak efter de serier som ännu finns på önskelistan, jag blir inte riktigt glad förrän de bosatt sig i min hylla. Men nu ska jag hålla lite i plånboken ett tag så jag får nöja mig med att dregla och surfa runt längtande. Men de här bara ska hem till mig någon dag:

• House of Eliott (bara första säsongen har getts ut i Sverige men i England så...)
• Footballers' wives (Sverige ligger lååångt efter i att ge ut säsonger, återigen måste man blicka mot utlandet..) Många säsonger finns det och så förstås spin-off i form av Extra time och jag suktar efter varenda en!
• Kalla fötter (Cold feet)

Så om nu någon längtar efter att ge mig presenter så finns det lite små förslag här!

Utöver det så längtar jag intensivt inför att dessa serier ska ges ut på DVD:

• Young Riders säsong 2 & 3 (fruktansvärt elakt att bara släppa första säsongen!)
• Tour of Duty (okej, den finns ju egentligen utgiven, men med multipla fel, dels bara som region 1 och dels utan den underbara musiken! Hur kan man se Tour of Duty utan Paint it Black-introt??)
• Bumbibjörnarna (jag har delar av första säsongen på VHS efter att för 10 år sedan övertygat mamma om att det var en mycket lämplig present när hon var här uppe och hälsade på mig efter att jag flyttat hit)

De sista tre är alla serier som betydde mycket för mig under min uppväxt och innebär en rejäl bit nostalgi.

Men tills vidare så får jag trösta mig med vad jag redan har, vilket trots allt är många timmar av god underhållning!

För övrigt så har Johan ett alldeles eget fack i en av mina många DVD-hyllor, det står inte så mycket där än men han har ändå fått ett alldeles eget litet hörn!

Bubbelbad!

Dagens horoskop uppmuntrar mig att inte försöka göra alla andra glada för då sliter jag ut mig. Horoskop är väl föga trovärdiga men hur som så kändes det som ett gott råd.

Att ha fått fysikboken och börjat kånka runt på den har börjat kännas i nacke och rygg, jag har blivit stelare igen. Måste verkligen försöka få lite ordning på träningen men det är lättare sagt än gjort att försöka få in lite träning när man är i skolan hela dagarna.

Hur som så unnade jag mig ändå lite egentid nu ikväll med att ta ett riktigt superbubbligt bubbelbad! Badkaret må kännas lite drygt sådär varje dag när man ska duscha men att ha ett badkar att krypa ner i efter en lång dag är riktigt härligt.

Annars så har ju vintern fått ett lagomt grepp om Luleå, dessvärre smög det sig in en dag med plusgrader så nu ligger det en lömsk ishinna på marken och så lite mera snö ovanpå. Men det ser vintrigt ut i alla fall och det väntar massor med kalla och soliga vinterdagar.

3,2 kg fysik

Så nu idag fick jag till slut min bok (gott om tid alltså.. första inlämningen är imorgon). Det är en vidrigt tung bok, var sådär lagom charmigt att bära hem ett paket på 3,4 kg på armen (väskan gick den absolut inte ner i). Det är alltså 1600 sidor av fysik! Nu ska jag åtminstone använda boken i tre kurser så det är väl nästan överkomligt. Det fascinerande med detta tunga monster är att den är inte ens inbunden! Det är en pocketbok!

Schenker hade för övrigt faktiskt svarat på min ilskna kommentar från i fredags och förvånande nog så tog de på sig skuld för att misstag skett och bad om ursäkt! Jag har sett så mycket av skylla på alla andra och ursäkter formulerade på ett sånt vis att de i själva verket inte alls har gjort något fel att det var både uppfriskande och förvånande att få en ursäkt.

Men nu med fysikboken på plats så börjar det verkliga bekymret.. hur i hela friden ska alla böcker jag behöver för att plugga rymmas i väskan??? I stort sett varje dag behöver jag följande:

• min pärm
• fysikboken
• matteboken + övningsbok
• beta
• physics handbook
• två kollegieblock
• räknedosa
• pennfodralet
• filofaxen

Det där går inte riktigt ner i väskan...

Jag är i alla fall glad över att jag investerade i en ny rejäl ryggsäck, min rygg hade adrig orkat med om jag fortsatt använda den gamla väskan. Även om den kostade lite mer än önskat och saldot på kontot är obehagligt lågt. Men men, inget onödigt shoppande och fortsätta med matlådorna så löser det sig nog. Trevligt nog infaller det löning innan det är dax för optikerbesök och hårklippning. Båda två saker som faktiskt behöver göras.

En på tusen...

Johan har på sistone fått bli varse om ett ganska intressant fenomen som alltid varit en stor del av mitt liv.

Redan när jag var liten så slog jag ofta oddsen och vann priser på olika ställen. Min syster brukade därför säga att jag var född med tur. Dock så finns det en baksida med att ofta lyckas med det osannolika..

Det kan lika gärna slå ut åt andra hållet.. Som min nya 3,2 kg fysikbok som jag både behöver och har väntat på. Den är beställd, skickad och enligt SMS-avisering och Schenkers paketspårning så finns den att hämta ut på Kioskbutiken på Porsön. Det är bara det att den finns inte där.. Enligt kiosk-killen så händer det "nästan aldrig att paketen inte blir levererade i tid".

Det där nästan aldrig känner jag alltför väl igen.. När det är fullständig osannolika odds på att något ska inträffa, då kan jag räkna med att det händer.

Mitt Comhem-abonnemang blir fel och jag har nu fått min fjärde (!) felaktiga faktura sedan jag beställde, faktum är att jag totalt fått just fyra fakturor och ringt minst lika många samtal till kundtjänsten och fått prata med minst lika många idioter som lovar dyrt och heligt att nästa faktura kommer bli rätt och de ska dra av det felaktiga. Enda trösten är att vi för tillfället kan se på fler kanaler än vi betalar för.

Jag går till studievägledaren för att få hjälp att få en vettig studieplan och är nu fast med den mest sjuka vansinniga läsordning som någonsin existerat och strul runt varenda hörn. Jag ska läsa kurser i fel ordning och de ligger i samma modul vilket innebär att föreläsningar/lektioner/labbar krockar och för att inte tala om faktumet att tentorna krockar. Så min nya studieplan bygger på att jag redan från början är beroende av omtentatillfällena.

Skolan kursregistrerar mig på en kurs som jag dels, inte registrerat mig på i portalen och dels aldrig gått på en enda lektion på! Kärringen i receptionen säger muntert att jag kan ju alltid använda funktionen "tidigt avbrott på kurs", men varför ska jag behöva avbryta en kurs jag inte påbörjat!? När jag säger att jag tycker en kurs borde försvinna om jag inte kursregistrerar mig på den och inte går på lektionerna så fick jag svaret: "Men så kan man inte tänka." Varför inte? Det nuvarande kursregistreringssystemet genom portalen säger ju just det, att det är jag själv som ska regga mig på mina kurser. Men jag måste ha i åtanke att skolan kanske får för sig att på egen hand regga mig på en kurs jag inte längre har möjlighet att läsa?

Jag fick i våras veta att jag inte var välkommen att fortsätta i redaktionen när Universitetstidningen bytte utseende. Den nya tidningen skulle fokusera på att vara av granskande och kritisk karaktär. Nytillträdda chefredaktör och vice chefredaktör (båda helt utan tidigare erfarenhet) bestämde på egen hand vad de ville ha för innehåll utan att ta hjälp av sittande redaktion. Först när de bestämt vad de ville ha så kallades det till redaktionsmöte. Den nya tidningen av granskande karaktär hade inte längre utrymme för en illustratör som gjorde en serie av granskande karaktär.

Mina åsikter dög dock, jag fick komma med som skribent men komplettera granskande artiklar i en granskande tidning med en granskande serie? Absolut inte. Det var åsikten i april..

När så första numret för hösten kommer ut så söker helt plötsligt redaktionen illustratörer! Detta utan att ens ha brytt sig om att kontakta de som var intresserade att arbeta med tidningen precis innan sommaren. Ett antal mail fram och tillbaka med en idiotisk föredetta vice chefred, numera chefred, gjorde att jag fick många motsägelsefulla kommentarer och en hel del direkta lögner. Fiffiga formuleringar som får henne att framstå som helt oskyldig och alla andras fel att de gjorde sig av med den illustratör som redan fanns. Nej då, hon är så fin och storsint som bad mig tre gånger att jag skulle bli illustratör på nytt efter att hon valt att kontakta mig. Troligt va, det var jag som hörde av mig till de och undrade över den plötsligt ändrade inställningen.

Jag må ha osannolik "tur" emellanåt, men den vägs å andra sidan upp av lika vansinnig otur vid andra tillfällen. Jag har fått en rejäl dos av framför allt dålig behandling, jag har varit den där personen som kommit i kläm mellan olika beslut, den som man ljugit för och sedan istället för att erkänna att misstag skett fått betala priset för att någon inte vill visa sin mänskliga sida. För det är trots allt mänskligt att fela, men då måste man också våga stå för det och inte bara skylla på alla andra. Det skulle varit fascinerande om det inte drabbat mig personligen, att samma personer som vill framstå som mänskliga och ha således ha rätten att göra fel samtidigt vägrar erkänna sina misstag och inte vågar be om ursäkt.

Jag slår som sagt vad ofta oddsen, det som omöjligt kan hända händer mig, på gott och ont. Jag skulle inte formulera det som min syster gjorde, att jag är född med tur. Det såg nog ut så när vi var små, barn minns bara det som sticker ut. Klart det är orättvist att lillasyster alltid vinner på lotteri och i alla andra sammanhang. Men i själva verket så är jag bara en person som slår de osannolika oddsen.

Snö + bio!

Chappens första morgon som köks-växt! Vi klev upp oändligt tidigt (6.30 pep alla väckarklockor första gången, sedan gick Johan upp och ställde om för snooze en liten stund till) för idag var det Johans första riktiga dag på jobbet! Vet inte om jag sagt det men jag använde mitt kontaktnät för att fixa in Johan på intervju och sedan lyckades han att få jobbet.

Så uppe oändligt tidigt alltså och det är förstås grymt mörkt ute. Mer eller mindre halvsovandes snubblar man in i duschen och sedan när jag ännu är kvar i duschen så hojtar Johan:

"-Har du sett att det snöat?"

Klart jag inte hade, vem tittar ut genom fönstret bara sådär. I alla fall, ett ca 5 cm tjockt snötäcke har brett ut sig över Luleå, med sig tog det även minusgrader så hela dagen har gått i snö, kyla och solens tecken. Så jag lämnade faktiskt cykeln hemma idag och gick till skolan. Det har varit lite halt de senaste dagarna och nu med snö över allting? Bäst att ta det försiktigt.

Dagen bestod sedan av föreläsning, jobba, lunch, jobba, lektion och nu är vi mitt i tvätten. Döm om min förvåning förresten! Det är ju som sagt tvättdag och Johan skulle jobba så han antog att han skulle bli sen hem, jag blev inte förvånad, det är tvättdag, varför skulle han komma hem i tid när han aldrig gjort det annars? Men bara 5 minuter efter att jag kommit innanför ytterdörren så är han faktiskt hemma! Redo att hjälpa till.

Kampen om brevlådan har gått vidare även om det varit tyst om den ett tag, jag har återtagit kontrollen och vinner de flesta dagarna. Då Johan mest tycks få räkningar så verkar han rätt nöjd med att jag får mest post då mycket av min post är tidningar han gärna läser. Idag hade jag fått post som såg mystisk ut. Luleå Energi som logga, det brukar innebära elräkning och är inte alls roligt. Men då är ju inte adressen handskriven.. Så vad ville de nu mig? Har de hittat något nytt och fiffigt sätt att lura ur mig pengar?

Men hör och häpna, de vill bjuda mig på bio!!! Jag deltog i en tävling på IDÉ-dagen på universitetet tidigare i höstas, man skulle gissa vad elpriset (det genomsnittliga spot-priset) för oktober skulle hamna på. Till hjälp fanns det lite tabeller från de senaste två åren. Jag gillar inte att gissa i tävlingar (så liten chans att vinna), jag föredrar att ställa upp en matematisk modell utifrån tillgänglig information och på så vis dra slutsatsen inom vilket spann svaret borde ligga. Sedan rundar man förstås till en rimlig siffra.

Det här systemet har under de senaste årens arbetsmarknadsdagar gett mig:

• en ipod
• en ryggsäck innehållande badlakan, keps, strumpor, T-shirt, älgskinnsplånbok, kortlekar och tygmärke
• bio-checkar
• mer bio-checkar
• ännu fler bio-checkar

Jag har som mål att vinna minst en tävling per mässa... Det underlättar av att jag för något år sedan också vann en ren tur tävling med lottdragning.

Men som sagt, man kan ju inte bara gissa om man verkligen vill vinna! Så jag deltar i tävlingar på mitt sätt och sedan så blir man uppringd (om man får prylar på en gång som en ryggsäck eller ipod) alternativt efter några veckor får ett brev som talar om att man var en av de som gissade bäst (de tror verkligen att jag gissar...) och så i brevet ligger det bio-checkar!!

Så nu har jag bestämt att vi ska gå på bio någon lämplig dag snart! Vi (jag) ska bara gemensamt bestämma vad vi (jag) vill se för mina bio-checkar.

Just ja, Chappen.. den ser väl okej ut, man kan ju inte vänta sig mirakel efter bara en dag, måste organisera klart i köket, det blev lite smårörigt vid den tillhörande rokaden.

Operation rädda min High Chaparall går vidare!

Jag mailade alltså växtdoktorn! Efter massa googlande som inte gav så mycket så mailade jag vad som verkade vara en slags krukväxtexpert. Hon var riktigt trevlig och inledde med att beklaga att min high chaparall var så lessen.

I alla fall, när jag väl kom hem från en lång dag på skolan så hade jag en plan! Chappen stod inte i rätt rum! Eller mer exakt, den stod inte i optimalt väderstreck, den har klarat sig bra tidigare i sådant väderstreck men det här är Luleå.. Jag misstänkte att det kanske drog kallt från balkongdörrern (den är visserligen stängd men i de här gamla kåkarna?). Vattningen borde nog granskas lite, jag tror inte jag övervattnar i alla fall, men kanske faktiskt undervattnar lite.

Så väl hemma så delgav jag min plan för Johan och vi (jag) var överens om att göra som vi (jag) ville. Chappen har nu flyttat in i köket, köket ligger i sydligt väderstreck och där är det riktigt soligt och varmt när utomhusvädret är soligt och varmt. I Luleå på vintern så innebär det ett fåtal timmar med sol och värme men de timmarna vill jag fånga in!

Projekt flytta en två meter hög High Chaparall är inte helt enkelt dock. Jag föreslog att Johan bar krukan och jag höll i den taggiga stammen så vi inte fick en rasolycka. Johan tog ett tag om krukan och betedde sig som man gör när man ska lyfta något, reser sig upp till en bekvämare ställning. Då krockade Chappen med taket.. Man kan inte flytta den bekvämt, så enkelt är det. Den är krånglig, taggig och krockar med dörröppningar.

Nästa steg är rigga upp en säkerhetsanordning. Jag hade listigt räknat ut var den skulle stå bäst för att få maximalt med ljust men ändå inte stå mer än nödvändigt i vägen. Vår (vår) förhoppning är att en spik i väggen ska räcka att hålla snöret så vi slipper göra onödiga nya fula hål i väggen. Det här ämnet är ju rätt högaktuellt med tanke på alla fula hål jag gjorde i vardagsrumsväggen så sent som förra veckan.. Att Chappen måste ha en säkerhetsanordning går inte att komma ifrån, den har vält förut och tja, den kommer försöka igen.

Så nu står Chappen optimalt för väme och sol och jag ska reglera vattningen, även om det innebär att jag får gräva och känna på jorden en hel massa för att kontrollera behovet.

Så här är det i alla fall, jag har inga husdjur och inga barn, visserligen en sambo som emellanåt kräver lite tillsyn och "uppfostran", men han kan ju ändå i stort ta hand om sig själv. Chappen behöver mig och jag ska rädda den! Så mellan jobb och studier så vårdar jag nu en väldigt lång och taggig kär vän.

Under googlandet lärde jag mig för övrigt följande: High Chaparall är inte en kaktus, det är en euphorbia!

Vintertecken

Det har egentligen varit lite dåligt med vintertecken hitintills, den första snön låg inte ens över dagen. Däremot så hade vi det riktigt kallt i nästan två veckor (men samtidigt klart och fint väder) och frosten byggde upp ett litet vitt lager på marken. Fast nu så har det kommit plusgrader igen och det ser mörkt ut igen, fast det fryser på om natten. När jag cyklade hem ikväll från Bowlingen så krasade det om man råkade köra över en "vattenpöl".

Men precis när jag passerade universitetet så såg jag ett äkta vintertecken! En hare, kanske inte så mycket spännande i sig.. det finns massor med harar här omkring. Men den hade fått vinterpäls! Den var alldeles vit! Så djuren är redo för snön, vilket även gäller mig..

Bowlingen gick för övrigt över förväntan, fem strikes, en spärr och en sjujäkla massa irriterande nior. Vi hade avslutningsfest med jobbet. Visserligen återstår lite småarbete men officiellt är det avslutat för teamet.

Bowling är en sån där typisk sak som alla gillar att göra men som så sällan blir av, kul var det i alla fall.

Hemma igen lagom för filmen "Psalmer från köket", en film jag såg första gången på Philm och gillade just för att den var så udda och rolig! Rekommenderas varmt!!

Rubiks snake

I fredags kunde jag inte motstå frestelsen, jag köpte en Rubiks snake på Lagerhaus, jag vet inte var mina gamla ligger någonstans och jag har blivit så sugen på sistone. Följande saker kan jag konstatera:

• Mina gamla var mindre till storleken, vilken som är den "rätta" storleken, det vet jag inte.
• Jag har superminne!!! Jag minns alla coola former jag kunde som liten, Johan är mycket imponerad.
• Det är extremt beroende-framkallande att leka med en Rubiks snake, både jag och Johan pillar på den massor och bygger nya figurer.
• Den gör mig lite elak och egoistisk... när Johan leker med den och jag vill ha den tillbaka och det inte går fort nog så spelar jag "min"-kortet... Vi skulle helt klart behöva varsin.
• Jag behöver minst en till att ha själv.. jag skulle kunna bygga många roliga former och häftiga saker om jag hade en längre eller helt enkelt en till.

Kan man bota en kaktus med ljusterapi?

Flera av mina krukväxter gillade inte flytten, både av de som flyttade från studentrummet och av de som reste från Sollentuna så har några gått hädan. Mitt största orosmoment är min stora kaktus, jag pratar alltså om den 2 meter höga High Chaparal-kaktusen som jag fick som tonåring. å var den inte så stor men när jag sedan flyttade till Luleå så tog jag bara med den mindre av kaktusarna och den trivdes bra i studentrummet och genererade många skott.

Men studentrummet var varmt och ljust! Även om vintern var lite kall så fullkomligt flödade ljus och värme sommarmånaderna. Den kaktusen gav upp efter ett halvår i mitt nya sovrum som inte riktigt erbjuder samma förutsättningar.

Den stora kaktusen stannade som sagt vad kvar i Sollentuna där mamma skötte om den, den fick även flytta till husets solsida och sköt då i höjden rejält. Den har vält några gånger och flyttade till slut tillbaka till skuggsidan igen då den helt enkelt inte var säker nog att finnas i det rum som då och då beboddes av barn.

När jag så flyttade till lägenhet så hämtade jag upp massa saker från Sollentuna och kaktusen skulle förstås med, den är trots allt min! Den reste i ett gigantisk rör av kartong, inslagen i lite tidningar. Redan under flytten tog de längsta topparna lite skada, men inte så farligt, jag tänkte att den nog skulle återhämta sig. Jag skaffade ny och större kruka, jag planterade om, jag placerade den soligt i vardagsrummet, den får vatten och näring enligt ett strikt schema, den har planterats om ytterligare sedan dess. Några små skott har visat sig men överlag ser den verkligen inte glad ut!

Mitt senaste försök nu i vintermörkret är ljusterapi, jag har helt enkelt riktat en lampa rakt mot den. Får nog bli dax för lite mer drastiska åtgärder än så. Jag vill verkligen att den ska leva och må bra ju! Jag har inte haft husdjur att pyssla om under min uppväxt, krukväxter är vad jag hade att pyssla om. Det är mina längsta förhållanden! Jag tror jag får börja forska lite mer i kaktusvård så den återhämtar sig.

Hemmafixaren

Johan hade en plan inför den nya läsperioden, förutom att vi ska plugga, jobba och sånt, så var planen att vi varje kväll skulle plocka lite och således få lite mer ordning. Det är antagligen genomförbart med tanke på att jag inte längre kommer jobba kvällar.

Felet var att Johan inte räknade med hur snabbt jag skulle haka på planen, så när jag igår eftermiddag annonserade att jag avsåg montera de nya dvd-hyllorna (som varit stående i sina kartonger i hallen rätt så länge..) så blev han inte direkt superexalterad (han hade egentligen tänkt sig att vi kunde börja med plockandet från och med nästa vecka, men det är den här veckan jag har minsta att göra med skola och jobb ju!). Lägg sedan till att han sovit dåligt och varit allmänt seg hela dagen. Men men, när jag väl får en fix idé är jag svårstoppad så hyllmontering blev det.

Sedan så blev det inte bättre av att jag lyckades mäta lite fel på de första hålen så det blev inte bra alls. Så igårkväll var situationen att fyra långa hyllor och tre små stod huller om buller i vardagsrummet, fyra kartonger med dvd-filmer stod smått kaosartat, trötthet och irritation låg i luften (jag var mest sur på mig själv som lyckats mäta galet). Det såg helt enkelt värre ut än innan och vi hade fått känna på lite sambo-grinighet.

Men nu på eftermiddagen tog jag nya tag, jag satte Johan i arbete med maten och under tiden jobbade jag på med hyllorna enligt min nya plan (eller egentligen återanvände den gamla planen från hur jag hade gjort förra gången). Så totalt blev det bara tre onödiga hål i väggen (som inte syns) och de nya hyllorna är uppe med avsevärt mer förvaringsutrymme än vad som behövs. Så det finns rejält med utrymme för filmsamlingen att växa! Vilket är bra då Johans filmer inte har flyttat in än och jag är manisk impulsshoppare av film.

Men för att få plats med de nya hyllorna så fick jag plocka ner några tavlor så nästa ordningssteg får bli att organisera om foto-väggen. Ska pumpa Jenny på bilderna hon tog på mig och Johan efter äckliga-stinkande-fisk-festen så kanske vi kan få upp någon fin bild på oss båda. Det finns än så länge bara begränsat med bilder på oss båda och ingen är av sådan karaktär att jag vill förstora den och rama in den.

Så förutom att fotoväggen ser lite kapad ut så har vi tagit ett steg närmare ett organiserat vardagsrum och efter cola och ölkorv (tack mamma) så känns det riktigt bra.

Dagens nyhet!

Kolla in det!

För tillfället har vi dubbla morgontidningar, ett av Johans massa välkomsterbjudanden från Luleå kommun som jag hjälper honom använda var prova-på-prenumeration på både Norrbottens Kuriren och NSD. Vi började med Kuriren. Så i morse läste jag Kuriren och Johan DN. Först hittar jag den fina artikeln och sedan hittar Johan exakt samma i DN.

Så nu finns det ytterligare skäl till varför männen ska göra mer hushållsarbete! För det kvinnliga välmåendet! Säkerligen helt orelaterat.. men när jag kom hem från skola/jobb idag så hade Johan diskat undan från frukosten..

"Men jag är för klen!"

Johan har ju lite strul med sin rygg och jag tenderar att bli väldigt stel emellanåt. Jag har varit snäll och masserat Johan en hel del gånger och gör ett rätt bra jobb med, jag har visserligen fått lite genomgång av de olika momentet vid några olika tillfällen och kan en del trix. Men ändå, grundläggande massage kan de flesta. Så jag har tyckt att Johan ska ge tillbaka, vilket gått lite si och så, han ger upp snabbt. Oftast skyller han på att han är för klen i fingrarna, vilket i sig kanske är sant, men då masserar han ju felaktigt dessutom, bättre att låta handloven göra grovarbetet.

Klenheten har verkligen varit en favoritursäkt.

Så igår så kom jag på att jag skulle byta batterier i ficklampan som ligger i nattduksbordet. Johan hade tidigare frågat om var proppskåpet finns och den relaterade frågan är ju då var det finns ficklampa men det var riktigt dålig fart på batterierna. I samma låda som batterier förvaras så finns lite annat med, däribland så låg mina handgrips som jag köpt när jag fick lite känningar av allt mitt datoranvändande och tänkte att fingerträning kunde göra mig gott.

Så fram med de, placerar de i vardagsrummet vid TV:n och föreslår lite diskret att nu kan du ju träna några minuter varje dag...

Johan har tidigare påtalat att jag är bra på att komma runt de "hinder" som dyker upp, den här tyckte han var kreativ. Nu kröp det fram också.. klenheten var mest ett svepskäl, han är helt enkelt inte så bra..

En flicka är lik sin pappa?

När jag var liten hade vi arbetsschema hemma, det gällde i huvudsak disken och veckans dagar var fördelade mellan mig och mina syskon med en dag över då mamma/pappa hade huvudansvar för disken. Det här ledde till mycket bråk och tjat.. även med hotet att få avdrag på veckopengen så var det svårt att riktigt orka bry sig om sina diskdagar.

Överlag så var det mamma som stod för tjatande och pappa, tja.. han var ju den som utan vidare kunde ställa sig och diska utan att bry sig om vilken dag i veckan det var. Förklaringen var att pappa påstod att när han växte upp så gick det till som så att om man såg att något behövde göras så bara gjorde man det, inget tjat och inget bråk. Det skedde med automatik. Vi antog att det där var en myt pappa la fram för att få oss att frivilligt sätta oss i arbete för aldrig att det kunde vara sant! Vem ställer sig frivilligt och diskar?

Johan är väldigt bra på att säga att han ska göra saker, framför allt disken, tittar jag mot diskbänken ibland så säger han omedelbart "jag ska ta hand om det", sedan kan den bli stående ett tag till. Så det händer att jag bara sätter fart med den för det stör mitt estetiska sinne att disken står där, den försvårar mig att koncentrera mig på något annat. Då kommer Johan farande igen "men jag hade ju tänkt göra det där".

Så precis som pappa var snabbare än oss när vi var små att ta disken så är jag snabbare än Johan nuförtiden. Men pappas förklaring lät ju så orealistisk när jag var tonåring, för fortfarande, vem ställer sig egentligen frivilligt och diskar?

Axel

Okej, att det just specifikt är allhelgona bryr jag mig egentligen mindre om. Jag ville åka till Norrfjärden för det är Axels födelsedag. Felet är ju då att i Sverige är det här en helgdag.. helgdag innebär söndagstrafik.. det betyder att all länstrafik utom möjligtvis kustbussen går på enorm sparlåga. Mer exakt, det går två bussar till Piteå på hela dagen och exakt lika många i motsatt riktning. Vilket betyder att man om man åker iväg blir fast i Norrfjärden i fyra timmar. Det tar inte fyra timmar att besöka en grav och så mycket spännande finns det inte att se i Norrfjärden.

Så i brist på bil så kom jag inte iväg det här året heller på hans födelsedag. Jag köpte hem en ros igår som jag tänkt lägga på graven men nu får den stå i köksfönstret och se ensam ut istället.

Överlag är jag inte så mycket för att fara till kyrkogårdar och besöka gravar, det är mest sådant man gjort för att mamma släpat med en (eller skrev upp det på att-göra-listan-hon skickade med mig i somras när jag skulle till Småland). Det är inte det att jag inte sörjer de som gått bort, bara det att de flesta jag känt som dött har varit i en sådan ålder, lidit av sjukdomar etc som gjort att jag ändå har stor acceptans för att det hände. Fast jag gillar inte att antalet begravningar jag besökt överstiger antalet bröllop, det borde vara mer av det roliga. Fast räknar man in de dop jag varit på så blir totalsummen ändå de glada sakerna.

Visserligen blev jag inte egentligen så förvånad när Axel dog, jag har alltid haft känslan av att Axel plats i världen var i allra högsta grad lånad tid. Men han var och förblir en av de bästa personerna jag träffat, han visste att säga och göra precis de rätta sakerna. Såna vänner växer inte på träd.

Johan föreslog att vi kunde åka ner nästa helg istället, då går det ordinarie lördagstrafik på länstrafiken. Men just den här helgen var ett sådant tillfälle när jag på riktigt saknade att ha bil.

"Bus, godis eller pengar?"

Kortversionen: Giriga ungjävel!

Lite längre versionen: Vi sitter och slötittar på TV, det är lördag, tentaveckan är slut och nya kurserna börjar först på måndag. Det ringer på dörren, flera otåliga signaler i sträck och så faktiskt ett bultande på dörren med. Det här har jag varit med om förr, oftast är det besökare till grannarna under och som inte klarar av att se skillnad på lägenhetsnummer (stora siffror bredvid dörren kan vara svårt att se) och som sen när man öppnar försöker storma rakt in innan de inser att de är fel och då mumlar de något i stil med "men vad knäppt att lägenheten på gaveln inte har första dörren". Hallå!!! Det är lägenheter i två våningar, vi bor också på gaveln, varför skulle det vara mer logiskt att den som bor på markplan har första dörren än den som har lägenheten ovanför?

Tillbaka till ungjäveln, alltså jag fattar amerikaniseringen som sker, men det betyder inte att jag ställer mig bakom att de försöker tigga vid min dörr. Här har vi dessutom multipla fel, Halloween var igår! Vidare så tigger inte svenska barn på Halloween, i Sverige får man nöja sig med att få godis när man är utspökad som påskkärring och detta i utbyte mot att man delar ut påskkort. Sedan som han sa det! Originalversionen är "trick or treat?", vilket på patetisk översättning blir "bus eller godis?" Men "bus, godis eller pengar?" Visst, det hände att man som påskkärring fick någon krona istället för godis vid en dörr, men det är inte vad man ber om!

Det kändes väldigt mycket som någon löjlig liten skitunge som insett att han inte skulle få något lördagsgodis och istället gav sig ut på tiggarstråk.

Vi sa nej och skickade iväg honom.

"Måttbandet måste ha krympt!"

Vägning och mätning fortskrider, även om det under tentaveckan blev lite svårt att få till rätt dag (inte lätt att tänka på att väga och mäta sin sambo samma morgon som man stressar iväg till elkretstenta). I alla fall, Johan har nu stabiliserat sin vikt, inga fler ökningar på flera veckor. Värre är det med midjemåttet som fortsätter att smygöka. Så Johan har hittat lite olika saker att skylla på, jag mäter inte på rätt ställe.. måttbandet har krympt!

Så Johan har bestämt sig för att styra upp lite, i brist på träning så försöker han kompensera med kosten, som att skära ner på läsk. Jag skulle nog kunna hjälpa till mer på den punkten genom att skippa läsken jag med, men jag gillar att ha läsk hemma att dricka av ibland. Samma som med godis, jag är bättre än Johan på att låta något finnas utan att göra slut på det på en gång.

Fast till viss del hjälper jag till, det blev onödigt mycket skräpmat under tentaveckan och det gillar jag inte heller. Och godiset jag köpte hem har jag återigen skrivit mitt namn på (även om det inte blev några hotbudskap mot Johan den här gången). Och idag skrev jag min sista tenta och köpte sedan hem renskav med planen att laga lite ordentlig mat. Så blev det också, medans Johan sov (någon som är förvånad) så gjorde jag fin renskavsgryta och serverade potatis, grönsaker och lingonsylt till. Till detta drack vi också mjölk! Även om öl kanske gjort sig bra, men det glömde jag ju att handla förstås.

Nu väntar annars några dagar ledigt innan lp2 börjar (d v s måndag..), den lediga tiden ska spenderas på följande vis:

Ikväll: Anna jobbar! Men faktiskt sista ordinarie kvällen nu.

Imorgon: Tvättid (gissa vem som har en hemtenta som måste göras klart typ just exakt då...?), sedan väntar möte på universitetet så jag får ordning på mina kurser inför lp2. Med lite tur så blir det tid över för att åka på stan en vända, jag har lön på kontot och saker jag vill shoppa!

Lördag: Allhelgona och jag tänkte försöka ta mig iväg till Norrfjärden och besöka Axels grav, han skulle ju dessutom ha fyllt år då. Sedan blir det nog lite fixande och städande här hemma.

Söndag: Mer fixande och städande på hemmaplan.

Visst låter det som ledighet?

Tenta-vecka

Mm, tentaperioden sammanfaller exakt med slutspurten på jobbet så jag försöker på ett skapligt bra vis balansera pluggande med jobbande. Det går väl lite sisådär, den sista veckan gick skrämmande fort och nu är tentorna här samtidigt som jag måste lösa saker innan lp 2 börjar - vilket också är alldeles för snart, nämligen på måndag..

Ingen rast, ingen ro helt enkelt.

Vilket gör att Johan har fått se en ny sida av mig, trötta, griniga, gnälliga Anna som helst av allt bara vill ligga kvar i sängen på morgonen att sova. Men det funkar förstås inte.. Det här är också en ny omställning, när man lever singelhushållet så är det bara att dra sig undan när man känner sig allmänt otrevlig och asocial. Riktigt så funkar det inte i sambolivet, det finns ju någon annan där och när man ännu håller på att vänja sig vid att bo med någon så kan det emellanåt också verkligen behöva sägas att man vill vara ifred en stund. Jag har ju trots allt integrerat en del med personer tidigare och vet att det efter hand blir så att man oftast (om man vill..) kan läsa av personer i sin närhet och inte behöver kontrollera allt.

Det får bli en motivator att få hobbyrummet i ordning innan nästa tenta-p för då kommer det finnas ett till rum som man kan stänga in sig i. Där inne finns ju dessutom min symaskin och alla mina fixarsaker (det är ju faktiskt ett hobbyrum!), allt sånt som jag behöver för att konstruera Johans hemliga julklapp! Tihi! Fast jag har redan hotat/lovat att om tiden blir knapp så får han en ritning istället...

Mera städning

Målet var att få sovrummet att se lite bättre ut, så jag satte Johan på att damma taklampan. Det visade sig ganska snart att den såg fruktansvärd ut när man försökte sig på våttorkning. Så vi gick över till nedplockning och diskning. Problemet var förstås sen att under försöken att få upp den igen så fick vi massa handavtryck överallt. Så lärdom till nästa gång, använd handskar!

Men det ser fortfarande bättre ut än tidigare.

Målet med alla de här småstädningarna är ju faktiskt en lägenhet som man kan använda sig av varje rum. Faktum är att det inte bara är mina saker som ligger i högar överallt, Johan har en förmåga att bygga upp små egna berg även om de förstås är avsevärt färre än mina.

Men bit för bit så, vi ska få lite ordning så folk kan börja komma på besök.

Projekt julstädning!

Okej, inte riktigt egentligen. Men igår tog vi itu med badrummet som har varit i stort behov av städning länge. Mitt beslut att det skulle städas från tak till golv och ordentligt! Inga halvmesyrer. Detta innebar att jag fick leka arbetsledare även på hemmaplan. Det är inte det att Johan är dålig på att göra saker, han bara gör de bättre och snabbare om någon talar om för honom vad nästa steg är. Missar man att dela ut en "order" så är risken stor att han bara slår sig ner och tar det lugnt istället.

Det här gör det väldigt svårt att inte vara tjatig sambo, och tjatig sambo är ju vad jag bestämt mig för att inte vara!

I alla fall, med gemensamma insatser, lite bakläxa på några av Johans insatser så är nu badrummet riktigt fint! Frågan är förstås hur länge det varar.

Jag tog även tag i att ge igenom lite hårpryttlar och smink och kastade faktiskt en del saker! Ett rum avklarat.. många kvar.

Sambolivets baksidor

Man faller snabbt in i en rytm, man vänjer sig så lätt vid hur saker och ting ska vara. Jag jobbar sent, när jag packar ihop mig från kontoret ringer jag Johan och säger att jag är på väg och han sätter på tevatten och börjar med mackorna.

Det finns enstaka undantag men så fungerar det.

Så igår ringde jag i vanlig ordning till Johan, först hans ena mobil där signal efter signal gick fram utan svar. Hm.. det är telefonen han brukar glömma hemma så är han hemma borde han svara. Ringer den andra telefonen och hamnar direkt på mobilsvar. Föga förvånande, hans batteri är dött - igen! Men ändå, det där är inte som det ska vara, Johan ska vara hemma och nu hade han dessutom tenta idag. Vem är ute och ränner 21.30 med tenta dagen efter?

Så jag cyklar hemåt och när jag kommer uppe på krönet ovanför vårt hus så är det alldeles för nedsläckt för att någon ska vara hemma, framför allt Johan som nästan maniskt glömmer att släcka efter sig när han förflyttar sig från ett rum till ett annat (kanske om jag tapetserar lite med elräkningarna...).

Nu är visserligen inte Porsön ett gangsterområde längre, tonårskidsen som terroriserade området för några år sedan har det varit tyst om och senaste gången jag såg en polisbil här så var det kl 8.00 på morgonen utanför dagiset.. Så man vet egentligen att inget farligt har hänt, han blev väl kvar i labbet. Slår jag på datorn så kanske det t o m finns något meddelande och väntar.

Fast innan jag kommer så långt så står han i hallen och har dåligt samvete för att han gjorde mig orolig.

Men det här är helt klart något drygt! Jag kommer och går som jag vill, andra kommer och går som de vill. Så har det fungerat väldigt länge för mig. Nu funkar inte det längre, nu har jag förväntningar och nu bryr jag mig.

Johan har placerat sin andra mobil i väskan han alltid har med sig, det är glesbygdstelefonen, den sliter han inte ut batteriet på lika snabbt, så den ska han svara på framöver när jag ringer (den råkar jag dessutom ringa gratis till med mitt nuvarande abonnemang).

Det är inte snällt att göra mig orolig.

"Så där borde vi gjort för länge sen."

Den här veckan är stressig på jobbet, lite illa timing med tanke på att det är tentor runt hörnet men redan imorgon borde det bli bättre. Det är bara många saker jag måste fixa och många som använder just mig som gnällpunkt. Det är nackdelen med att vara chef, det gnälls på mig från dubbla håll, både från teamet jag basar över och så kraven från mina chefer.

Ändå så trivs jag med att vara chef, jag sa redan efter första året med projektet att skulle jag göra det igen så ville jag vara ansvarig. Vilket jag också fixade att bli. I och med att min närmaste chef bytt arbetsuppgifter nu under hösten så har jag tagit över många av hennes arbetsuppgifter vilket nu börjar märkas.

Det var så jag fick höra kommentaren idag, mitt sätt att redovisa resultat på bygger på tydlighet vilket tydligen börjar uppskattas.

Jag har ju ändå tagit mig dit jag är på egen hand, jag har aldrig haft bra kontakter som leder till arbeten men jag har klarat mig rätt bra ändå. Jag har visat vad jag går för och nu märks resultatet. Nu befinner jag mig istället i situation att kunna hjälpa andra att få jobb, det händer ofta att jag blir tillfrågad om jag har någon att rekommendera när det dyker upp uppdrag på kort varsel. Med lite tur innebär det här jobb för Johan rätt så snart.

"Men när ska vi ses?"

Minst sagt fullt upp, måndagen bestod av föreläsning och redovisning (nu är vi godkända även på hemuppgifterna) innan 8 timmars arbetsdag väntade. Det blir lätt lite sent när man inte påbörjar sin arbetsdag förrän kl 13..

Det hanns även med ett hantverkarbesök - när vi stod i duschen! Det är då man sticker ut huvudet genom draperiet och håller med hantverkaren om att det är en bra idé att komma tillbaka om en timma istället.

Vi hade sedan tvättid i morse vilket ledde till sortering av tvätt igårkväll innan läggdax. Så jag frågar Johan efter hans smutstvätt från Gävle (han var ju ändå där en vecka) som liksom mitt borde ligga i någon av våra ouppackade väskor. Det är här Johan konstaterar att han tvättade en del i Gävle men hivade sedan bara undan allt i garderoben och fick inte med sig det tillbaka till Lule, så nu har han ännu mindre kläder här än tidigare!

Tvättiden sedan.. vem blir förvånad om jag säger att Johan återigen lyckats bli uppbokad med annat när vi ska tvätta? Det verkar vara ett undermedvetet systematiskt beteende som uppstått.

Rubriken kommer sig för övrigt av Johans respons på när jag berättade hur mycket jag var tvungen att jobba även idag tisdag. Fast i slutändan gjorde det ingen skillnad, när jag ringde från jobbet för att säga att jag var på väg hem så var han kvar på skolan.

Helgen i Gävle

Det får bli lite sammanfattning av helgen, tågresan ner och upp var smockad med handbollstjejer, mer exakt, Strömsnäs handboll flickor -94. Det kan vara förklaringen till att det var så svårt för oss att hitta bra biljetter på resan. Det blev ett enigt förfasande över hur -94:or kunde vara så stora och en uträkning av att de enligt regeln "åldern delat på två + sju" inte var lovliga för Anders.

Vidare så hade vi ett mycket ovanligt dilemma under helgen, vi hade gott om bilar men ont om personer som var i skick att köra. Detta resulterade bl a i en mycket lång promenad från Högskolan till PubenPuben i Sätra. En promenad som blev längre av felaktig kartläsning (jag var inte inblandad), en harjakt, en extremt skum genväg samt en omväg efter att kartan tagit slut. Cristina och Sofie stannade helt plötsligt upp och deklarerade att nu hade de tagit oss så långt som kartan räckte så nu visste de inte längre vart vi skulle.

Fram kom vi till slut, Johan ringde och undrade var vi var och lyckades ge mig instruktioner som var nästan begripliga och hur som, jag hittade den rätta vägen! Problemet var att den där långa promenaden fick en nerv i min fot att bli klämd och jag ägnade mycket tid resten av helgen åt att halta fram och tillbaka. Listig som jag var så såg jag till att få skjuts hem från PubenPuben. Sätra ligger ju verkligen långt bort.

På lördagen väckte jag och Johan de andra med att duka upp en fin frukost, eller jag väckte genom att fota alla som sov och sedan spela handluhrsfanfar. Fast riktigt vakna blev nog inte Albin, Rebecka, Cristina och Sofie förrän Anders bestämde sig för att flexa sina muskler och välta tjockmadrassen de sov på. Sedan drogs det igång massa morgongympa. Nackdelen med att sova i gympasalar är ju alla redskap som finns till hands att leka med. Finns några fina ljud och rörelser inspelade..

Lördag fortsatte med lunch och avkoppling på BARacken innan vi förfestade i Johans allrum tills det var dags för middagen. Fast det blev lite tidigare förflyttning ned till Kåren för Johan ringde och ville att jag skulle komma ner och styra upp dukningen. Sådana samtal och annat var lite av en nackdel under helgen, Johan var uppstressad över det mesta och det smittade av sig på mig. Sittningen blev trevlig även om det inte var så mycket folk på plats, jag lyckades uppmuntra till lite mixning av gästerna så inte alla satt precis med sina egna (fast Cristina och Sofie bara bytte rockar för att det skulle verka som om de var mer blandade än de faktiskt var).

Nu fick vi spela på riktig scen med rejäl belysning, inspelat och allt blev det med. Så mina fina kixar finns för alltid förevigade samt mina solon (minsann, jag spelade multipla solon i multipla låtar i helgen!).

Söndag var det tänkt att vi skulle fara och bada innan hemresa men priset avskräckte så medan de andra slappade på stan så fixade och donade jag och Johan hemma i hans studentrum. Det var dels saker som skulle med upp och saker som behövde ordnas. Vi insåg att vår packning växte över rimlig nivå och lyckades ordna skjuts till stationen. Turligt nog tog vi i extra med tiden då Johan i sista minuten inser att hans cykel är på vift och vill ställa den till rätta innan avresa.

På tåget hem så hade några av oss sovkupéer, mutter och mummel.. Förutom den extra kostnaden så var det fel på låset till vår kupé så vi kunde inte låsa dörren och gå ifrån utan tvingades lämna dörren på vid gavel. Inte riktigt vad man vill få ut av den komfortnivån. Toaletterna i vagnen funkade inte heller, det var strul med duschen och min sänglampa funkade inte. Men men, hem kom man i alla fall. Ringde från tåget och beställde taxi hem så jag skulle hinna i tid till min föreläsning pass 1.

Top Model nästa!

Fick slutligen tummen ur och överförde bilderna från kameran till datorn och hittade då den här fina bilden som min brorsa tog i somras. Jag var och hälsade på honom ute i Risberga för att se hur han kommit i ordning. Så givetvis åkte kameran fram så jag kunde ta lite bilder. Brorsan tyckte det behövdes bilder på mig med så vi lekte runt lite med kameran och det var många intressanta poser och grimaser. Men med fanns också den här riktigt fina bilden. Så vad säger man? Jag nästa supermodel och brorsan kan alltid ge sig på en karriär som fotograf.

"Mellansystern - bästa chefsämnet"

Läste nya numret av Ny Teknik och hittade den här artikeln (okej jag vet, Ny Teknik kommer egentligen på onsdagar men till Luleå tar det en dag extra för tidningen att leta sig fram). Så jag är den bästa chefen!! Förstås!! Jag jobbar ju som chef!! För andra året i rad!

Go me!!

Hm, massor massor mera att göra innan tåget ikväll! Skynda, skynda!

Vi blev godkända på labbarna!

Alla extra timmar spenderade i bibliotek och labbsal betalade sig idag då vi blev klara med labbarna bra mycket tidigare än beräknat. De sista strulen löste sig rätt så snabbt (okej, jag myglade, jag ställde oss i hjälpkön både hos läraren och hans labhandledare så lagom till att vi löst problemen med de uppgifter läraren hjälpt oss med kom labhandledaren till vår arbetsstation redo att godkänna oss).

För en gångs skull blev vi alltså klara i god tid! Bättre blir det, vi är klara med alla analytiska beräkningar så redovisningen på måndag borde gå smärtfritt med.

I och med att vi blev klara så tidigt så hann jag hem och äta i lugn och ro innan projektmötet. Visserligen blev inte rapporten helt klar idag men det känns ändå rätt bra. Jag kan åka bort över helgen och faktiskt slappna av för jag ligger bra till i kurserna.

Dessutom så har ICA bytt rabattsystem, nu får man inte längre rabatt på allmänna utvalda varor. De har kikat bland vad vi brukar köpa och valt ut varor däribland som vi får rabatt på. Hur bra som helst! För ovanlighetens skull så kommer verkligen den mesta rabatten utnyttjas.

Usch vilken vuxenpoäng.. glad över ICA-rabatt.

Sedan följde PR-möte hemma hos Anders, efter lite mindre rak väg till Tuna så hittade jag och Tommy fram. Jag kikade ju bara lite snabbt på eniro-kartan och försökte sen navigera mig i nattmörker.. lite avvägar får man räkna med. Det är ju inte som så att man är på Tuna speciellt ofta. Vi fick faktiskt en hel del gjort med och Lillemor hade bakat mumsig chokladkaka. De är mitt uppe i inflyttningsstök och hemrenovering, frågan är vilka som kommer komma i ordning först, de eller vi? Antagligen dem.

Det som hade gjort dagen bättre skulle väl varit en Johan i närheten då. Det är verkligen trist att komma hem till en tom lägenhet när man vant sig vid att ha någon här. Fast bara en natt till här hemma, sen en natt på tåget och sen kommer Johan möta mig på stationen (okej, officiellt så möter han väl upp hela orkestern då..).

De där små kreativa sakerna männen i våra liv gör..

Min kompis Ingela skriver gladeligen lite då och då om vad hennes Tim hittar på, som de flesta män så har han förstås goda avsikter men ibland så slår den där manliga logiken till och det blir spännande. Johan gör också lite lustiga saker emellanåt som minst sagt skulle vara roliga att läsa om. Ingela tycker att sådant absolut borde bloggas om.

Dock så lovade jag faktiskt Johan när jag startade bloggen att han fick säga till om det var något han inte ville jag skulle skriva ut. Det här är ju en blog om mitt liv som sambo, att Johan dyker upp i texten är oundvikligt. En del saker han gör som är lite mindre smarta hamnar förstås här, men som sagt, jag gav honom veto-rätt. Han behöver inte ens motivera varför det inte ska skrivas (vilket är tur, Johan vinner inte diskussioner med mig, jag har alltid en hel hög med superbra argument som han inte lyckas säga emot), bara säga nej.

Ingen av oss är pedant, vilket är tur, men det skulle nog inte skada med lite mer ordning här. Fast mycket hänger på mig att det blir gjort. Ändå så säger Johan att han anstränger sig mer och försöker mer än i vanliga fall, för min skull och för att han vill. Jag tror honom, jag har sett hans studentrum.. Brrr.... grönt bröd bakom micron... Tomatfläckar i taket! Låt oss bara sammanfatta att hans studentrum varit en klassisk ungkarlslya. Han hade tänkt städa innan jag åkte dit första gången men tiden sprang ifrån honom och han kom istället fram till att det var bättre att lägga alla korten på bordet direkt - så här är jag!

Så han försöker, han lovar att diska (något oftare än han faktiskt diskar dock). Han försöker komma ihåg att inte ställa kvar porslin i vardagsrummet utan ta med det tillbaka ut i köket (funkar ungefär varannan gång). Mitt skafferisystem och shoppinglista fungerar rätt bra med faktiskt. För det mesta får han faktiskt också med sig listan när han går och handlar! Fast det där med att skriva upp när något är slut skulle kunna förbättras en del, men nog märker jag att han försöker.

De riktigt roliga sakerna han gör kan dock inte hamna här, jag lovade som sagt. Jag tyckte det var humor (jag skrattade riktigt länge) men Johan är rädd att framstå som dum.. Det var ju bara ett litet fall av manlig logik inblandat!

Men det där med att dela med sig av våra killars dumheter, det är en riktig tjejgrej, så gör, det är underförstått. Jag vet när vi hade en tvättid och det var en annan tant i tvättstugan samtidigt. Johan och jag skulle vika sängkläder och jag förklarade systemet (alla vet att det är kvinnor som har viksystem och män som anpassar sig) steg för steg. Johan lyckades nästan följa instruktionerna och jag fick förtydliga. En blick på tanten i tvättstugan och hon log menande och igenkännande. Det universala kvinnospråket.

Det där med metodik är intressant, det är nästan uteslutande som så att när två blir sambo så blir det tjejens system (framför allt i hushållsarbete) som kommer tillämpas. Det har jag räknat ut beror i huvudsakligen på två skäl:

• Tjejens system är bättrer än killens.
• Tjejen har ett system...

Fast det enda område jag egentligen krävt mitt system på är just tvätten. Jag har däremot emellanåt föreslagit att Johan ska göra saker på ett annat (mitt) sätt.. Och utan att tjata så påtalar jag att det är bra om man släcker taklampan innan man går hemifrån på morgonen. För jag vill ju inte vara en tjatig sambo.

Nu är jag dessutom gräsänka i några dagar, blööö, supertrist! Nästan så man saknar alla smulor överallt då det innebär att smulmaskinen också är på plats! Fast jag kunde åtminstone med gott samvete dricka upp den sista colan utan att fråga om någon mer ville ha.